Kapitel 213, i vilket jag bara säger hej.

Jag lever än. Bara så ni vet. Kort sammanfattning: Viggo var arg, fick en tand och blev goseviggo igen. Han pussar på syster så fort han kan. Ja, han pussar på allt nu igen, tvn, kossan, mig, ic, hundarna, fönstret, bordet, smulor och annat smått och gott. Idun har nån sorts kolik eller nåt och skriker otröstligt emellanåt. Men annars är hon så snäll och nöjd och bara tittar med stora ögon på världen. Ler brett ibland och gör små gurglande ljud när hon är glad. Hon växer så det knakar och låg på 4150 gram senast vi vägde, förrförra veckan var det tror jag. Har fått ta bort lite kläder som hon vuxit ur *snyft* Ic och Viggo har flyttat upp från gästrummet igen för båda småttingarna har sovit rätt bra på sistone. Vi har haft trasig panna och sen dog elen på två våningar samtidigt som det var årets kallaste natt. Brrr... men nu funkar allt igen hoppas jag. Ja, det var sammanfattningen. Nu vaknade prinsessan igen lagomt till jag tänkt sova. hon verkar rätt glad ändå så kanske hennes magknip släppt för idag. Hoppas det för det är synd om henne när hon bara är ledsen och inget är bra. Gonatt!