Kapitel 108, i vilket jag försöker sammanfatta lite.

Ja massor har ju hunnit hända sen sist jag skrev. Det är hopplöst ont om tid och inspiration såhär på sommaren känns det som. Kanske hjärncellerna saktar in lite i värmen (fast kan inte ens skylla på det då det har varit svalt och regnigt ett tag nu). Nåväl, midsommar har det varit. Vi var 8 vuxna och Viggo plus en 8-månaders Markus. Ganska samma gäng som brukar vara på Gotland annars, något jag och ic inte varit med på på flera år nu. Men nu var vi alltså här, rinnande vatten är rätt skönt när det är småbarn inblandade. Vi hade hemskt trevligt, även om partytältet var årets bästa investering trots att det blåste sönder på söndagen. Vi åt massor av god mat och folk drack en hel bunt med alkoholhaltiga drycker (inte jag, jag var resident nyktro det här året). Det blev en hel del natt-karaoke och jag tror jag spenderade största delen av min vakna tid i köket. Men det var roligt och speciellt att räffa alla igen, det blir ju inte så ofta. Lille Markus har vi ju inte haft äran att träffa innan heller och han var hur charmig som helst! Fast det blev nog lite för mycket ståhej runt småttingarna som turades om att vara lite smått övertrötta av allt som hände. Ja och Viggo fick en helt ny tand (nr 6) på måndagen och blev helt plötsligt världens gladaste bäbis igen så han kanske var lite olycklig pga det också.

Sen på måndag satt vi och var rätt nöjda med att vara ensamma igen och tänkte att nu lär det nog dröja innan nästa besök kommer. Sen ringde storebror och sa att han och familjen kommer och slår upp tält på gården. Självklart var vi inte nog less på besökare då för att tycka att det skulle vara helt fel. Vid tio på kvällen rullade de in på gården och vi hann precis hälsa innan jag och ic var tvugna att gå och lägga oss för vi var rätt färdiga efter helgen. För lite sömn är inget skoj!

Tisdagmorgon var det tandläkaren igen. Sen som vanligt var jag, men jag hann iaf. Regnet öste ned då så sådär jättekul kan det väl inte vara att tälta så tänkte jag. Sista besöket för min rotfyllning var det i vart fall, skööööönt! Insåg att jag nog gillar min tändläkare rätt bra ändå, trots att han kan vara lite förmanande ibland. Gick med på att de skulle skicka en kallelse i september så de kunde göra en ordentlig genomgång av vad som behöver fixas i min stackars mun. Sen kunde jag glatt skutta därifrån med lätta steg och en hel tand. Haha, det var länge sen jag kunde tugga på den sidan.

Hem igen och hittade familjen vid köksbordet. De kom fram till att shopping var ett bra sätt att fördriva en regnig dag på, så vi drog iväg till knalleland. Viggo fick själv välja en ettårspresent, det blev Fiffi, blomsteralven. En uppenbarligen superkulig docka med massa grejer att tugga på (särskillt näsan var skoj). Vi var och käkade lite och store kusin David fick visa Viggo hur man äter som en stor kille. Sen ville han att jag skulle köra hans vagn så Per fick köra Viggo. De verkade komma bra överens. Viggo tyckte att stora kusin David nog var den coolaste person han träffat, han var nästan lika kul som castor. Hemma skulle de leka med samma leksaker hela tiden och Viggo kollade med stoooora ögon på allt som David gjorde. Det var roligt att se :)På eftermiddagen stack iaf familjen hemåt igen, det var nog för regnigt här för dem.

Tisdagkväll blev jag helt tokförkykld helt plötsligt. Antagligen all stress och sömnbrist som tog ut sin rätt. Sen har jag varit död för världen till idag då jag faktiskt känner mig lite bättre, om inte bra. Konstigt nog har ingen annan i familjen visat tecken på att ha blivit smittade än *tar i trä* men det kommer väl. Det har iaf varit så synd om mig så ingen har nån aning om det. Ynklig är inte nog för att beskriva hur jag varit. Blä, vill kunna sjukskriva mig ibland, men det går ju inte riktigt. Viggo har i vart fall varit på strålande humör sen tanden tittade fram. Igårkväll gick han omkring och garvade åt allt hela kvällen. Jag undrade om han var hög eller nåt, kanske fått tag i nåt sött, men uppenbarligen är det sån han är när han inte är på gång att få en tand (något som han roat sig med i flera månader nu känns det som, det hinner bara komma en så är nästa på väg).

Sådär, där fick ni en rapport om vad som hänt sen sist. Nu orkar jag faktiskt inte skriva mer för jag ar trött och vi ska strax åka till stan på ics lunch. Vi ska köpa pelletsbrännare är det tänkt. Sista dan innan deras semester så jag får väl släpa mig med fast jag helst vill ligga och känna mig lite ynklig. Nu är jag i tv-spelsfasen. Mina sjukdomsförlopp brukar ha två faser, ibland tre. Först är jag för elendig för att göra nåt vettigt alls, inte ens läsa eller kolla tv orkar jag i mer än tio minuter. Sen när det gått över kommer tv-spelsfasen. Då vill jag helst sitta i soffan och spela tv-spel i några dagar tills jag blir för rastlös för det. Så är jag officiellt frisk. Tyvärr funkar det inte med en galen ettåring i huset. Fast han har varit hemskt snäll måste jag erkänna, helt nöjd med att pyssla lite själv så länge han fick komma till soffan och busa lite med jämna mellanrum och kanske kramas lite (inga pussar på munnen när mamma är sjuk).