Kapitel 116, i vilket vi är på semester.

Jajjemän, vi har varit bortresta. Vi packade in oss i lilla bilen. Detta är vad vi fick in i en Hyundai Getz (mindre än WV Golf tror jag): Hundbur med två hundar, stor Emmaljungabarnvagn, resesäng, väska och x antal påsar med grejor, fullproppad skötväska, stor fullproppad handväska, barnstol med tillhörande bäbis samt två vuxna. Dessutom hade vi full sikt bakåt och allt var noggrannt fastspännt tack vare tetrismästaren ic (ok, jag ÄR faktiskt bättre än han på tetris, men inte på att packa). Sen tutade vi iväg med bilen till mörkaste småland, djupt in i skogarna. vägarna blev mindre och mindre, blev grus och för smala för möte, sen blev de större igen och så var vi framme hos kusin Anna och Olle. Huset kände jag igen på utsidan men inte inne, barnen var kanske 2-3 år sist jag såg dem och nu var de 19 och 20. Gulp. Var har tiden tagit vägen? Anledningen till resan var min käre faders 60-årsdag. Så vi träffade hela tjocka släkten, ja eller delar av den: Kusin Anna och Olle med barnen Elin och Anton. Kusin Anders med sonen Vidar. Farbrors fru Karin var också där. Ja de vanliga misstänkta också såklrat: mor, far, bröder, svägerska brorson och moster Eva såklart. Hoppas jag inte glömde nån. Jo mammas vovve Raja. Dessutom beboddes huset av katten Nisse som klokt nog höll sig undan tills vi åkte, tiken Myrra som löpte och därför förpassats till den närliggande stugan tillsammans med Anders hund Malte. Ja som ni kan tro så var det full rulle hela tiden. Men kul var det. Jag har inte träffat kusinerna sen jag gick på högstadiet så det var roligt att få återknyta bekantskapen igen.

Viggo charmade alla som vanligt och var på sitt bästa humör nästan hela tiden. Jättekul med en stor lurvig Raja att klappa på, hon slickade honom lite på fötterna så han skrattade förtjust. Det häftigaste Viggo varit med om i livet hittills var Olle med gitarren. På festen var det allsång ur pappas nya gitarrböcker (en present från Eva som matchar gitarren som vi skramlade ihop till). Viggo tittade med stora ögon på när gitarren kom fram och han har nog aldrig hört nåt häftigare i sitt liv. Glömt var allt trummande som hittills varit hans favoritinstrument och med stora ögon stirrade han förhäxat på den där häftiga typen med gitarren. Efter några sånger bestämde han sig också för att sjunga med högljutt även om han ju inte hunnit lära sig orden. Nu kan vi glömma hans karriär som drummer songwriter, nu är det guran som gäller gissar jag. Lika bra det, har aldrig hört om en trummis som är mer berömd än bandets gitarrist, ja eller ovanligt är det nog. Mer brudar får man nog också som gitarrist.

Andra roliga saker som sonen kom på när vi var borta var att man kunde stå upp korta stunder, utan att hålla i sig. Att gå när nån höll en i händerna var också skoj. Klättra upp för den _branta_ trappen var en favorit (23 ggr turades jag och ic om att följa efter honom hela vägen upp och sedan bära ned honom igen, och det bara under festkvällen). Järnspisen var också kul, man ser inte ut som en riktig karl utan skitiga händer. Sen fick han ju presenter också, fast det var morfar som fyllde år. en ursöt mjukisgris, en jättefin t-shirt och bajsplutten-boken (som vi tyvärr redan har). På lördag fick han också vara utan mor och far för första gången. Ic och pappa var och spelade golf och jag ville åka till stugan och umgås lite med kusinerna så mamma fick sitta barnvakt nån timma medan jag var borta. Det hade visst gått jättebra och hon hade sjungit genom två och en halv sångbok för honom. Hmmm... Hoppas han inte väntar sig liknande lyxbehandling från mig sen.

Ja, trevligt var det att åka bort en sväng men ack så jobbigt. Jag var aptrött igår när vi kom hem och Viggo med. Han var superarg och trött sista 6 milen innan vi var hemma men sen var han glad igen när han fick träffa nallen och Fiffi igen här hemma. Han for runt och undersökte allt igen och var hur glad som helst. Tyvärr tog han inte sovmorgon fast han kom i säng typ två timmar senare än vanligt fullstoppad med mariekex och välling.

