Kapitel 52, i vilket vi hoppas på en lugn natt.

Nu sover Viggo snällt i vaggan. Han fick en alvedon och lite neseril och så sjöng jag alla sånger jag kom på så somnade han till slut. Nu ska han få sova där lillsjuklingen, utan att behöva släpas ut i kylan för kvällstur med Gimli. Så i kväll ska jag ila ned för trapporna öppna dörren, låte Gimli pinka på första bästa buske och så ila upp igen. Jag vill verkligen inte lämna Viggo hemma utan mig, även om det rör sig om typ två minuter. Men när han är sjuk är det så hemskt att väcka honom för att gå en snabbpromenad. Vi var på en rätt lång kvällspromenad förut med en överlycklig Gimli i bävernylonoverallen som höll honom varm. Han riktigt skuttade fram hela vägen med ett brett leende på läpparna (ja i mitt huvud var det så iaf). Viggo gnällde surt i vagnen och gillade det inte alls men somnade till sist, lagom till vi var hemma. Det gör ont i mig att behöva släpa ut min sjuka lille älskling.

Hans pappa har inte hört av sig idag, han vet inte ens att Viggo är sjuk om inte svärmor skvallrat. Hon ringer oftare än min mamma, vilket inte är att förakta. Min mamma ringer så ofta att jag blir sur på henne ibland. När ic har tänkt behaga dyka upp imorgon vet vi inte och inte heller om han väntar sig att bli hämtad vid flyget. Antar att han hört av sig om han tyckt det var viktigt. Lite sur blir jag när han vet att jag är sjuk och har haft det jobbigt, men han har väl haft fullt upp eller nåt. Kanske har han snöat in nånstans utan tillgång till telefon eller dator. Kanske tycker han att jag är jobbig som bara gnäller och är sur. Får väl se om han dyker upp imorgon. Det ligger ju nåt i det i och för sig, jag ÄR gnällig och sur. Men så har jag fått mensen idag också så det kan ju bero på det.

Måste komma ihåg att ringa MVC på måndag. Dags att få hormonspiralen insatt nu. Kanske slipper man mensen då, inte för att jag ens märkte av mensvärken den här gången. Men jag hade ju massor av annat att tänka på. Kanske är det så att nu när jag klarat av de här jobbiga dagarna är inte de vanligt jobbiga dagarna så jobbiga längre? Eller så blir det lika jobbigt. Vem vet. Nu svamlar jag. Ska masa mig på med ytterkläderna och ila ut på snabbtur med Gimli. Han är nog lika glad för det, han sover på min rumpa och verkar rätt nöjd med att vara inomhus. Vare sig han eller jag gillar sista turen på natten. Jag gillar inte helgnätter, inte här i alla fall.

Hoppas att det blir en bra helg och att Viggo snart mår bättre. Han är så söt och ynklig stackarn. DEt är så mysigt att kunna trösta honom och få honom att känna sig bättre, känner mig som en mycket bättre mamma idag än igår. Kan ju vara det att jag inte har så mycket feber längre.