Kapitel 120, i vilket det äntligen blir helg.

Ja då var det lördag igen. Skönt för den här veckan har kännts lång. Tror det bror på Viggos nya tand som gör honom på värdelöst humör varannan dag. Men konstigt nog så är han på superhumör de andra dagarna så man hinner vila upp sig lite emellan. Idag är en blädag, nu sover han tack och lov så får jag andas ut lite. Ic är och veckohandlar, vi skulle åka allihop men vi ville inte ha med sur-Viggo på stan så han fick åka själv istället och jag roade mig med att sjunga varenda låt jag kunde ungefär för en aningens övertrött Viggo tills han bestämde sig för att sluta skrika som om jag höll på att mörda honom och somnade istället.

Annars har vi mest slöat och kollat på friidrott idag. Det var rent utav lite småskoj, säger jag som hatar sport för det mesta. Men nån gång vart 5-8e år dyker det upp nåt em i nånting eller os eller nåt sånt som jag int ekan låta bli att kolla på. antar att det var dags, sist var OS i Turin som jag var halvintresserad av, men OS i Atlanta satt jag uppe hela nätterna och kollade på. Men då hade jag inte så mycket annat vettigt att göra så det var väl därför gissar jag.

Igår var däremot en bra dag och Viggo var superglad och tillfreds hela dagen. Vi tog en lunchpromenad i skogen, Viggo fick provåka pappas nya patapum-bärsele och blev helt uppspelt när vi lämnade vägen och knatade in i skogen. Det var nog det mest anarkistiska han varit med om i sitt liv. Verkar som han tyckte det var spännande. Blåbär var ingen hit, men lingon kunde man stoppa i munnen och spotta ut. Sen lät han förvånad när de for på marken igen (Blåbären fick han inte hantera själv med hänsyn till pappas t-shirt). Sen gick vi hem och arbetade lite i trädgården. Arbetsfördelningen var helt lysande. Viggo slocknade i vagnen, jag pekade på buskar och ic grävde upp de utpekade buskarna. Perfekt. Vi rensade bort alla lupinerna också som sett så risiga ut länge nu. Tror att de ryker för gott och så planterar vi nåt annat där istället. Kanske ics körsbärsträd som vi ska se om vi kan inhandla imorgon. Jag vill nu har en höstsyren, grannarna har en supervacker sådan, de heter vist Hydrula eller nåt sånt. I vart fall om man kan lita på Gunnar Sträng som varit på besök hos grannen och berättade för honom att det var en sådan. Han var visst väldigt trädgårdsintresserad. Nåja, de är fina iaf *vill ha*. Jag undrar vad det är med syrener som jag älskar så mycket?

Jahapp, nu vaknar lilla sirenen igen, bäst att gå och se om han vill komma och gosa lite... Hoppas ic kommer med maten snart så jag kan börja laga middag för jag är huuuungrig!