Kapitel 151, i vilket jag försöker bränna upp köket lite (men misslyckas som tur är).

Igår kväll vid nio ungefär blev jag som vanligt sugen på nåt. Måste säga att det är framsteg från när jag var sugen på bacon varje kväll kl 23. Bestämde mig för att göra buffalo wings (gjorda på kyckling, inte buffel. Jag har aldrig sett en buffel med vingar faktiskt) för jag var förutseende nog att plocka en påse när vi handlade sist. Efter att ha ätit det några gånger har jag lärt mig att om man lägger dem direkt på gallret så blir det hemskans kladdigt och jobbigt att diska, så nu lägger jag bakplåtspapper på gallret. Satte i vart fall igång snabben medan jag lade kycklingvingar på ett bakplåtspapper och lade undan påsen. Sen när ugnen var varm så lyfte jag pappret med vingarna på in i ugnen, varpå pappret tar i värmeelementen uppe i taket på ugnen som då var röda av värmen. Foff, sade det. Hoppsan, bakplåtspappret började brinna med stora flammor... Visste inte ens att bakplåtspapper kunde brinna. Tittar fashinerat på ett par sekunder innan jag kommer på att jag håller i pappret än och jag nog borde släcka elden. Så jag slänger pappret i vasken och på med vattnet (mina stackars vingar blir helt dränkta *snyft*) men bakplåtspapper är ju vaxat så vattnet kommer inte riktigt åt elden som glatt brinner vidare liksom på undersidan av pappersknölen. Men med hjälp av en diskborste blir den i alla fall släckt. Och på med fläkten, upp med fönstret för brandvarnaren vill man ju inte ska gå igång. Det gör den inte heller, men huga vad det luktar bränt. Funderar på om man ska byta till bättre brandvarnare eller vara glad att man kan bränna upp saker i köket utan att den går igång. Med tanke på hur många saker jag brännt vid sen vi flyttade hit så är det nog att föredra att den inte går igång. Fast har vant mig vid spisen nu så bränner inte så många saker längre. Utom små brasor på kvällskröken, det är ju alltid mysigt.

Idag har jag varit till tandläkaren. Inte alls kul var det. Fast tandläkaren sa att laga tänder är lite som att föda barn, hmmm... De är bättre på att bedöva tänder. Fast tror han menade att man måste andas ibland, och om man kommer ihåg det är det lite lättare att slappna av. Det stämmer faktiskt, för om man håller andan så blir man lite snurrig i huvet efter ett tag. Eftersom jag dessutom blir andfådd av att ligga på rygg så blev det lite flåsigt emellanåt, särskillt när jag kom på att jag inte andats på ett tag. Fast ärligt talat verkar det lite ovetenskapligt att vara tandläkare. För först ville han laga samma tand som han redan rotfyllt i somras. sen kom han på att den redan var lagad (puh!), då så skulle han laga en tand på varje sida. Fast sen ändrade han sig och tog en tand uppe och en tand nere på samma sida istället och sa att den andra kunde vänta till jag kom tillbaks om ett år. Sist sa han inget alls om det hålet han bestämde sig för att laga. Jaja, han fick laga två hål som planerat och jag har inte haft ont i nån av de tänder han funderade på att borra i så för mig kvittar det. Så länge de är nöjda så är jag det. Nu är jag i vart fall helt slut för jag spännde mig så mycket att när han gjorde det sista hölla jag på att somna, då hade jag spännt mig i en timma eller så. Sen var jag halvt ansiktsförlamad ett tag. Frukosten gick inte fort att peta i sig. Men nu är det klart, och det blev billigare än de sa att det skulle bli. Plus att jag fick betala hälften nu och hälften nästa månad då vi kanske har lite mer pengar.

Så nu har jag lyckats få Viggo att somna vettig tid och han har sovit en timma och tjugo minuter nu. Börjar väl snart bli dags att vakna för honom, men han verkade nästan lika trött som jag. Fast inte ville han sova för det. Han blev tokarg för att jag sa åt honom när han jagade stackars Gimli runt runt i soffan. Då vrålade han argt så länge att ic kom upp och kollade vad vi gjorde. Han räddade Gimli och bar ned honom i datarummet där han får sova i fred i en hög av täcken. Sen dess har jag inte sett röken av honom.

Sköterskan hos tandläkaren sa att det skulle bli snö i natt. Får väl se om hon har rätt. Det var inte ens minus när jag skulle åka i morse och nu ser det soligt och fint ut ute. Lite snö vore skoj, Viggo minns nog inte hur snön såg ut, han var ju så liten förra vintern. Gimli blir också superglad när det snöat lite, han blir som en tossig liten valp och skuttar runt och har sig. Det är så roligt att se! Som en liten snöplog far han fram, han som helst går på asfalten på sommaren, han går bara på gräset om han verkligen måste eller när han ska kissa eller bajsa. Sen sprätter han med bakbenen och går tillbaks till mitten av vägen där han känner sig trygg. När vi lånade ut honom sist så sa Karin som hade hand om honom att det märktes att han var stadshund. Fast han har varit sån sen han var valp. Ja, förutom när det är snö, då kan han lika gärna ta lite omvägar hit och dit i snön. Han är knasig min lilla skrutt. Kan inte för mitt liv förstå varför en nakenhund älskar snö, borde ju vara skitkallt om lilla magen.

Gäsp, gäsp! Vad ska jag hitta på för att orka hålla mig vaken resten av dagen. Kaffe kanske. Tror ic blir glad om jag kommer ned med en kopp åt honom med. Jag har som väntat inte sovit mycket i natt. Tandläkardrömmarna har löst av varandra, plus att jag vaknade av att båda armarna var helt bortdomnade för jag låg så konstigt.

Jag är lite sur ändå, för jag hade tänkt passa på att leta efter nåt fint till farsdag när jag ändå var inne i stan (självklart måste jag rådfråga Viggo innan jag bestämmer nåt) men inget hann ju öppna innan jag var klar. Nu måste jag åka en gång till nån dag och jag tycker ärligt talat inte det är nåt vidare skoj att knata runt på stan själv (eller med Viggo). Men vad gör man inte för Viggo så han får köpa nåt fint åt världens bästa pappa? Jag hittade ett recept på frukostfrallor som man gör kvällen innan och jäser i kylen under natten och sen bara stoppar i ugnen på morgonen och så har man färskt bröd till frukost. Tänkte testa det på söndag kanske, som farsdagfrukost. Låter inte det lite smålyxigt?