Kapitel 60, det sista på det gamla året.

Tänka sig, nu har det om nio dagar gått exakt ett år sen jag fick två blåa streck på den där rackarns stickan. Huuuuuu så känslosamt det var. Så för att sammanfatta året som gått så har det till stor del gått ut på graviditet och sjukhus och bäbis. Ja ärligt talat så är det väl i stort sett allt som försigått i mitt huvud, jag är rätt enkelspårig. Trots allt har det varit ett bra år. Vi fick ju äntligen flytta till vårt hus, och Viggo, ja vart ska man börja. Han är ju, trots allt han gått igenom, den härligaste bäbben av alla. Vid det här laget har sommaren suddats ut ur minnet, det är väl lite som förlossningar det där, om man kom ihåg exakt hur förbaskat ont det gjorde skulle väl ingen ha mer än ett barn?

Förhoppningar för nästa år... Ja... Vad ska man hoppas på när man redan har det mesta man önskat. Kanske en lika fin sommar som den jag missade i år. Kenske nån ny vän i närheten att fördriva lite tid med. Kanske att Viggo får fortsätta vara frisk, tänka sig att det enda han råkat ut för sen han blev utskriven är en ynka förkylning som han klarade med glans. Sen önskar jag nog inget mer just idag.

Nyårslöften har jag inga. Jag ger aldrig nyårslöften, varför skulle jag när jag inte håller dem ändå. Vad är det de säger, vägen till helvetet är asfalterad med goda föresatser ;) Hihi... Jag ska inte bidra med mina. Dessutom tror jag att summan av alla laster är konstant, så slutar jag med nåt börjar jag väl med nåt annat och kokainmissbrukare vill jag inte bli för att jag bestämde mig för att sluta bita på naglarna eller så...

Ja gott nytt år på er alla läsare som stått ut med mig och skrivit kommentarer till det jag skrivit, det uppskattas. Och såklart till er som bara ramlade in på väg någon annanstans och ändå stannade upp och läste.



Viggo hälsar också gott nytt år!