Kapitel 63, i vilket vi pustar ut efter besök från släkten.

Oj vad fort helgen gick! Det var superkul att få besök av bror och hans familj. Han försökte lära Viggo att säga favoritmorbror, men det är nog lite tidigt än. Ska berätta det för Markus och se om han kommer för att försöka bräcka det. Men jisses vad David har energi! Jättekul att undersöka precis allt här hemma, mindre populärt hos hans föräldrar. Jag blir trött av att tänka på att Viggo kan bli sån om inte allt för länge, kanske man skulle skaffa syskon innan man blir för trött för att tillverka dem ;) Jag tror iaf att Per och Maria tyckte att han var en större katastrof än vad jag gjorde, visst hände det en del intressanta saker här hemma när han var här, men det är bra uppvärmning inför framtiden. Sen är han ju supercharmig den lilla grabben, och han har vuxit så mycket sen i somras när jag träffade honom sist. Han förstår precis vad man säger (även om han inte alltid väljer att lyssna) och han pratar jättebra, till och med jag förstår honom och jag har jättesvårt med barntal annars.

Men nu är jag tröööööött. Viggo med, han sov mestadelen av gårdagen och idag har han också sovit mycket. Han är rätt gnällig när han är vaken eller så är han hyperglad. Inget mellanläge finns just nu. Vet inte om det är tänderna eller öm det är nån utvecklingsfas eller nåt. Igår åt han massa gröt, han var så duktig så! Ska köpa banan och mosa i istället för sån puré med banan och persika, tror det är nyttigare. Hoppas han gillar det.

Ute regnar det bara hela tiden. Jag är så trött, behöver energi! Vart köper man sån? Kanske man kan tanka lite energi nånstans? Verker inte finnas nån här i huset för alla är avslagna. Jag kan inte sova på nätterna så jag är så trött på dagarna. Vanligtvis när jag inte kan sova så kan jag inte somna, men nu somnar jag helt ok, jag bara vaknar hela tiden. Jätteskumt är det. Det är väl en period. Funderar på om jag drabbats av 30-årskris eller nåt, konstigt, jag kände aldrig den komma. Dessutom bryr jag mig inte om siffrorna som beskriver ens ålder, jag bara känner mig gammal. I kropp och själ liksom. Jag trodde åldersnoja hörde ihop med att man inte gillade siffrorna 30 typ, 20-nånting låter mycket yngre... Men jag har inget emot att bli 30+ jag vill bara inte känna mig så gammal och trött jämt. Antar att småbarn gör det med en. Jag har funderat mycket på eventuella syskon till Viggo, och jag personligen skulle vilja göra bort det så fort som möjligt så att småbarnstiden blir så kort som möjligt. Jag tycker faktsikt väldigt mycket om Viggo som han är nu, varje ålder han kommer i är perfekt i mina ögon, men tänk att ha småbarn hemma i typ 10 år eller så för att de kommer långt isär. Just nu är jag för trött för att tänka på det ens.

Jaja, gud vad jag tjatar... I vart fall så ringde Ida idag och det var typ hundra år sen jag pratade med henne. Hon och Maggis hade funderat på att komma ned till min födelsedag, och det vore ju tokskoj. I så fall ska jag göra ett undantag från min lathet och kanske ha nån sorts festlighet inplanerad. Får se vad de bestämmer.

Nu kom jag på, jag skrev ju om mina amaryllislökar för hundra år sen eller så. Jag köpte tre lökar på hem och villamässan, de skulle bli stora röda amaryllisar med flera stjälkar och massa blommor. Nåja, en slog ut idag, de andra är ingenstans i närheten än. Den som slog ut var rosa, visserligen jättefin men inte det minsta knallröd. Passar iof bra nu när julen är slut. Blir spännande att se hur de andra ser ut. De här amaryllisarna har blivit ompysslade enligt konstens alla regler, jag har pratat med dem nästan varje dag (för de var ju så rackarns långsamma, man måste ju peppa dem). De har stått svalt i ett ljust fönster och nästan inte fått nåt vatten så att de inte skulle bli för långa (de verkar bli jättelånga ändå) och jag har följt instruktionerna till punkt och pricka så de skulle slå ut i tid. Men de har egen vilja verkar det som. Verkar vara det som gäller i det här huset.

Nä, nu är jag för trött för att tänka, bäst att lägga ned det här nu. I'll be back!