Kapitel 113, i vilket vi väljer tapeter (igen).

Igår var vi tillbaks till tapetaffären. Bestämde oss för att inte bestämma oss för nån av de vi lånat hem och kanske bestämde oss för en tapet som var barockmönstrad i svart, guld och lite beige-ton. Men eftersom vi bara kanske bestämde oss så kan ju det ändra sig. De skulle då komma på studs nästan när vi beställt dem så det är ju ett plus. Bestämde också att vi skulle testa bredspackla istället för att lägga på återställaren. Får väl se hur det går. Han på affären sa att det inte alls var så svårt så det är väl bara att köra hårt då. Friskt vågat och så...

Tror vi är lite trötta allihop idag. Viggo var hemskans ledsen och kinkig igår, vägrade att somna, vaknade kl tolv och var otröstlig, just när jag höll på att somna efter det vanliga snurrandet runt runt i sängen. Ic klev upp till slut och gav honom en flaska välling och då somnade han tillslut. I ca en timme. Sen var han precis lika otröstlig igen. Jag var dödstrött, kändes som om nån slagit mig i huvet med en tapetbok eller nåt. Ic klev upp igen, gav en alvedon och klick så sonade sonen på två röda ungefär, sen sov han sött hela natten. Jag vaknade vid 8.20 och tänkte att jisses vad länge han sov idfag, fast upptäckte sen att det inte fanns ett spår av vare sig ic eller Viggo så de hade redan klivit upp utan att jag märkte nåt. Måste varit tröttare än jag trodde för annars brukar jag faktiskt vakna när Viggo gör det, även om jag somnar om sen. Ic sa att Viggo drägglade mycket och kändes lite varm på morgonen så det är väl fler tandrackare på väg. Ärligt talat börjar jag bli lite less på tänderna nu, hur många behöver en bäbis egentligen? Och varför blir det inte lättare för varje tand som folk påstår? Mysteriet tätnar. Människans biologi är stundtals obegripelig. Det enda som egentligen är genomtänkt är att bäbisar är rackarns gulliga, det är nog nån sorts darwin-grej för om de inte var så himlarns söta så att våra känsliga föräldrahjärtan smälte så fort vi såg dem så hade nog inte mänskligheten överlevt så länge. Men nu är de söta, och dessutom charmiga. Så då är det bara att bita ihop och kliva upp när de är ledsna, byta stinkiga bajsblöjor och pussa på dem när de snavar över nåt. Piece of cace faktiskt, att vara förälder är inte vidare svårt. Men det luktar ofta illa och man får inte sova så mycket som man vill. Men tydligen klarar man sig med mindre än 14 timmars sömn per natt ;)

Nu är ic ute och städar bort stenar och annat skrot som vi hittade på baksidan när gräset försvann. Hmmm... Ok, som ic, hans mamma och syrra hittade när gräset försvann. Jag var nog helt oskyldig i det fallet. Men nån måste ju passa lilleman också. Det är ju egentligen det viktigaste jobbet. Just nu håller jag på med det också. Lilleman sover sin middagslur och jag väntar på att han ska vakan så jag kan pussa på honom när han snavar och sånt. Vi ska också titta på när ic bär ned alla saker till nya datarummet. Det kommer att bli en hård dag för mig och Viggo känner jag. Det är hemskt jobbigt att titta på när andra jobbar.