Kapitel 255, i vilket Idun får krupp.

Det låter ju lite kul faktiskt, sådär som man sa när man var liten. Jag får krupp! Fast så rackarns kul är det ju inte. Igår så hade jag lagt Idun och ett par timmar senare hörde jag hur hon började grina. När jag är på väg in hör jag att det liksom låter konstigt när hon andas in mellan gråten. Som att hon inte får luft eller hes/hostig på nåt sätt. Jag plockar upp henne och då går det över så fort hon slutar gråta. Tänkte att det är nog snor som runnit ned som hon hade svårt att få upp kanske. Hon somnade i vart fall nästan direkt på min axel och jag lade ned henne igen. Sen vaknade hon igen lite senare och ic gick in och skulle trösta och då lät hon likadant. Han fick sitta med henne på axeln och trösta medan jag ringde sjukvårdsrådgivningen. Då lät hon som vanligt när de skulle lyssna i telefon så de sa att det var nog ingen fara. Bulla upp huvudändan av vaggan, ligga på sida, näsdroppar, svalt i rummet och allt det där. Jag tog i vart fall och gjorde en runda med koksaltlösning, snorsug, neseril och en alvedon för säkerhets skull. Sen gick jag och lade mig med henne i sängen och försökte trösta varje gång hon började gråta för att hon inte skulle låta sådär. Hon blev ju också stressad av att ha svårt att få luft gissar jag så vi sov lite knasigt hela natten och så fot hon rörde sig vaknade jag direkt och klappade på henne så hon inte skulle börja gråta. Rätt mysigt ändå, och jag fick nog ändå sova längre än natten innan. Fast sen på morgonen efter ic och Viggo åkt till dagis ringde jag barnmottagningen och fick en tid till eftermiddagen. För på morgonen lät hon mycket pipigare i andningen och rosslade och så. Trodde visserligen inte det var nån större fara men det är ju synd om henne och man vet ju aldrig.

Vi hade tur och fick komma till Viggos supertrevlige läkare. Han tyckte att vi var ju där nyss och det hade han ju rätt i. Fast med Viggo då. Han lyssnade och kollade i öron och hals. Han sa att allt lät och såg bra ut, pipandet satt högt upp i halsen vilket tydde på att det nog var ett kruppanfall hon haft. Han sa att hon hade jättemycket snor och slem som rann och att vi skulle använda massor med koksaltlösning och neseril. Tyckte ändå hon nästan slutat snora, undrar hur mycket hon dragit i sig tidigare. Sen lyssnade han lite på Viggo också bara för att han inte skulle känna sig försummad, det tyckte Viggo var skoj. Han var ju så förvånad när doktorn började undersöka Idun istället, han bara tittade och garvade som om han trodde doktorn skojade. Vi fick i vart fall nån sorts kortisontabletter där som en sköterska gav och så fick vi recept på flytande bricanyl att ta hemma. Och redan när vi kommit hem lät Idun mycket bättre och rosslade nästan inte alls. Nu när jag lade henne lät hon mycket bättre, då hade vi gett bricanylen också. Hoppas hon sover som en stock hela natten. Hon har försökt få sova hela dagen, första gången vaknade hon av hostan. Nästa gång hann hon sova rätt länge men då var jag tvungen att väcka henne så vi kunde åka till doktorn. Sen somnade hon i bilen hem och då fick vi ju väcka henne så vi kunde gå in. Så nu kanske hon är glad om hon får sova ostört, hoppas kan man ju!

Viggo han är frisk som en nötkärna han, den lilla busen. Han hostar lite men det är ju astman som hänger kvar ett tag efter förkylningen. Men han är pigg och glad. Idag var det fotografering på dagis. Ska bli så kul att se den lille linslusens bilder sen. Kan inte förstå hur de bär sig åt för att få en hel bunt 1- och 2-åringar att stå still för ett gruppfoto. Använder de magi? Jag kan inte få Viggo att stå still för ett foto på bara honom. Blir spännande som sagt var. Ic fick stanna en kvart idag, sen körde de iväg honom till lärarrummet och där fick han sitta och skämmas till det var dags att gå hem. Det hade gått jättebra påstår de så han får nog komma tillbaks imorgon med, hehe. Då är det min tur att lämna och jag tror att det var tal om att han ska få stanna längre. Jag tänkte hitta nåt trevligt fik att sitta och hänga på i lugn och ro tills affärerna öppnar kanske. Fast det beror ju på hur länge de tycker jag ska vara borta.

Ja, annars har det mest varit lite sömn och trötta föräldrar (mindre trötta barn av nån anledning) sen sist. Ja förutom att Idun fått för sig att hon kan åla. Ja eller hon KAN åla men mamman lådsas inte om det. Det är nu stört omöjligt att hålla henne i famnen för hon ska bara iväg. Man får lägga henne på golvet och så leker hon självgående dammsugare och tar sig dit hon vill. Det går inte jättefort men betydligt fortare än man väntar sig. Nu får jag stänga barngrindarna även när Viggo inte är hemma. Igår så ålade hon fram till hyllan där Viggo har sin klosslåda och så drog hon sig upp med armarna så hon hängde i en båge och kollade över kanten. Hua, hoppas hon inte får för sig att ställa sig snart, då blir det fulhjälm för henne med. Viggo ramlade ju omkull hela tiden när han började med det. Nåja, hon gör saker när hon känner för det och jag kan väl inte hindra henne. Fast visst var det skönt när hon var ett litet knyte som bara låg och viftade på ens mage. Nu är hon en ålande stor tjej som säger ma-ma-ma och pa-pa-pa och ba-ba-ba och lite annat smått och gott. Antar att hon får lov att växa upp hon med, fast hon är min lilla bäbis (det håller Viggo med om nu, när han frågar efter henne säger han bäbis, förut var det ju han som var bäbis påstod han i vart fall).

Just ja, nya ord i Viggos ordförråd är mat och sparkcykel. Tror han sa makaron också men det var svårt att avgöra. Härom dagen roade jag mig med att lära honom alla kusiners näman så nu kan han säga John, David och Robin. Markus, Per och Jenny kan han också nu. Anna sa han under protest, vet inte varför han har nåt emot att säga det. Mormor, morfar och farmor klarade han också av. Men det roligaste var att jag försökte verkligen att få honom att säga Eva, men allt han sa var Maya. Men det var ju såklart för att vi just pratat med Eva i telefonen, och eftersom min telefon heter Maya så var ju det jättelogiskt. Att alla andra telefoner heter ninon är ju precis lika logiskt. Det roligaste är att han är så bra på att sätta ihop ord nu, oftast vems saker är. Pos sparkcykel är kul. Och pappas handkontroll, pappas dator, pappas täcke och pappas telefon. Mamma har inte så många saker för även mina grejor är pappas verkar det som ibland. Han är för rolig lilleman.