Kapitel 203, i vilket Viggo övar på älgryggen.

Jahapp, då var det dags för nästa storm. Just nu är det vitt ute och lamporna blinkar ibland. Tvn har ingen bild, kanske parabolen har blåst ur kurs eller snön stör mottagningen. Så nu vet jag inte vad jag ska roa mig med i kväll riktigt. Min kära storebror ringde idag och sa att han trodde min bäbis skulle komma ut idag, han hade haft en känsla av att han borde ringa mig hela dagen (ingen ringer nånsin till vår hemtelefon och så undrar de varför jag inte är hemma bara för att jag lämnat mobilen på andra våningen eller nåt). Men ingen bäbis här och maggen är snäll, så länge jag inte böjer mig fram för då blir den stenhård. Men jag låter bli att böja mig fram och då är den nöjd och glad. Ska däremot skippa spacklandet som jag hade planerat för kvällen, vill faktiskt inte att han ska ha rätt, han blir så odräglig då. Hade tänkt låta dem gå före i kön faktiskt, får man göra så?

Idag fyller moster Eva år, grattis! Jag skulle skickat presenten igår så hon hade den idag men glömde skicka med den när ic handlade. Sen skulle jag skicka den idag så hon har den imorgon, men innan jag hann iväg blev det snöstorm och jag orkade inte skotta fram bilen i tid innan de tömde posten. Så nu är målet att hon ska ha den på måndag, bättre sent än aldrig tycker jag ;) Lite fånigt när allt som krävs är att den tar sig från köksbordet till brevlådan. Skyller på min gravidstatus. Antingen lider jag av gravidhjärna eller så lider min kropp av en 39 veckors graviditet och vill inte anstränga sig i onödan. Nåt av det tror jag det är för det kan väl inte vara så att jag är lat???

Idag har Viggo övat sig på mer avancerade konster på älgryggen (gungälgen Ekorre menar jag då). Idag kom han på att man kunde stå på sitsen utan att hålla i sig. Jippie! Som tur var gled fötterna isär så han landade tryggt på sitsen iaf, men lite förvånad blev han nog. Inte för att det hindrade honom från att testa igen ett par sekunder senare. Insåg snabbt att det bara var roligare om jag sa åt honom att sluta så han fick hållas och då kom han nog på att det inte var det roligaste man kunde göra på en älg. Får se vad han hittar på härnäst. Han har varit lite daredevil idag överlag. Han trampar runt i soffan och står precis vid kanten och trampar på stället helt glad tills han tappar balansen och ramlar bakåt i soffan. När han inte ramlar framåt, har bara hänt två ggr och jag har fångat honom båda. Tur det. Igår stod han på huvudet när han ramlade ur soffan. Galning. Men vi har rätt skoj trots att mina adrenalinnivåer är betydligt högre än normalt just nu.

Han blev för övrigt skrämd för första gången i livet idag. Ja som jag märkt iaf. Han är ju en modig kille och visst blir han blyg ibland och sånt, men rädd av sig är han inte. Men i morse satt vi och kollade på tv. då var det Kalles kaviar-reklam. Den med bananen, när kalle halkar helt plötsligt. Oj vad rädd Viggo blev! Han skrek rätt ut och kastade sig i min famn med ett uttryck i ansiktet som jag aldrig sett. Helknäppt. Ska man verkligen behöva bli rädd för Kalleskaviarreklam när inget annat skrämmer en? Inte ens stående ridturer på älgar? Knäpp unge... Inte ens galet skällande hundar som är lika stora som en själv och hoppar på en är läskiga. Jaja, han blev väl överraskad. Dagens roligaste var när jag tog ett burklock och knäppte iväg som när man singlar slant, så den snurrade i luften. Oj vad vi skrattade. Dagens sorgligaste var när pappa tog Castor med sig och gick ned för att jobba. Gråt och skrik... Vet inte vem han saknade mest dock...

Usch, nu ligger nån hund här och fiser, det luktar urk på burk! Har en hel hög hundar på mitt ena ben så kan inte bestämma vem som är skyldig och utvisa honom. Inte för att de nånsin flyttar vidare långt. Varmt och gosigt på fötterna är det iaf. Har packat ned mina älskade tofflor i bb-väskan. Orkar inte böja mig ned för att dra på mig sockar på morgonen så jag är lite frusen. Ic undrade varför jag inte kunde använda några av mina andra hundra par tofflor, märks att han är toffelnovis! Har ju inga andra mystofflor. Har toffla runt i källaren eller hämta postentofflor, renoveringstofflor, sommartofflor och diverse andra tofflor. Men de kan man ju inte toffla runt hemma och mysa i. Källartofflorna är för hårda, byggtofflorna har sula och ramlar av om man sätter sig i soffan med dem, sommartofflorna är flipflopar som inte är varma alls och som också ramlar av om man inte bara går med dem. Ja, han har ju bara ett par tofflor själv, jag köpte dem i julklapp åt honom. Så då är det inte lätt att veta hur det funkar ;) Hans tofflor var för övrigt toffla ned i källaren eller dra upp vagnen för bron-tofflor. Men han har dem som toffla runt på förmiddagentofflor och det verkar funka lika bra. Trodde bara inte han var toffeltypen så det är kul att han använder dem :) Fast han har inte vant sig helt för han snubblar jämt i trappen när han kommer kutande med stora kliv. Men man måste ju börja nånstans!

Vad jag svammlar idag. Kanske skulle kolla om tvn har fått tillbaks bilden igen... Fast mamma sa idag att vi aldrig hinner få färdigt nya sovrummet innan bäbis kommer så jag blev lite sugen på att bevisa att hon har fel. Hon verkar tro att jag är helt hjälplös nu när jag är på smällen, hon säger ofta att jag inte kommer att klara saker. Då blir jag lite less och vill göra dem bara för att bevisa att jag kan. Kanske är det det hon kommit på? Faktum är att jag inte är hjälplös för fem öre, men det är ju för att jag undviker att göra saker som leder till att jag blir hjälplös. Så istället för att släpa runt på Viggo som jag i teorin skulle klara av så ber jag ic lyfta när han kan. På så sätt orkar jag med att laga mat eller spackla väggar eller sånt. Och jag låter bli att ta med Viggo och handla även om jag teoretiskt klarar av det, men om jag gör det kommer jag ju att ligga som ett kolli i soffan sen och det är ju dumt. Så kanske jag inte kan göra allt samma dag, men om man sprider ut det så går det rätt bra. Plus att jag prioriterar rätt mycket nu, orkar jag inte så gör jag det en annan dag. Hinns det inte så hinns det inte och världen går inte under. Men så är det ju alltid :) Jag tror nog jag klarar det mesta just nu, så länge ingen begär att jag ska dra på mig mina stödstrumpor själv för det GÅR verkligen inte ;)