Kapitel 290, i vilket vi är lite krassliga igen.

Skönt var det är det varade. Fredag morgon visade lilleman vissa tecken på en öroninflammation. Jag hade feber och mådde piss. Idun var sur. Gäsp. Samma gamla visa liksom. Ringde öronmottagningen kl 9 när de öppnade, VC tyckte ju inte att det var nån idé att vi kom tillbaks igen efter förra gången. Öronmottagningen hade inte tid med oss. Ringde barnmottagningen, de hade såklart inte heller tid eftersom jag var tvungen att vänta till nio med att ringa öron först. Ringde VC, de hade tid på eftermiddagen. Vädret var fint i vart fall, kallt och soligt igen. En timmas hundpromenad tar på krafterna när man är lite sjuk (ok, hade kunnat gå kortare men det har ju varit sånt skitväder så man får passa på så de får sträcka på tassarna när det är fint). Senare knatade vi till VC. ÅKA BIJEN ÅKA BIJEN ÅKA BIJEN hojtade en arg liten man hela vägen. Idun var också sur för hon var tvungen att ha vantar. VÅr vanliga läkare har opererat höften så han är sjukskriven, fick träffa en annan man. Han undrade varför jag trodde det var öroninflammation, pojken var ju uppenbarligen pigg så det räckte. Har han svårt att sva? Nä, inte mer än vanligt. Feber och förkyld? Inte längre. Vad är felet då? Tja, han blir arg och slåss, han blir hysteriskt ledsen för minsta lilla, han petar lite i ena örat. Tja, han beter sig som han har öroninflammation. Har sett det förut. Han är inte så tydlig med det på andra sätt som alla tycker han borde. Doktorn såg lite skeptisk ut men tittade i örone, följt av den vanliga kommentaren (undrar hur ofta de säger detta): Det här ser ju inte bra ut. Detta med en aning förvåning i rösten. Ja, jag gissade det, sa jag. Han var i vart fall mogen nog att lägga till "mamma hade rätt" varpå jag lite belåtet fast ganska skämtsamt svarade "Mamma har alltid rätt". Vi fick ny antibiotika, den vi fick tidigare hade för mycket otäcka biverkningar sa han. Jag påpekade att Kåvepenin inte funkade men det var inte den sorten. Nässpray skulle han också ha, det var viktigt. Jag var aningen förvånad då förra doktorn sa att om han verkar tät kan ni ju ge lite nässpray. Då fick jag minsann se bild på örat och förklaring (jag var ärligt talat inte förvånad, mer över att andra doktorn inte rekommenderade nässpray). Tror nog vår gamla doktor är lite virrig ibland, betydligt trevligare, men virrig. Under hela tiden sprang Viggo runt som en yr höna och petade i allt och gick inte att få att vara still en sekund så herr doktor var aningens otålig att få oss ut genom dörren och såg rät lättad ut när vi gick. Han tyckte det var bra att vi skulle till öronläkare i vart fall och det kan ju de flesta förstå vid det här laget.

Sen var det såklart dags för apoteket, lika kul där att hålla Viggo från att plocka på sig allt och pilla på allt. Kvinnan i apoteket ville under tiden veta allt om vad en personalvetare gjorde (hade tröja där det står personalvetare), en fråga jag normalt inte kan svara på ens utan feber och galen unge att hålla koll på. hittade en dörrknapp som han stod och tryckte på ett tag, sen fick han skramla med alla tuggummipaket för att se om de lät likadant. Sen fick han gå hemåt tills han sprungit av sig den värsta energin. Sen skrek han argt hela vägen hem för att han inte fick sitta på fotstödet och Idun var också arg för att hon var tvungen att sitta still så länge. Jag ångade hemåt i ett litet moln av varm utandningsluft och bara lite frustration. Som tur var tyckte Viggo att medicinen var smaskens och den luktade jättegott, jordgubb. Får hoppas att den hjälper också, än ingen omvälvande förändring i humöret så han har nog ont än. Som tur är ska vi till hans astmadoktor på tisdag så då får han kolla hur det ser ut där inne i örat.

I helg har det också varit sånt fint vinterväder. Lite vitt på marken, nån minusgrad eller nollgradigt och sol. Jag har legat däckad i apjobbig förkylning, Viggo har varit sur och grinig och Idun med ungefär halva dagarna. Tror hon har tänder på g. Lagom munter helg, hade sån lust att fixa lite hemma, kanske julpynta lite. Blev dock ett parti TP igår, invigde nya delux-utgåvan. Jätteskoj var den! Mest föa att jag, trots förkylningshjärna, faktiskt vann! Jippie för mig. Vi mumsade parmaskinka under tiden, det var gött! Idag har jag försökt plugga lite, har lite som jag måste ha gjort till på onsdag, men det går segt när hjärnan är full av snor. Därav mitt bloggande just nu. Orkar inte gå ner och hämta upp böckerna från gästrummet. Men ska ändå roa mig med det nu på studs. När jag är klar med ammanfattningen jag ska skriva så ska jag lyxa till det med rinexin, nässpray och en Reliev. Fatta vilken lyx. Sen ska jag sova. Imorgon har Viggo utvecklingssamtal på dagis. Fast han kommer att vara hemma med mig så ic får gå. En halv timma skulle det ta, nästan lika länge som han sammanlagt varit på dagis sen han började ;) Man är lite nervös, vill gärna att de ska säga att han är glad, snäll, busig och bäst av alla barn på alla sätt. Inte att han är en bråkstake som slåss och tar andras grejor hela tiden. Fast jag känner ju Viggo och han är säkerligen bäst på alla sätt så jag ska försöka inte oroa mig. Lite knäppt känns det ju att ha utvecklingssamtal om en tvååring, vems utveckling ska man prata om? För de lär ju utvecklas åt nåt håll oavsett liksom. Asch, vas svamligt det blev i min hjärna nu. Såååå trött... Ska nu ta till mig allt om kollektivistiska och individualistiska kulturer och individer och annat spännande. *GÄSP*

PS: Grattis stora kloka bror som blir ännu klokare (större vet jag inte, han kanske börjar krympa snart, folk gör det när de blir gamla har jag hört. Utom öronen och näsan som aldrig slutar växa.) och ett år äldre idag. Du får en virtuell och bacilluskfri kram av mig och hälsningar från resten av galningarna här hemma.