Kapitel 110, i vilket Viggo får en OK-stämpel i rumpan.

Igår var vi på läkarundersökning på neo här i Borås. En jättetrevlig sköterska kollade hur Viggo gjorde med olika grejor. Om han hade koll på pincettgrepp, hur han ställde sig upp och sånt. Hon var mycket impad av vår lille charmknutte och tyckte han verkade väldigt lugn och harmonisk. Tror att det var nåt som man kan ta som en komplimang som mamma. Jag väljer att göra det. Hon hittade dock inget att anmärka på, han var lite överrörlig tyckte hon men eftersom han var stark och stadig så gjorde inte det nåt. Han fick låna en maraccas som han tyckte var sketakul, next stop musikaffärn. Sen kom läkaren och han var också trevlig, han lyssnade lite på hjärtat och kollade lite på Viggo och tyckte också allt såg utmärkt ut. Lite förvirrat blev det när sköterskan hävdade att Viggo var nån månad mindre än de tretton vi tycker han är, men enligt dem så är det visst viktigt att korrigera åldern fortfarande och se honom som om han skulle varit född i september. Det har vi ju lagt ned för länge sen, men så är vi inte så bekymrad över hans utveckling heller. Han går saker när han känner för det och jag vet inte varför man skulle vara bekymrad över att nåt tar lite längre tid än för andra barn. Det skiljer ju ändå så mycket mellan normalfödda barn att nån månad hit eller dit spelar ingen större roll. Jag tycker dessutom han har hängt med i svängarna hemskt bra när det gäller andra septemberbarn, lite före i vissa fall också. I vart fall så var vi inte vidare oroliga att han inte skulle gå igenom för han är ju Viggo och Viggo är ju störst bäst och vackrast ;) Smartast och duktigast också. Dessutom har han den härligaste personligheten i stan, kanske just för att han är så förbenat envis ibland. Nu ska han bara tillbaks en gång till i mars nästa år, sen så är vi förhoppningsvis färdiga med neobesöken och kan lägga allt det där bakom oss. Det är skönt för Viggo känns inte längre som en prematur, i början var det rätt mycket så att ojoj, han är ju så tidigt född att det där måste man oroa sig för och det där ska vi akta oss för. Men nu är han ju bara Viggo och har varit det rätt länge. På MVC sa barnmorskan att han ser ju inte alls prematur ut, och det har jag inte tänkt på men hans huvudform är helt normal nu. Han var ju så där toppig förut som de blir när de ligger så mycket innan huvudet blivit hårt, på neo sa det att det skulle ta ca 4 år innan han såg helt normal ut på huvet, och kanske skulle det alltid synas. Men jag ser då inte det längre, och tydligen inte barnmorskan heller. Nu har han en solid skalle som far sin ;)

Jag mår i alla fall bättre nu. Jag mår fortfarande illa, men sen igår så är det inte alls lika farligt. Jag kan till och med gå in i köket nu utan att börja må illa, även om Viggos mat fortfarande luktar apa tycker jag, och det mesta annat också. Har inte saknat superluktsinnet som jag hade när jag väntade Viggo ocskå men man får väl lära sig att leva med det. Bajsblöjor är ju bara att glömma än, måste jag byta så gör jag det, men måste nästan ha en hink bredvid för säkerhets skull. Men det går nog coskå över nån gång snart hoppas jag. På måndag ska jag göra glukosbelastning och det ser jag inte fram emot, men det är väl bra att få kolla att allt ser bra ut. Nu har jag iof tappat 5-6 kg sen jag blev magsjuk så hade jag gått på MVC idag så hade jag nog sluppit göra det, jag låg ju på gränsen vid inskrivningen. Men som sagt var, bara att få det bortgjort. Skönt att illamåendet är bättre innan iaf. Sen har jag tid till special MVC veckan efter för nån sorts riskbedömning eller nåt, jag fattade inte riktigt vad de skulle göra faktiskt men det visar väl sig. Och sen i mitten av augusti har jag tid för UL *längtar*. Så det var en snabb sammanfattning av graviditeten just nu. Jag kan faktiskt äta igen nu så de där 5 kilorna lär väl komma tillbaks snart men det gör inget just nu. Om det bara slutar regna så mycket så ska jag försöka promenera lite igen, det är ju lagom kul i ösregnet...

Imorgon jobbar ic sista dagen innan semestern, oj vad skönt det ska bli. Jag är SÅ uttråkad just nu. Man kan ju inte göra nåt vettigt alls när det är sånt här väder. Och nu när illamåendet gett med sig lite har det börjat klia i fixarfingrarna igen. Vill fixa hallgolvet och trappen just nu. Sovrummet här uppe vill jag också fixa, det borde gå superfort och sen Viggos rum. Det är ju en historia för sig, men den här gången ska jag köpa sån återställartapet och sätta på väggarna för det rummet är helt tragiskt med tapetskarvar överallt och helt galet dåligt tapetserat. Men det blir nog bra sen hoppas jag.Lite golvsocklar behövs också och nåt lager färg så blir det så gott som nytt. Taket är nymålat ser det ut som så det får nog vara. Gillar inte tak... Sovrummet ska bara få en fondvägg i snygg tapet och så är det klart. Hallgolvet ska få klickgolv som vi redan har hemma. Trappen ska bli av med grön plastmatta och slipas och målas i en ljusare färg. Det är nog ett riktigt skitjobb men den mattan är FUL. Vill ha en fin målad trätrappa istället. Tapeterna ska ju också väck, men det är typ 5 m till taket på vissa ställen så det känns som om man kan skjuta lite på det än så länge. Gästrummet MÅSTE också bli klart nån gång. blir galen för det är så lite kvar, men jag har inte orkat bara. Ska fixa det i sommar. Bygga dubbelsäng och sängbord. Snygg lampa i taket sen klart. Nåt fint på väggarna bara. Basta.

Nu ska jag vänta på att ic kommer in så ska vi kolla på Oliver och gänget, den har jag velat se sen jag var liten. Hoppas den är bra. Ska bara springa ned och byta på tvättmaskinen först. Lillebror kommer imorgon eller övermorgon med Anette och de vill nog ha lite lakan i sängen de ska sova i. Allt är i tvätten sen midsommar, lakan är så jobbiga att tvätta, de blir aldrig riktigt torra i tumlaren heller. Men jag har hunnit igenom magsjuketvätten iaf. Det känns SKÖNT!