Kapitel 77, i vilket solen skiner.

Ännu en underbar dag med +10 och strålande sol. Ic var i Göteborg hela dan så vi har skött oss själva hela dagen. Vi har haft myspys i solen. Jag klev upp vid halv sju innan ic åkte, vilket är tidigt för att vara jag. Men jag var inte så fasligt trött ändå eftersom jag sov så tidigt igår. Viggo har varit på strålande humör mest hela dagen, ett riktigt charmtroll är han! Dessutom passade han på att sitta lite utan stöd när nu pappa inte var hemma. Han passar på den lilla busungen. Fast det var visst roligare att ramla, så det gjorde han hellre. Ramlade och skrattade och ramlade och skrattade. Han gillar att leva farligt det lilla livet. Jag hade rätt kul jag med. Sen testade vi att stå själv, men det var ju svårare, han har lite för mycket höftrotation för att stå stadigt. En ny Elvis kanske?

Sen var vi på prommis på eftermiddagen. Två timmar var vi ute, fast vi promenerade ju inte så länge. Viggo var vaken mest hela vägen runt vår vanliga runda och somnade sista biten. Som vanligt låter jag honom ligga ute i vagnen tills han vaknar, jag gillar inte att väcka honom, han blir så grinig då. Fast normalt vaknar han inom fem minuter efter vagnen stannat. Men inte idag, han sov och sov och sov. Jag satt på bron och lyssnade på fåglarna och spelade lite spel på mobilen. Sen fick jag hämta en serietidning och hann läsa halva. Skönt att få lapa lite sol, men det blev kallt i längden, hade ju klätt mig för att röra på mig.

Nu har jag lite ont i halsen, hoppas det är trötthet. För som vanligt är jag hypertrött hela kvällen lång. Men kan ju inte gå och lägga mig innan nio två kvällar i rad. Så jag kollade lite på "Specialfall: förlossning" på 4 fakta. Det var en bäbbe som föddes i v 25, bara lite mindre än Viggo var var den. Det var många premisar idag, var tvungen att snyfta lite. Tänkte på att det är ändå rätt stor skillnad på hur de behandlar här och i USA. Men bäbborna är desamma. Små fågelungar liksom. Fattar inte att Viggo var så liten. Har förträngt det mesta tror jag, det kanske kommer tillbaks nån gång. Slår en i huvet på nåt sätt som man inte anar. Men den dagen den sorgen. Jag tycker ändå om att kolla på medicinprogram, vare sig det är dokumentärer eller serier. Borde blivit läkare tänker jag ibland, men jag tycker inte om att umgås med sjuka människor. Fånigt va? Dessutom hatar jag sjukhus. Det dummaste jag varit med om var när jag skulle börja sova på sjukhuset med Viggo och jag ville att ic skulle sova där med oss. Då sa han att han hellre sov hemma för det kändes inte så skoj att sova där. Vad katten?! Vem tycker det är skoj att sova på sjukhus??? Och tror karln inte att jag hellre hade sovit hemma också??? Men å andra sidan så var det ju ingen mening att vi båda skulle vara dyngtrötta på dagarna. Men orättvist är vad det var. Nästa gång vi ska få barn ska jag tvinga honom att sova där med bäbis så ska jag sova hemma i vår gosiga säng. ;)

Pratade med storebror idag, de skulle åka till stockholm över helgen för det var stökigt hemma och de var trötta på att vara hemma och vara sjuka. Ic ska också till stockholm nån gång i april tror jag. Karp fyller år och de skulle på nån spelning. Nu känner jag att jag också vill åka nånstans och vila lite. I motsats till min man har jag inte sovit borta från vår son en dag sen jag började sova på sjukhuset. Något som ju faktiskt kan behövas ibland, för även om vi har tjocka massiva trädörrar i huset så kan den ungen göra ljud som inte ens bly kan stoppa ;) Särskillt på morgonen när trötta mammor vill sova. Fast å andra sidan är det ju ic som kliver upp tidigt på morgonen för han är så lättväckt och kan inte somna om sen. Så jag borde inte klaga. Men det känns lite orättvist att han får semestra när inte jag får. Eller får och får, jag vet bara inte vart jag skulle åka. Dessutom är jag rätt pank nu. Suck... Jag bara svamlar nu känner jag. Jag semestrar i gästrummet med tapetrivning och sånt som terapi. Med hörlurar laddade med bra musik i öronen så kan jag nästan koppla av ibland. Sen har jag ju fortfarande presentkort till spabehandling att ta till, men jag vill inte riktigt utnyttja dem förän det verkligen behövs. Jag menar tänk om det kommer en dag då jag inte orkar utan dem? Och så slösar jag bort dem för att jag känner mig lite vårtrött bara...

Nu ska jag sova för jag är mer än vårtrött, jag är dyngtrött! Sussa sött alla vänner och andra som trillar in här av en slump.