Sen fick jag ett ryck idag och bara var tvungen att åka på IKEA. Jätteskoj med en liten tur, Viggo och is stannade hemma så jag kunde lalla runt som jag ville. Handlade på tok för mycket men är ändå rätt nöjd med det jag hittade i påsen när jag kom hem. Ett felköp blev det då jag tänkte vara smart och köpa ett påslakanset för att klä om futonen med och fick för mig att den var 240 cm bred och inte 140 som den ju är. Nåja... Man kan inte alltid göra rätt. Viggo fick en liten poäng-fåtölj och en nattlampa i form av ett blått spöke, påslakan och underlakan till sängen. Dessutom köpte jag ny bred mörkläggningsgardin till sovrummet i hopp om att det faktiskt ska bli mörkt där den här gången (förra gången köpte vi tre smala, oj så puckat, det kommer ju in hur mycket ljus som helst mellan dem), fast nu är det ju i stort sett vinter så det kvittar ju egentligen ;) Massa annat krafs blev det också och den obligatoriska kotlettraden med choklad mousse till efterrätt. Helt lagom när blodsockerhalten var noll och minus hundra eller nåt. I Göteborg var det strålande sol, när jag åkte häridfrån var det vanligt boråsväder, molnigt och trist. Jag tänkte att det är inte konstigt att vi fick huset så billigt när vi köpte det, man måste visst betala extra för solen (i Göteborg är husen mycket dyrare och därför får man medföljande sol antar jag). Nåja, jag är mycket gladare efter att ha sätt sprätt på alldeles för mycket pengar. Konsumtion gör mig lycklig.

Hallon har varit mycket välartad på sistone, jag är fortfarande trött, men det kan ju lika gärna bero på solbrist eller nåt, men jag mår inte alls illa lika ofta. Mycket skönt! Dessutom buffar det i magen ibland, mycket mysigt! I småland var h*n helvild nån dag och buffade på rätt mycket ett tag. Längtar till ultraljudet nu, vill ju veta när man kan vänta sig den lilla. Fast de kommer ju ändå alltid när de vill verkar det som...

Imorgon börjar i alle fall ic att jobba igen. Sommaren är liksom slut då, och vad har vi haft, typ 25 soltimmar. Jag är väldigt missnöjd och känner mig heldeppad faktiskt. Den här sommaren skulle ju vara så skoj som plåster på såren för förra sommaren som tillbringades på sjukhnus mest hela tiden. Vi skulle ju sitta ute i vår trädgård (som io mitt huvud hade nyklippt gräs och fina ragbatter) och grilla vareviga dag och pyssla och vara glada. Istället har det regnat vareviga dag och inget har blivit gjort vare sig ute eller inne tror jag. Jo räckerna är halvmålade och tapeten på den blivande fondväggen är halvt bortriven. Jag är mest sur hela tiden och hemskt hormonell och det mesta känns som piss faktiskt. Surgråa vardagar liksom staplas ovanpå varandra och jag känner mig inte alls uppvilad efter semester eller sommaren. Tvärt om tror jag att jag behöver semester för att hämta mig från semestern eller nåt. Fast så var det ju inte jag som hade semester heller utan ic, förhoppningsvis är han mer utvilad, men risken är ju inte stor. Så, nu har jag klagat nog. Imorgon ska jag lämna bilen på service kl 8 och sedan vanka omkring på coop i två timmar tills de är klara med den. Här får man ingen lånebil som man fick i göteborg, dessutom var det tokdyrt. Men servas ska den i alla fall. Så jag får nog ta och krypa i säng nu, bara lufta vovvarna lite. Måste fixa med ögonlysning åt Gimli också imorgon, ringa Karin och fråga om hon kan fixa tid hos dem för här i Borås gör de ingen sån alls. Nåja, det löser sig. Gäsp, gäsp. Hoppas nån orkade läsa allt svammel. Tror det var mer jag tänkt skriva om innan vi for till småland, men har hunnit glömma det redan. Jo att vi fick besök av en tjej som jag träffat på AFF och det var supertrevligt. Dessutom hade vi besök av uppfödaren som ska ha valpar efter Gimli och det var också trevligt. Kort sammanfattning ;)