Kapitel 301, världens längsta blogginlägg i vilket jag shoppar loss.

Haha, i helg blev det av! Min planerade shoppingtur till Göteborg som jag längtat efter så länge. Förra helgen var det ju kräksjuka som stod i vägen och förra veckan blev Anna sjuk så jag trodde jag skulle få strosa runt helt själv hela dagen. Men hon kryade på sig så vi kunde träffas ändå och vi hade verkligen supertrevligt! Jag bara log hela dagen. Jag inledde med 7-11 kaffe som jag saknat sen jag flyttade, fattar inte varför för så gott var det inte. Fast jämfört med skolans rävgift så var det nog himmelriket gissar jag. Sen var jag in på PoP och försökte byta Iduns julklappsbyxor som gått sönder i sömmen, men se det gick inte. Eller, jo, det gick. Fast de hade varit på rea och jag hade inget kvitto så då fick man bara halva priset om man lämnade in dem så jag bestämde mig att fråga moster om hon hade kvittot kvar och det hade hon, förståndig som hon är. Ska ta med dem och byta nästa gång jag är där och se om de har någa lika fina byxor, just den här sorten var slut både i Frölunda och i Nordstan.

Sen tog jag vagnen till järntorget och träffade Anna. Vi vandrade in på Villervalla och där handlade jag värsta fina stassen åt Idun. Ett par röd-orange-randiga tights och matchande tröja och sockar och en svart klänning att ha ovanpå. Så snygg hon kommer att bli! Älskar Villervalla och är oftast för snål för att handla där, men når man fyller ett får man ju lyxa till det lite tycker jag. Sen var vi in på diverse små knasiga affärer och handlade presenter åt de andra födelsedagsbarnen. Moster Eva fyllde nämligen år i lördags, Annas Emilie fyller år samma dag som jag, den 10e och lilla kusin John fyller ju år samma dag som Idun, den 13e. Jag hittade superfina saker till alla och är så nöjd. Sen får Idun också en sån trägrej där man ska sätta in olika formade klossar i hål om ni fattar? Jättefin i trä var den och går att rulla på golvet också. Jag köpte även träningskläder åt mig, provade typ 200 olika plagg på Stadium men blev till sist nöjd och det blev inte så himlarns dyrt heller. 530 kr för byxor, t-shirt och sportbh tycker jag är helt ok. Jag sprang även på ett par supersnygga glittriga örhängen från Pilgrim som jag bara var tvungen att köpa. Fattar inte när jag nånsin ska använda dem men snygga var de!

Vi åt halvbra sushi till lunch (inget går att jämföra med Boråssushi) och fikade lite innan Anna skulle ila hem för att gå på partaj. Jag knatade vidare själv men var rätt matt och hade mycket att bära på så det blev ingen lång tur. PoP i Nordstan och Åhlens City hann jag med och på Åhlens hittade jag mössan som jag dregglat efter sen Viggo var bäbis. En sån speedy-mössa från Kik Kid. På tok för dyr men så söööööt att jag var tvungen att köpa den åt Idun (har hört att de är små i storlekar så jag tror inte Viggos huvud hade gått in i en). Det blev en rosa-röd-vit-grå med stjärna fram i tunn stretchig frottéaktigt tyg. Till svala vårdagar tänkte jag. Eller ärligt talat tänkte jag inte utan bara köpte. Sen åkte jag trött hem med vagnen och kom hem lagom till söva-barnen-dags. Det var bara det att när jag skulle visa mössan åt ic så var den borta. Jag letade överallt innan jag fattade att jag tappat den lilla påsen med den snordyra mössan. Ack och ve! Jo, jag var ju in på Wedins och provade skitsnygga pumps med höga klackar som tack och lov inte satt skönt för vad ska jag med såna till? Där måste påsen ha försnillats. Enda stället som jag minns att jag släppte dem.

På söndag ringde jag Wedins men de hade inte sett den *sniff* Helt desperat och aparg på mig själv ringde jag iaf till Åhléns för att se om jag lämnat den i kassan eller nåt annat fånigt. De hade hittat den! Jippie! Snälla Anna skulle gå och hämta mössan där och ta med den till helgen när hon kommer! *hjular av glädje* Så i slutändan var helgen riktigt bra.

