Kapitel 291, i vilket Idun släpper taget.

Tokig brud den där Idun. Först satt jag i soffan och hon stod bredvid och höll i mina fingrar. Så släpper hon plötsligt taget och sätter sig på huk, helt långsamt och kontrollerat. Hmmm... Fast sen satte hon sig på rumpan med en duns. I kväll medan hon vädrade baken så ville hon komma och busa, hon tog tag i fingrarna och drog sig upp, hukade ned, drog sig upp, hukade ned och studsade lite. Sen helt plötsligt släppte hon taget om fingrarna när hon stod upp och såg hypernöjd ut, men rätt vinglig. Hon stod inte länge i taget men testade att stå själv och ställa sig på huk kanske 5-6 ggr. Självklart vägrade hon att upprepa bravaden när pappa kom ut från badrummet med Viggo som badat. Nåja, det är jobbigt att träna. Tidigare har jag bara sett henne släppa taget om saker en gång och det var inte meningen, hon blev tokskraj och började gråta. Men inte nu, trots att hon nästan satte si pladask på rumpan bara skrattade hon och testade igen. Galningen. Kanske hon är så grinig på eftermiddagarna av frustration, när hon höll på att börja krypa sov hon ju som en kratta. Mycket som händer i huvudet gissar jag. Nu vaknar hon och gråter då och då på natten, men somnar om rätt fort igen. Fast är hyfsat säker på att hon faktiskt har övertänder på g, hon har samma röda tandkinder som Viggo alltid får. Samma gnällhumör också. Plus att man känner tänderna under tandköttet även om de inte syns igenom än. Envisa rackare.

Viggo har varit glad och nöjd idag. Hoppas medicinen hjälper. Han skriker fortfarande ofta, inte argt alla gången. Mer för att höra hur det låter tror jag. Hörseln måste ju bli lite knäpp när man har massa vätska som trycker på trumhinnan. I morse lekta han då så snällt med sin syster. Han byggde parkering på bordet med alla bilarna på rad. När idun kom för att kolla vad han gjorde skrek han inte argt på henne som han brukar när hon petar på nåt han håller på med (DIIIIDUUUUDIDUDIDUDIDUDIIIIIIIIDUUUU!!!!!) utan i stället gav han henne den rosa brio-racern så hon kunde vara med att leka. Sen körde de ned alla bilarna från bordet tillsammans. Mycket trevligt. När han har ont så slåss han mest så han måste må lite bättre nu hoppas jag. Imorgon ska vi ju till astmaläkaren så då får han kolla så det ser hyfsat ut i öronen.

På eftermiddagen hade våra nya filmer kommit. Aningens besviken blev jag när vare sig Grinchen eller Babe hade svenskt tal. Nu kollade jag ju aldrig det innan jag beställde men visst kan man väl förutsätta att när man nu verkligen köper en film riktad till barn så borde det väl finnas en taskigt dubbad version med på skivan? Eller? Jag menar, Babe har man väl bara sett på svenska innan... Katten i hatten var dubbad och grinchen är ju riktad till samma ålder tycker jag och den var inte dubbad. *muttar* Tyvärr såg jag ju inte det innan jag öppnat plasten och spelade skivan så de går väl inte att skicka tillbaks. Nåja, jag gillar Grinchen också och de blir väl gamla nog nån gång. Viggo var i vart fall impad av Katten i hatten (jag vet, den heter bara Katten på svenska, men det säger ju inget om vilken film man pratar om.), han tittade tyst på nästan en hel långfilm med bara lite lekpauser ibland. Vet inte om han tyckte den var rolig eller bara konstig för han sa inget utom titta där ibland. Och katten några gånger.

Ic var på utvecklingssamtal på dagis under tiden. Vi har en snäll och välartad son verkar det som. han bråkar då inte med de andra barnen och gör inga hyss som de har märkt i vart fall. Han säger inte nåt utom mamma, pappa och lala. Hemma går det inte att få tyst på honom. Han säger svåra ord som tandkrämstubslock och hela meningar i enstaka fall. Men om man babblar konstant hemma så är det nog rätt skönt att vara tyst när man inte är här, hehe. Han åt visst duktigt och var bra på besticken. Vi fick lite bakläxa på att han inte får prova klä på sig själv hemma (det går SÅ mycket fortare att klä på honom) och så behövde han träna lite mer på pottan tyckte de. Sen funderade de lite på om han kanske hör dåligt. Det vore ju inte helt konstigt. Han har ju konstant öroninflammation, förhoppningsvis är det bara tillfällig dålig hörsel. Vi får väl se vad de säger på öronmottagningen sen. Men i det stora hela verkade det som om han har det bra där borta.

Jaja, nu ska jag dunka huvudet i en bok igen ett tag. Gör inga storartade framsteg på pluggafronten måste jag erkänna. Svårt att tänka med huvudet fullt av snor och när man är trött som en gnu. Helst vill jag bara gå i ide och strunta i allt som har med skola att göra. Krypa fram lite vid jul och mumsa julmat. Kramas med barnen på dagen och inte stressa över att jag inte hinner plugga eller att jag måste köra när det är dåligt väder. Fast det kanske blir bättre när jag piggnar till lite mer? Hoppas det.

Nu ett privat meddelande till min Anna! Nå, har du sett underverket än? (Anna har blivit moster för bara nån dag sen) Är hon söt, har hon fått ett namn och mår hon och lilla mamsen bra nu? Väntar mig ett långt mail ju! Och bilder ;)