Kapitel 224, i vilket det är synd om småttingarna.

Igår var ingen skojig dag alls. De små i familjen mådde visst dåligt båda två så de turades om att gråta hela långa dagen. Viggo snorar och hostar massor och igår hade han uppenbarligen ont nån stans för efter en dos alvedon blev hanm ycket gladare. Han äter inte heller så mycket. Idun bara skrek och kinkade hela dagen efter att ha tagit en lång sovmorgon (tack och lov för det innebär ju att jag också får sovmorgon). Inget funkade, inte att bära och inte att ligga, sitta, eller nåt annat som mamman kunde komma på. Inte ens sjalen dög på kvällen, den är annars mitt nya hemliga vapen som hittills fått henne att somna på två röda sekunder. Hon fick också en skvätt alvedon och blev tillfälligt gladare så hon hade nog också ont nånstans. Halsen gissar jag på eftersom Viggo inte äter. Viggo somnade på under fem minuter när ic lade honom, men vaknade sen och fick en dos nässpray och städad näsa med näs-fridan. Sen sov han om än lite oroligt. Idun höll på att spräcka mitt huvud så ic tog med henne på hundpromenad och då somnade hon tack och lov. Fick vända och klä på henne bättre för det var visst inte sommar längre, idag är det 4 grader ute och fleeceoverallen åkte fram ur garderoben igen. Nåja, till slut somnade skruttfia på soffan med bröstet i munnen och var rätt nöjd hela kvällen sen. Vi kunde kolla lite Bones och CSI, båda med hemskt förvånande handling den här gången. Kan det närma sig säsongsavslutning? Hmmm... Ska bli spännande att se vad som händer sen! Åt grönsaker med avocadodipp till och det var supermumsigt om inte optimalt att äta medan man ser otextade program. Morotsstavar krasar rätt högt så lite då och då fick vi spola tillbaks en bit och försöka lista ut vad de sa.

Nu är i vart fall familjen ute och går, jag ska plocka i diskmaskinen och hoppa i lite kläder jag. Ungarna var betydligt mycket gladare idag. Idun käkade en gång vid tre-tiden i natt, hon har annars sovit hela nätterna i nästan en vecka nu, men så länge hon är nöjd och glad så är jag också det. Vaknar ju knappt längre när hon ska äta. Bara hämtar henne, pussar på henne och luktar på blöjan. Sen ned i sängen och när hon släpper taget vaknar jag till och bär tillbaks henne i vaggan igen. Zzzzzzömngångarmaya liksom... Men i morse hade lillskruttan ett leende över när jag lyfte över henne. Viggo var också glad och hemskt gosig när vi klev upp efter maten. Idun är dock väldigt sörplig i näsan och Viggo har ett konstant snorflöde. Vi har snigelspår i soffan, urk... Idun somnade i vagnen innan de ens hann genom dörren och lilla vigglet såg rätt mör ut han med. Det blir nog en kort promenad idag för det är så kallt. Brrr... Tur att vi slapp vakna till flera dm snö som de gjorde i dalarna igår. Då skulle jag deppa ihop totalt. Och mina stackars doroteablommor som nu har fått flytta ut permanent hade nog inte heller varit nöjda. På tal om det har mina sådda luktärtor börjat titta upp så smått också. Får se vart jag ska göra av dem sen. Skoj att det växer i vart fall. Pionen har blivit stor redan trots missödet med gräsklipparen i höstas. Kanske jag får se en blomma eller två i år. Hoppas det!

Har glömt en gratulation i bloggen. Mor och far hade bröllopsdag igår och det missade jag helt såklart. Hade inte tid eller ork att svara i telefonen ens när det ringde så får nog ta och ta mig tid och gratta idag istället. Hoppas det goda humöret håller i sig nu bara så orkar man tänka också, inte bara gå på automatik. Två sj8uka barn är tjugo gånger jobbigare än ett faktiskt. Så ni vet.