Kapitel 48, i vilket mamma är ynklig!

Bläk, vaknade med hosta i morse, sen har det bara gått utför. Nu känner jag mig helynklig och trött. Hoppas hoppas hoppas jag inte smittar Viggo, men det går ju inte att låta bli att vara nära honom när han behöver mat och tröst och ic jobbar. Nummer två på önskelistan är att jag, om det nu blir värre (vilket värken i lederna tyder på) är att jag ska bli någolunda frisk innan ic sticker till Luleå på onsdag. Då ska jag och Gimli ta hand om Viggo själva från onsdag morgon till lördag. Nog nervöst utan att vara sjuk, katten vad dålig timing jag har. Och tänk om Viggo blir jättesjuk när jag är själv, då vet jag inte vad jag ska göra. Bläk säger jag igen och det är allt jag orkar säga för idag.

Ni får iaf en liten bild som jag tog igår på vår älskade lilla knubbsäl när han vädrade rumpan och vattnade vardagsrummet med sina fontäner... Glad var han då och det är ju huvudsaken!