Kapitel 46, i vilket mycket händer.

Ja som vanligt när jag inte hinner skriva så händer det en hel del här hemma. Jag ska försökja börja från början så jag inte glömmer nåt, jag har velat skriva av mig lite länge nu men så blir man ju så senil när man inte får sova som man ska att hälften ramlar bort.

Ja när jag skrev sist var jag ju på väg till special MVC på östra. Där träffade jag en läkare som pratade lite om vad som hände när Viggo föddes. Hon sa att de var rätt så säkra på att det var spiralen som orsakade vattenavgången och att det är vanligt att det händer när det är en spiralgraviditet. Hmmm... Jag frågade gynekologen alldeles i början, jag frågade min MVC sköterska och jag frågade på ultraljudet om det var nån fara med spiralen och alla sa nej. Ja de sa ju att man helst skulle ta ut den men att det inte var nån fara. Detta var MVC-doktorn skeptisk till, tydligen vet ju "alla" att det är så att spiralen kan skava på hinnorna och orsaka vattenavgång. Jaja, det är sent att klaga nu. Skönt att veta att det inte var mig det var fel på och att jag slipper oroa mig för att jag ska föda tidigt igen om Viggo nån gång får ett småsyskon. Ja eller risken är liten i vart fall, lika stor som för alla andra. Men tro inte att jag inte kommer att oroa mig ändå, jag menar jag mådde ju helt normalt under den här graviditeten och så pang så hände det bara. Så orolig kommer man ju att vara, men som tur är ligger det rätt långt fram i tiden så behöver inte fundera på det just nu.

Sen var vi till BVC igår. Vi vägde och mätte och på Viggos fyramånadersdag (eller en månad och två dagar korrigerad ålder) så vägde han hela 4880 gram och var 55,5 cm lång. Dunderklumpen typ. Hans viktkurva går rakt upp nästan, hoppas den planar ut snart för annars måste vi skaffa lyftkran för att byta på honom om nån månad *fniss*. Men han ligger lite ovanför medelkurvan på längd och rätt mycket ovanför på vikt, men inget att oroa sig för sa Ulla. Hon undersökte honom och Viggo var på sitt alldra charmigaste humör, han tittade förundrat på henne när hon pratade med honom och följde leksaken med blicken som han skulle och verkade supernöjd. Första gången på flera dar, och direkt jag la ned honom i vagnen började han illvråla igen. Jaja, han vet när man ska uppföra sig i vart fall. Ulla sa i alla fall att han är helt normalt utvecklad för en ettmånaders bäbis, han följer skaer med blicken och allat vad han nu skulle göra. Hans huvud plattar också till sig fint, han har ju haft lite ihoptryckt huvud som prematurer har eftersom de belastar sidorna så mycket när de ligger i säng istället för i magen. Sen pratade vi om amningen, och jag sa att jag tänkt sluta. Ulla tyckte att vi varit duktiga som kämpat så länge och att det är helt ok att sluta om nån av de inblandade inte vill längre. Inget mer, bara att han kommer lpngt på den mammamjölk han redan fått. Det var så skönt att det inte blev nån stor grej, jag hade förberett ett litet försvartal och allt, men jag borde förstått att det inte behövdes. Gud vad jag kommer att sakna Ulla när vi flyttar. Man går alltid därifrån med känslan att allt är ok. Och om man oroat sig för nåt så är man säker på att det löser sig.

Jag får fortfarande inte sova längre än till tre på nätterna, ja eller igår sov jag faktiskt till fyra. Då hade han sovit ända till halv två innan han vaknade så ic fick mata honom då. Sen satt jag uppe med honom. Tyvärr har han blivit så kinkig på sistone och bara gnäller och bråkas när han är vaken, med små undantag då han är alldeles underbar och ler och är hur social som helst. Ja så nu börjar jag tro att han går igenom en sån utveckligsfas som Lisa berättat om i sin blogg, hon hade läst nån bra bok som jag tänkt beställa länge nu men det blir aldrig av. Ja där stod att första såna fasen kom runt fem veckor och Viggo blir ju fem veckor i helg. I vart fall hoppas jag det är det, för ska han vara sånhär så ger jag bort honom snart. I morse var jag så frustrerad att jag började gråta! Jag tror de ord jag oftast använder nu för tiden är: Jag vet inte vad du vill! Det säger jag jämt och ständigt till Viggo, men han svara aldrig, i alla fall inte så jag förstår. Därför kommer den här frasen på andra plats bland mest använda fraser i familjen just nu: Jag förstår inte. Även det riktat till vår lilla skrikmaskin.

