Kapitel 298, i vilket saker går i baklås.

Igår började rätt bra, Idun tog sovmorgon så jag väcktes av pojkarna som pussades hejdå innan de skulle iväg till jobb och dagis. Vi masade oss ur sängen vid 8-snåret och mådde rätt bra. Myste på och busade lite tills det var dags att gå ut med hundarna. Då ringde de från dagis och sa att de måste skicka hem Viggo för han hade misstänkt magsjuka. Hmmm... Inte så kul. Ic fick åka och hämta honom och när de kom hem lite före jag och Idun var tillbaks gick inte dörren att öppna längre. Låset sitter som berget. Vi har tömt typ all låsolja vi har hemma i det och inget händer. Jag har lirkat och vridit så att fingrarna gör ont och nyckeln har blivit sned. Skitdörr. Den har krånglat sen vi flyttat in och jag vet inte hur många gånger jag har stått med skrikande barn i vagnen och iskalla fingrar och försökt lirka upp skiten. Men nu verkar den ha gett upp för gott. Jag blir så less.

Till de positiva nyheterna hör att Viggo inte visat fler tecken på magsjuka och ingen annan heller. *tar i trä* Däremot har min rygg också gått i baklås igen och det gör ont som bara den. Fy katten så tröttsamt! Det var så bra att den lyckades paja just dagen innan Viggo skulle till dagis, tänkte att jag lunde vila den lite och slippa lyta så tungt men så kul skulle vi inte ha det. Så nu har jag på allvar tänkt skaffa mig ett träningskort till friskis och svettis och träna två ggr per vecka. Så här kan man ju inte gå och ha det liksom. Nåt måste man ju hitta på. Jag blir bara så putt över att det är skitdyrt och dessutom tycker jag att det är tråkigare än att kolla på färg som torkar att träna. Får ingen kick alls av skiten. Dålig diciplin har jag också och är rädd att jag lägger ut massa pengar och sen aldrig orkar ta mig dit. Men nåt måste ju helt klart göras åt den här skitryggen, för så här kan man ju inte gå omkring och ha det.

Annars är jag mest trött och less och ska inte ta upp er tid med att klaga ännu mer. Solen tittar fram i vart fall och det var rätt trevligt halv-vårigt väder ute idag. Promenaden hade varit jätteskön om inte ryggn gjorde så nedrans ont. Det gick rätt smidigt att få ner alla i källaren för att ta sig ut den vägen och ic hade burit ned vagnen igår så det slapp jag. Fast såg nu att andra sidan av vagnen glappar nu, den ena sidan pajade ju helt när ett par nitar trillade lös och nu är andra sidan på väg att ge med sig också, ska nog se om jag kan ta den till affären på lördag och se om de kan banka ihop den igen för jag pallar inte att den pajar nu den med. Egentligen hinner jag inte med det för det är sista plugghelgen innan tentan och jag har fem hundra sidor oläst innan dess och noll ork på kvällarna. Men klarar mig inte utan vagnen nu så man får ju prioritera. Nu ska jag hitta på nåt vettigt att göra medan ungarna sover. Återkommer med gladare inlägg en annan dag men just nu är jag bara pissur över allt som ska krångla jämt.