Kapitel 80, i vilket Viggo utövar ljudtortyr.

Ja ni, visst är det som de säger att barn är kul nästan jämt. Viggo övar på stora bokstäver nu. Det låter ärligt talat som om vi håller på att ha ihjäl honom ibland. Men jag lovar, vi är så snälla så. Han leker snällt på golvet medan han utstöter de värsta ljud han kan komma på, det riktigt skär i huvet, som krossat glas ungefär. Stackars hundarna som har så mycket bättre hörsel. Castor fick nog mitt på dan och började yla och kröp ned under sängen. Jag trodde han höll på att dö (varpå Viggo blev helt förskräckt och började gråta på riktigt såklart). Ic springer ut med honom i tron att han har ont i magen igen, men så fort de kom utanför dörren blev Castor lugn och glad igen. Så de gick en vårpromenad så att han fick koppla av lite och sen var allt bra igen. Jag försöker säga åt Castor att Viggo bara är busig, och ibland fattar han det tror jag. Ordet busig är ett av de ord båda hundarna fattar på nåt sätt. Säger man är du busig så brukar de komma igång och busa båda två. Så nu säger jag vad busig du är Viggo och då blir Castor lite lugnare. Sen testade jag att busa med alla tre och det var ju poppis, inte minst från Viggos sida som tjoade och skrattade när hundarna sprang och hämtade bollar och hoppade upp på min rygg och sånt.

Ute hittade jag idag en hel samling av snödroppar på baksidan av huset. Självklart rusade jag in efter kameran direkt och fotade. Det märks att jaginte fått kläm på systemkameran än, och inte har jag hunnit läsa på nåt heller. Men autoläget tar i alla fall bättre bilder än autoläget på gamla kameran, så helt bortkastat var det inte att köpa den. Tvärtom så älskar jag den verkligen, även om resultatet inte blir som min brorsas bilder (han är fotograf). Hittade massa blommor på väg upp som jag tror är påskliljor kanske, ser ut så. Får se när de slår ut, så spännande! Det liksom bubblar av trädgårdsdrömmar i mig nu. Men det blir ett staket som blir sommarens stora investering.

På eftermiddagen, strax innan fem, gav jag helt upp. Då hade huvudet bultat i en evighet kändes det som och Viggo gjorde inte minsta tecken att lägga ned sin ljudtortyr. Så jag lämnade honom till ic som snällt packade ned honom i vagnen och tog ut honom och hundarna så jag fick vila. Snäll ic! Fast jag hann bara lägga mig så ringde Anna och hade stora nyheter. Hon ska flytta till Lerum med pojkvännen och dottern, kul för henne! De hade fått tag i en jättefin lägenhet. Så roligt! Sen babblade vi lite om hennes kurser och sånt och vad som hänt här. Det är så trist att hon bor så långt borta, saknar verkligen vårat fikande!

Sen fick jag äntligen somna en stund, superskönt! Men nu är jag seg som kola i huvet! Vi gjorde matlista för veckohandlingen nyss och vi var tvungen att göra den i bokstavsordning för annars kom vi inte på en enda maträtt. Dumt att göra matlista direkt efter maten!

Nä, nu ska jag fundera lite på vad min ömma moder ska få i födelsedagspresent, hon fyller 61 på söndag. Har ingen aning om vad jag ska köpa. Som vanligt!