Kapitel 47, i vilket jag återupplivar bloggen.

Jag har inte orkat skriva på jättelänge nu känns det som. Jag har varit på väg flera gånger men sen inte vetat vad jag ska skriva. Kände bara för att gnälla och inte ens jag orkar läsa gnäll så jag struntade i det helt enkelt. Viggo har haft en bråkperiod och bara gnällt och knappt sovit nåt, jag har kännt mig allmänt deppig och inte ens orkat fantisera om huset. Men nu är allt bra igen!

Viggo har blivit en liten person plötsligt, han kan faktiskt vara vaken utan att gnälla eller gråta och han blir sötare och sötare för varje dag! Vi var på läkarundersökning på BVC i onsdags och då vägde han hela 5200 gram och var 56,5 cm lång. Han fick också sin första vaccination, en spruta i benet som gjorde att han pep till lite förvånat och såg aningens förnärmad ut. Men inget gallskrik som jag väntat mig. Han är ju van att bli stucken min lilla hjälte. Sen på kvällen var han asförbannad, kanske hade han ont i benet som BVC-Ulla sa att han kunde ha, men verkade inte ha ont när man rörde vid det så han fick klara sig utan alvedon.

Han sover mer på nätterna nu också, och i sin egen vagga (för det mesta)! Jag saknar honom i sängen ibland, men mest är det skönt att få lite mer plats och kunna kramas ibland utan att mosa Viggo. Torsdag natt så somnade han vid nio på kvällen i vaggan, vid tolv släckte jag efter att ha väntat på att han skulle bli hungrig och gett upp (annars äter han var tredje timma för det mesta), sen sov han till tre på natten (6 timmar!!!) då var han vrålhungrig och slurpade i sig maten på mindre än en kvart och somnade om på studs efter ett ljudligt rap. Sen sov han gott till klockan sju på morgonen. Najs! Det kan han få göra om om han vill.

Det är så mysigt att kunna umgås med honom på ett annat sätt, han tittar storögt på en när man pratar med honom och gör grimascher. Man kan hålla nåt ovanför honom som han ligger och stirrar på länge och följer med blicken. Och framför allt så ler han oftare nu, det gulligaste är när han ligger och sover med stängda ögon och ett brett flin på läpparna. Gullunge! Jag kallar honom för min lilla knubbsäl.

På tal om sälar gjorde jag en liten miss när jag badade honom sist. Han har ju lite mjölkskorv på huvet och när man badar så blir det lite uppblött och äckligt, när han hade sånt i pannan tidigare gned jag lite försiktigt med en tvättlapp av frotté och så lossnade det mesta. Så nu gjorde jag så på huvet och visst lossnade en del, men vad jag inte väntat mig var att håret också gjorde det! Nu har han lite Fanta germany-stil med kala fläckar här och där stackaren! Eller kanske kallas det comviq-täckning? Nåväl, det växer ju ut igen, men lite dum kände jag mig när badbaljan var full med hårtottar. BVC-Ulla fnissade lite när jag berättade vad som hänt. Ja, de flesta gör faktiskt det. Jag med om jag ska vara ärlig!

Annars har jag inte direkt haft nån lugn stund på sistone. Var till slottskogen och knatade runt med Wai-Ching som gick i min klass i ettan. Kände mig nyttig som knatade i typ två timmar, jag som egentligen inte gillar att promenera, det går så långsamt. Cykla är mer min grej, eller moppe om jag får välja. Kul att träffa Wai-Ching igen också, senast var jag med henne till stallet där hennes häst stod och det var ju minst ett och ett halvt år sen tror jag. Nu bor hon ju i danmark så jag har en ursäkt i vart fall.

I fredags så lämnade jag Viggo hemma och gick ut och partade lite med Anna, Anna och Erik från klassen. Det var riktigt roligt, men jag glömde att jag knappt druckit nåt sen nyår och blev nog lite väl onykter. Jag får alltid sån ångest då för jag tycker innerst inne att jag borde veta när jag ska sluta dricka, det finns ju bättre saker att slänga pengar på. Men vi hade ju så rackarns trevligt! Kom väl hem vid halv ett tror jag och mådde inget vidare dan efter. Det är min förbannelse, jag behöver knappt dricka nåt alls och jag mår ändå illa morgonen efter. Fast nu hade jag nog förtjänat det. Vi tröck i oss av stans godaste kebabbrullar när Maggis ringde och bjöd in sig själv på soppkväll. Självklart tyckte vi att det skulle bli trevligt och det blev det också! Gulaschsoppa och fullkornsbaguetter tills det rann ut ur öronen (vi har dessutom kvar så det räcker till en gång till med matkoma efteråt). Sen kollade vi SVTs 50-årsgala, den var rolig emellanåt, mindre rolig ibland (typ Malena Ivarsson, urk!) och kändes hemskt folklig! Inte för att det är nåt dåligt men jag blir lite nervös när jag kollar på saker som mina föräldrar skulle gillat. Det räcker med barn, bil och villa för att jag ska få åldersnoja. Det roligaste var ändå alla kängor de gav nya regeringen i smyg sådär.

På tal om regeringen så gör nya budgeten mig mörkrädd. Jag vet inte vart jag ska börja, men att höja a-kasseavgiften från 90 kr/månad till över 300 gör mig skitsur! Inte alla har såna marginaler och kommer då att skita i att gå med i a-kassa och sen går allt åt helvete. Förutom att jag helt egoistiskt hatar att betala a-kassan. Då betalar jag helldre hög skatt för det märker jag ju aldrig att de drar. Nä budgeten verkar inte vänta sig till studerande/arbetslösa mammalediga människor som jag. Fattar inte vad folk tänkte på när de röstade. Men de får väl skylla sig själva anser jag, och inte klaga när deras kassor sinar. Nog politiskt snack nu, jag var bara irriterad.

Just nu lider jag av IKEA-abstinens. Jag vill gå dit och ströva runt och kolla på fina grejor. Självklart behöver vi inga nya grejor just nu, vi har nog med saker att flytta. Dessurom är jag pank som en kyrkråtta ungefär, till FK får tummen ur och betalar ut min tillfälliga föräldrapenning vilket århundrade som helst. Fast nu hinner jag väl få den vanliga föräldrapenningen innan jag ser skymten av de pengarna gissar jag. Min snälla mamma har iaf satt in pengar på mitt konto så jag ska kunna köpa mig en snygg dunkappa som jag kollat in på H&M. Snällmamma.

Förresten ringde mamma igår och meddelade att hon skulle på kurs i Örebro runt lucia och funderade på att komma hit och vakta Viggo medan vi packade. Självklart ska hon komma tycker jag, om inte annat för att hälsa på Viggo och kolla in huset. Första och enda gången hon träffat Viggo låg han ju på sjukhuset och glömde att andas hela tiden så han blev blå och alla appagrunker pep och hade sig. Låt mig säga att min väldigt nervöst lagda mamma inte var sig lik efteråt. Jag trodde faktiskt inte att nån av mina föräldrar skulle lyckas komma hit förän nästa sommar kanske och var lite ledsen för det, men nu får ju iaf mormor hälsa på Viggo lite. Kanske morfar också kan komma förbi nån gång när han är i närheten på jobb.

Nä, nu ska jag busa lite med Viggo, han liggger och muttrar för sig själv i babygymet men verkar börja bli lite less på att vara där helt själv. Tror han behöver lite pussar på hamsterkinderna!