Kapitel 106, i vilket Viggo blir ett helt år gammal!

Ja, det är sant. Lillkrypet har blivit ett helt år nu. Konstigt hur ett år kan kännas som en evighet samtidigt som man inte alls fattar vart det tagit vägen. Det bara försvann och nu är han ingen bäbis längre. Nu är han en litenkille som knatar efter möbler och väggar och river ner allt i sin väg och busar tittut eller kryper fram för att få sig en dos kramar. Nyss var han ett litet knyte på 950 gram och 35 cm som låg i en kuvös och lät som en kattunge. Tur att han hade kämpa i sig! Nu kan jag ju inte tänka mig ett liv utan min kyckling, fastän han vaknar runt 5 vareviga morgon nuförtiden ;)

Vi firade i söndags med glasstårta, presenter och en utflykt till Borås djurpark. Hela dagen var helt perfekt och Viggo verkade helt faschinerad av alla roliga djur. Trodde han skulle slockna i vagnen men det gjorde han aldrig, trots att vi var borta i många timmar. Roligast var nog elefanterna och strutsarna, dem skrattade han åt. Han fick även klappa en get och ett får och försökte ta en smakbit av en kanin. Tror han var nöjd med sin dag han med. Idag har han i vart fall sovit mycket mer än vanligt så det tog nog på krafterna. Skönt för jag har också varit trött så jag fick sova med honom på soffan i två och en halv timma i förmiddags. Ic är i Luleå nu, jag är hemma med alla småttingarna. Vi kämpar mot värmen (fånigt jag vet, man längtar efter den hela vintern och sen klagar man på den när den väl kommer. Men över 30 grader både inne och ute är inget roligt!) och jag får kompromissa mellan mitt behov att slippa bo i en bastu och min rädsla för getingar. Jag fångade en idag i en barnmatsburk, vet inte vart jag ska göra av den nu för släpper jag ut den kommer den att ara tokförbannad på mig. tror den får bo i burken och heta Orvar och bli min tama geting. Jag håller i alla fall på att stänga fönster, bli för varm, öppna fönster och hoppas på lite svalka och så stänga fönster för jag hör surranden överallt ifrån. Pallar inte ens att vara ute för det är så varmt, vill bara sitta framför fläkten. Viggo kryper omkring med bara blöjor och jag lägger svala handdukar på honom ibland. Han verkar inte lika besvärad som jag utom när han ska sova då han skriker som om man höll på att döda honom.

På tal om att sova så borde jag verkligen göra det nu, ska ju upp med galen bäbis om typ 5 timmar. men var tvungen att vädra ut lite, jag inbillar mig att getingarna sover på natten... Orkar inte ta tag i min irrationella rädsla för getingar just nu (hade planerat att göra det i sommar) för all min energi går åt till att komma över min irrationella skräck för tandläkaren (som för övrigt nog inte vet vad en irrationell rädsla är, man kan som inte rationalisera bort en sån) eftersom jag har två gånger till att gå tillbaks med min första tand. En fobi i taget får man nog jobba med. Fattar inte hur jag ska undvika att överföra min insektsskräck till lilleman, för jag vill verkligen inte att han ska få dras med samma handikapp som jag. Det tar på krafterna att inte riktigt våga slappna av på sommaren för de där djäklar krypen :(

Nu ger jag mig och går till sängs. Ska eventuellt lämna en mer omfattande rapport från min sons första födelsedag senare med bildbevis och allt. Men just nu orkar jag inte.