Kapitel 186, i vilket jag inte orkar blogga.

Är för trött för att skriva nåt vettigt. Men hamnade här ändå som sista anhalt på min dagliga surfrunda. Så en sammanfattning av detta jobbiga dygn. Jag blev sämre, urk. Dumma bihålor! Kunde inte sova, sprang på toa hundra ggr för jag försökte lösa upp allt snor genom att dricka vatten. Vid 3-4 tiden vaknade Viggo och var galen. Han bara skrek och var inte glad och inget hjälpte. Inte att sova hos oss, inte välling och inte alvedon. När han till slut lugnade ned sig ville han inte sova ändå. Jag låg med huvet ned och han skulle ge mig kossan hela tiden. Sen skulle han ha tillbaks kossan. Mellan varven lade han sig och såg ut att hålla på att somna, men varenda gång jag höll på att somna kom han och sa NÄ och skulle ha eller ge kossan. Sen var det morgon och jag var med död än levande. Vällingpaketet krånglade och allt kändes skit. Sov en timma eller så när ic klev upp. Har varit levande död hela dagen och det känns som om jag har en golfboll i ena örat, hör jättedåligt. Sov en timma till på eftermiddagen. Kändes lite bättre. Sen började jag må illa, säkert en kombo av allt snor och penicillinet. Petade i mig några tuggor mat för sakens skull. Nu vill jag sova igen. Bara de dumma bihålorna slutade göra så ont och klogga igen så fort jag lägger mig ned. Kan inte sova sittande heller för då trycker lillasyster mot kropspulsådern och då mår jag illa och blir yr. Livet suger bara en del dagar. Hoppas penicillinet kickar in snart. Jag är less! Som om det inte vore nog att vara höggravid? Blä... Orkar inte må såhär på måndag när ic börjar jobba. Då går jag i strejk, tar in på hotell eller nåt.

Det blev en lång kort sammanfattning. Ska stoppa i mig lite piller nu. Så många jag kan hitta. Sen ska jag gräva ned mig under en sten nånstans och inte komma ut förän jag mår bättre. Nästa år eller så...