Då var vi framme vid idag. Efter tre timmars sömn, kanske fyra så packade vi in oss i bilen och tutade iväg till Borås. Där skrev vi äntligen på kontraktet på huset, så nu är det vårt! Gissa om jag är glad? Det är jag i alla fall. Vi svängde förbi banken och skrev på lite papper där med och sen hem igen. Då kan vi ju genast berätta om fras nummer tre i hushållet just nu: "När vi flyttat till huset skulle vi kunna..."

Hemma var det dags att mata Viggo och så iväg till vetten med Gimli. Han behövde ett testikelintyg eftersom han gått och blivit pappa förra veckan. Minns inte om jag skrev det, men fem underbara tikvalpar blev det. Tre puffar och två nakna. Uuuuuursöta! Ja sen fick han recept på antibiotika också, mot hostan. Som tur är så verkar Castor ha slutat hosta nu så då blev det inte så dyrt som sist. "Bara" ca 800 kr. Fast då ska Gimlis uppfödare betala för intyget så lite mindre blev det kanske. Ja så nu är Gimli helt och hållet vår, det känns ju skönt! Hoppas valparna växer upp och blir lyckliga vackra hundar!

Efter vetten så kom vi hem, Viggo och jag satte oss med en flaska Nan och kollade på Martha, mitt favvoprogram. Jag minns inte om det var idag eller igår som hon visade sitt pysselrum, guuuud så avis jag är. Inte nog med att det är stort som hela vår lägenhet, grejorna hon hade (i oklanderlig ordning) gjorde mig grön av avund. Jag tror jag pysslar för lite. Ska genast sätta mig och sy julkort i korsstygn eller nåt. Kanske sy fördigt Gretas nalle. I vilket fall som helst så somnade Viggo under programmet så efter det var slut så lade vi oss i sängen och somnade båda två, Viggo på min arm och GImli mellan mina ben och Castor under täcket på sidan om oss. Sen hände det bästa, för första gången sen Viggo kom hem så vaknade jag inte av barnskrik utan av mig själv. Så kunde jag ligga och titta på Viggo när han vaknade och bara myyyyysa. Det ni, det är vardagslyx! Vi sov faktiskt efter Martha igår med, det funkar bra för ic jobbar ju då och jag behöver mer än tre timmars sömn per natt. Jag minns att jag läste en artikel om alternativa dygnsrythmer, tydligen så fanns det nån forskning som visade att vår klassiska sova åtta timmar inte alls var så bra. Man kunde bli mycket piggare av att dela in dygnet i fler sovperioder enligt olika modeller. Det kanske är nåt att testa nu när jag har chansen. När man jobbar kan man ju inte direkt lägga sig och sova mitt på dan. Fast jag lärde mig att inte experimentera med sömnen när jag gick på gymnasiet. Då vakade jag och en kompis en natt i veckan för vi ville inte sova bort en tredjedel av våra liv. Jag behöver väl inte berätta att det inte funkade så bra? Men vi testade i alla fall i ca ett halvår innan vi gav upp.

Imorgon ska jag fika med Anna nere på stan, det ska bli så roligt! Jag har ju inte fått utlopp för det uppbygda sociala behov jag känt av på sistone. Så det är väl bäst jag sover lite så jag är utvilad och inte somnar under fikat. Hoppas Viggo sover i natt, varför han nu plötsligt skulle börja med det. Men om han inte sover så hoppas jag han är på bättre humör imorgon.