Kapitel 125, i vilket Viggo blir fökyld.

Stackars Viggo är helt jättesnorig, det bara rinner och rinner. Det är hans elaka pappa som smittat honom. Han har varit sjuk hela veckan nästan så jag trodde att jag och Viggo skulle slippa det, men sån tur har man visst inte. Har ingen aning om vart förkylningen kommer från (konstigt, förut funderade man aldrig över sjukdomars ursprung, men nu börjar jag alltid klura på vart vi kan ha fått det från...), jag tor att ic slickade på nåt när vi var på IKEA i söndags. Det är så barn blir sjuka, de slickar på allt... Han säger att han bara smakade lite på soffan Stockholm och kanske på hyllan Ivar. Viggo tittade förebrående på sin far och såg förnärmad ut för att han inte fick följa med och smaka.

Nu sover han i vart fall. Det var en besvärlig natt, det tog ett tag innan vi fattade att han var tät i näsan och det var därför han var så hysteriskt ledsen plötsligt efter en hel dag då han bara var pigg och glad. Trodde det var tand nr 8 som syns nu, hade funderat på varför han inte var ledsen när den dök upp, han har varit på toppenhumör hela veckan. Så vi gav lilleman alvedon, brukar funka när han får nya tänder. Han slockande mycket riktigt rätt fort efter det, men vaknade igen sefter en timma och bara skrek och skrek och skrek. Sen kom vi på att han var tät i näsan (svårt att märka när han skriker), såklart hade vi ingen saltlösning till näsan hemma. Men ögondroppar hade vi, de innehöll också saltvatten bara så de droppade vi med och efter en slurk tröstvälling somnade skrutten om igen. Vaknade igen på natten och var ledsen, jag var skurk och höll fast honom i sängen och droppade igen och han blev helt galet arg (han hatar näsdroppar) men sen somnade han om igen till slut. Jag la böcer under benen i huvudändan av sängen så huvet skulle komma upp, men det kan jag nog skita i nästa gång för han ligger ändå alltid med huvet ned eller på tvären när man vaknar.

Jaja, han verkar ändå vid gott mod. Lite trött bara, men glad. Snoret rinner och han har jobbigt att andas men ändå går han omkring med snuttekossan i munnen som om han vore uppfostrad av hundar. Nu var Castor och krafsade på sovrumsdörren så Viggo vaknade. Puckohund!

Annars är ju den stora nyheten att Viggo börjat ta några steg på egen hand, han tycker det är jättekul att gå mellan mig och ic, vi håller i tröjan lite så han inte slår sig om han ramlar. Hur söt som helt år han! Stolt blir han också. Han står mycket stadigare också. Han är så söt min lilleskrutt!

Vi försökte byta bil till en kombi också, men det gick inget bra. Så nu ska vi åka och kolla om vi kanske kan lirka in en tvillingvagn i vår minibil. Då byter vi bil nästa sommar istället och ser till att inte behöva åka nånstans som kräver packning. Det finns som ingen plats för det. Men det löser sig nog, vi har ju klarat oss hittills och när jag var liten hade mina föräldrar en jättesöt Renault R4 och tre barn, så då måste vi väl klara oss med en Hyundai Getz och två barn? Takräcken kanske skulle vara nåt... Hmmm...

Nu ska jag inte gå in på tvillingvagnproblemet just nu för vi ska åka och handla. Men jag ska bara kort säga att de som designar vagnar knappast kan ha använt en nån gång... Särskillt dubbelvagnar. Som tur är så får vi behålla brorsans vagn så vi har en i vart fall, fast den ryms inte i bilen med liggdelen utan att fälla sätet bak och då ryms inte två barnstolar.Fast vi brukar vara bra på att trolla med knäna så kanske vi kan lirka in den ändå om det behövs ;) Vi har ju fått in en hopmonterad 28 tums damcykel i bilen, tillsammans med barnstol och tre matkassar. en annan gång fick vi in hundburen, barnstolen, vagnen, resesäng samt packning för en vecka. Och vi såg ändå bakrutan. Så nog klarar vi oss.

Nu ska jag springa så vi hinner handla på lunchen!