Kapitel 133, i vilket jag är till tandläkaren.

I morse var det dags igen, har verkligen försökt hitta på en ursäkt för varför jag inte ska gå till tandläkaren. Ekonomin är ju inte den bästa och därför flyttade jag fram besöket en månad. Men ekonomin är ju alltid knagglig och flyttar jag mer så går jag äldrig dit tänkte jag snusförnuftigt förra veckan. Igår jobbade jag febrilt på att drabbas av ebola eller nåt så jag skulle slippa gå. Jag har nämligen blivit förmanad av min tandläkare som vet att jag är en avbokare (jag sa det första gången jag var dit och skulle rotfylla, att om jag bokar av samma dag eller dagen innan så ska de fråga om jag verkligen är sjuk... oj vad jag ångrar mig) att hans tid är dyr och att om jag tänkt boka av samma dag får jag skaffa mig en ny. Jag råkar gilla min tandläkare, trots att han faktiskt är tandläkare så jag behåller honom gärna. Så därför klev jag upp och gav mig ut i kylan i morse (fick skrapa rutorna på bilen, huga!) och såg bilder av enorma tandläkarräkningar framför ögonen. Jag har ju nämligen inte varit till en tandläkare på 11 år innan jag var tvungen att rotfylla en tand i somras. Jag har alltså inte gjort en enda undersökning på den tiden och därför var jag ju helt övertygad om att jag hade minst tre tänder som behövde rotfyllas och säkert 7-8 vanliga lagningar.

Gissa om jag blev förvånad då. Två ynka hål har jag. Varav minst en (kanske båda) är gamla hål som plomberna ramlat ut från. Annars fick jag så mycket beröm för mina välskötta tänder att jag hade vett att skämmas lite. För jag har faktiskt slarvat med tandborstningen, jag menar 11 år och en övertygelse om att alla tänder är paj och behöver bytas mot nya gör att det känns som en mindre grej att inte orka borsta innan man lägger sig nån kväll. Sen slipade han bort lite tandsten och nu har jag vita, blanka jätterena tänder. Ett besök till och ca 2000 kr och sen har är det klart! En 11 år gammal tyngd har lyfts från mina axlar och jag känner mig som om jag springer på små moln av lättnad. Tänk om jag vetat det tidigare, att det kostade ca 700 kr att få bort både tandsten och ångest på en gång. Det kan man ju faktiskt leva med.

Annars är allt rätt bra. Gårdagen var trevlig, jag slogs av det ironiska med att fira med kladdkaka, glass och coca cola kvällen innan det stora tandläkarbesöket. Men det gick ju bra ändå verkar det som. Nu är jag aptrött som vanligt efter jag varit till tandläkaren, jag spänner mig i en vecka innan eller så. Fast den här gången var jag inte rädd för att det skulle göra ont, bara för att jag skulle få dra ut alla tänder och sätta in nya. Ska tillbaks om en månad, ska förtränga det så länge. Nu ska jag kolla till lilleman som sover ute i vagnen. Eftersom mina fogar inte vill promenera så mycket mer så är ic snäll och tar med Viggo på promenad med honom och hundarna ibland så han ska få lite frisk luft. Samtidigt sköter han sina jobbsamtal med mobilen. Vem har sagt att killar bara kan göra en sak i taget? En dag såg jag ic prata i telefon, surfa och underhålla Viggo samtidigt, jag ligger helt klart i lä där!