Kapitel 50, i vilket mamma håller på att ge upp.

Fattar inte hur vi ska klara det här en dag till. Efter en hyfsat lugn eftermiddag (så länge Viggo fick vara nära hela tiden, annars skrek han) har vi haft kvällen från h-vete. Två gånger har jag fått lägga honom i vaggan och låta honom skrika bara för att jag inte vetat vad jag ska göra och frustrationen blev för stor. Jag som ALDRIG låter honom skrika länge om jag kan göra nåt åt det. I kväll kunde jag inte det och min energi är helt slut och tillslut grinade vi ikapp, helt hysteriska båda två. Vet inte om det är nåt att fira men han grät riktiga tårar för första gången i kväll. Men inget hjälper. I eftermiddags sov han gott hängande över min axel, men så kunde jag ju inte ha honom hela kvällen. Men så fort jag tog ned honom blev han arg. Till slut hjälpte inte det heller. Till slut fick jag tyst på honom med hjälp av en napp och så fick han sitta upp mot mina ben när jag hade dem uppvikta, en väldigt jobbig ställning, särskillt som man ska vagga samtidigt, annars hjälper det inte. Sen när han lugnat ned sig lite kunde han sitta i babysittern, men nu börjar han knorra igen. Han verkar inte ett dugg trött, men det är jag. Börjar tro att hela det här mammeriet var en hemskt dålig idé, om jag inte klarar två dagar själv, hur ska jag klara resten av livet? Stackars Viggo som fick en sån värdelös mamma. Hon bara grinar och frågar hjälplöst vad han vill. Men inte fattar hon vad han försöker säga. Dessutom hostar och nyser han ibland så kass-mamma har visst smittat honom med förkylning också. Vad kul vi har här hemma. Om inte Gimli kommit och pussat på mig hade jag nog aldrig slutat böla. Funderar på att ta en riktigt lång promenad ute i regnet för då är han tyst iaf. Säkert bra för min förkylning att bli kall och blöt, men det skiter jag i så länge han är tyst.

Mycket klagande nu, men tyvärr har jag ingen annan att klaga till. Gimli blir bara less och går iväg om jag gnäller för mycket. Så då blir det här istället. Skitdag, en skitbra förtsättning på gårdagens lika skitiga dag. Plus regnstorm. Dubbelt så skit blir det då. Kanske går jag vilse med flit och stannar inte förän i övermorgon när underpappan är hemma och får tyst på Viggo bara genom att magiskt lyfta upp honom, något jag aldrig lyckas med.

(bara för att ingen ska tro att allt BARA är skit så hade vi några lyckliga minuter mitt på dan när Viggo bara log och var glad, charmigare unge får man leta efter när han är på det humöret, men det gick över fort)