I fredags fick vi ta Viggo till läkaren igen. Trodde helt säkert att han hade öroninflammation igen. Ringde rätt sent och på öron sa de att vi fick komma 15.15 men vi skulle vara beredda på att vänta för det var mycket folk där. Jag packade matsäck och leksaker och så kom ic och hämtade oss. när vi kom dit var där inte en pers. Tänkte nästan att vi kommit fel men det hade vi inte. I receptionen sa hon att det nog var mer folk i väntrummet men när vi kom dit var det också tomt (i mitt huvud tänkte jag att det kanske var molnet!). Vi hann precis ta av ungarna kläderna så kom en sköterska och sa att vi får träffa en annan doktor för han hade minsann inget att göra och satt bara och rullade tummarna. Det hör nog inte till vanligheterna. Det visade sig vara klinikchefen och han var väldigt trevlig. Konstaterade snabbt att det bara var öronkatarren som spökade och sa att han skulle kolla med kö-koordinatorn varför vi inte fått kallelse till operation än. Ett sånt litet barn som uppenbarligen besväras av det borde få tid rätt fort tyckte han. Jag tycker att man ibland har flax för om någon kan ha en chans att snabba på saker så är det klinikchefen. Så vi åkte inte i onödan. Viggo är inte nöjd just nu, hör hemskt dåligt och är grinig och sover dåligt. Balansen är också knasig och han ramlar liksom utan orsak ibland. Hon jag pratade med i början på veckan trodde att han skulle få kallelse under februari och det är ju nu så vi håller tummarna för att han inte är sjuk just då.

Idag har jag och Idun haft det synnerligen trevligt och pussats och busat hela dagen. Solen har skinit och det var typ -3 ute när vi promenerade och det var bara såååå skönt! Tror hennes nya tand kommer att ha gått genom tandköttet imorgon och hon är redan mycket nöjdare.

Igår föll jag för grupptrycket och reggade mig på facebook. Har vekligen kämpat för att hålla mig därifrån, men när ic hur enkelt som helst spårade upp nån slumpmässig person som jag funderade vad de sysslade med nu så gav jag mig och insåg att det onekligen verkar rätt praktiskt. Så idag har jag suttit och klurat och svurit för jag fattar ju knappt hur skiten funkar. Men likväl har jag snokat upp massa kul folk och har redan massa vänner. Så jag har blandade känslor inför facebook just nu. Men det verkar praktiskt.

Andra saker som hänt idag är att VC ringde och sa att provsvaren sa att jag inte hade Borrelia. Skönt det i vart fall. Jag bokade inte nån ny läkartid för efter jag slutade med tabletterna är det supertydligt att rygen blir bättre när jag rört på mig så det är bara det där med att skaffa träningskort som aldrig blir av. Känns faktiskt mycket bättre nu även om foten domnar än så känns den inte lika svag iaf.

FK har infört en ny grej som jag var mäkta impad av. Inte själva grejen i sig utan att de faktiskt underlättar för en ibland istället för det motsatta som brukar vara fallet. Jag ringde dem idag för att ta reda på vart de försnillat mina mammapengar den här gången. Fick beskedet att jag var nr 263 i kön och det skulle ta 23 minuter eller nåt sånt. jippie, liksom... Men sen höll jag på att sätta kaffet i halsen för då sa de "Om du vill att vi ringer upp dig när det är din tur, tryck 1". OCH DE RINGDE FAKTISKT UPP! Vad tusan, undrens tid är inte förbi! Dessutom var det deras fel att jag inte fått pengarna och hon i telefonen fixade det så nu dyker de upp på kontot på onsdag. Var fortfarande så paff att jag inte ens orkade gräla på dem, det var ju inte hennes fel förresten. Men på en månad tycker man ju de skulle hinna med att trycka på utbetalningsknappen, eller vad tycker ni?

Jag är idag även rätt impad av moster som lyckades reta upp själva stadsministern (in person). Tror man ska passa sig för sånt för annars kommer säkert SÄPO, skatteverket eller nån och muckar med en, vad vet jag... Men lite coolt är det ju...

Sen skällde jag ut en stackars slumpmässig person på Bonniers förlag fast jag inte ens var medveten om att jag var putt på dem. Hade en sån tillsvidareprenumeration på allt i hemmet. De skickar räkningar som ska vara betalda typ dagen innan lönen kommer och jag missar jämt att betala dem och får påminnelseavgift med nästa tidning. Glömmer dessutom alltid att säga upp skiten. Men idag fick jag tummen ur och när jag försökt göra det automatiskt tre ggr ringde jag kundtjänst och en trevlig kvinna frågade varför jag ville säga upp den. Då plötsligt rann det ur mig en lång svada om idiotiska förfallodatum och massa annat som jag inte ens visste att jag störde mig på. Happ, ibland överraskar jag mig själv. Det var ju inte den kvinnans fel heller men hon verkade inte ta illa upp. Sa bara jaha, nu är den uppsagt. Tack och hej sa jag och var lika förvånad som hon var gissar jag.

Så, världens längsta blogginlägg är nu avslutat. Puh!