Kapitel 152, i vilket Viggo definitivt har ny tand på gång.

Ja, efter tandläkarbesök och köksbränder och sådana frivoliteter så är vardagen här igen. Efter några relativt nöjda dagar så visar Viggo nu att tanden definitivt är på väg ut. Han blir sååå ledsen för alla små saker som kommer i hans väg. Han fick inte slå Gimli med en plastgrej och då ylade han (Viggo alltså) som en stucken gris i tio minuter. Sen blev han tvärt tyst, kollade på mig, jag skakade på huvet lite och sa att han FÅR faktiskt inte vara dum mot hundarna. Då darrade underläppen och tårarna vällde ut ur ögonen och så tycker man ju så synd om honom. För det är ju varje unges rätt att jaga hundar med marrachas i trä och andra tillhyggen. Det fattar ju vem som helst. Annars kan det vara saker som att han kryper och snubblar på nåt och så ylar han i flera minuter. Eller så kan han inte få ned en kudde ur soffan, på med tårarna och underläppen och illvrålet. Det roligaste är att efter ett tag tystnar han helt tvärt och kollar om han får nån sympati. Får han inte det blir han ännu lessnare. Fast det är klart, gör han nåt som förtjänar en aning sympati så får han ju hur gärna som helst krypa upp i famnen och gosa en stund. Sen är han glad som en lärka i säkert två minuter innan nästa hemska oförrätt inträffar. Världen är emot en vissa dagar försöker jag förklara. Det går över. Men det funkar inte riktigt med en ettåring. Han blir inte gladare för det. Det som gör honom glad nu är ett gammalt inloggningskort från Nordea (typ skraplott fast i kreditkortsformat), kossan såklart (den är dyblöt efter en dags tuggande av tandlossande kille, väger nog ett kilo mer än vanligt), böckerna (jag kan dem utantill nu) och att leka tittut. Sen har han kommit på en ny och väldigt knäpp grej. Han kryper baklänges. Vette katten varför, han bara gör det, tills rumpan slår i nåt, sen riktar han in sig åt ett annat håll och kryper baklänges åt det hållet ett tag.

Ikväll blir det välling med alvedon i. Jag tror starkt på att droga honom vid såna här tillfällen, i alla fall till natten. På dagen kommer jag aldrig ihåg att det går att ge honom alvedon (dessutom vill han inte dricka den ren och suppar gör honom knallröd i rumpan) men efter en god natts sömn brukar han bli en ny unge. Fortfarande lika söt och pussig, men betydligt gladare!

Idag kom mina två paket från tradera. En jättefin julbonad (30 kr), som faktiskt var precis lika fin på riktigt, om än lite mindre än jag föreställt mig (har hemskt dåligt ögonmått) och en jättesöt babyoverall i stl 56. Den är vit, i fleece och helt ny (31 kr). Jag är jätteglad för båda, och nästan förvånad över att det gick så himlarns smidigt att handla och över att det blev så billigt och över att grejorna faktiskt var så jättefina som de såg ut på bilderna. Det var kul att testa!

Just nu är jag sugen på äppelpaj och pepparkaksdeg. Kanske i kombination och med god vaniljsås till... Fast jag är rätt mätt än för vi åt just fiskpinnar så det får bli ett senare problem, kanske när nio-suget sätter in. Har nog inget vettigt hemma som kan stilla det just idag så jag väntar mig en lång och hungrig kväll med ett eventuellt panikbak nån gång framåt halv tio-tiden.

Bäbisen gjorde nåt skumt idag, den liksom knölade sig runt och tryckte upp under mitten av revbenen på nåt konstigt sätt, så de liksom böjdes utåt i mitten (kändes så, syntes inte). Undrar om den vände sig upp och ned eller nåt? Den har konstiga saker för sig ibland. Sparkar i alla fyra hörnen på en gång. hur lyckas den med det undrar jag? Kanske det är en åttabent sak där inne?

Nä, nu måste jag nog ta mig från det relativt lugna sovrummet där jag ligger och försöker vila mitt huvud efter dagens ljudfyrverkeri. Annars somnar jag garanterat. Hoppas lilleman mår bättre imorgon, kanske tanden tittat ut om vi har tur! Den känns som en liten knöl, men jag ser inte så bra där, de börjar komma långt bak nu. Fast han brukar vara argast när den går igenom det inre i tandköttet, när man börjar se den så är han oftast glad igen även om den inte brytit genom huden än. Bara 12 kvar, 11 efter den här. Lycka är ett barn med 20 mjölktänder tror jag. Eller ett som får en hel bunt i taget så man får det bortgjort på en gång... Vi utstår tandtortyr med så korta mellanrumm och han är grinig så många dagar i stöten att det nästan känns som om han konstant fått tänder från i våras, med ett uppehåll på nån vecka i somras. Kanske är det så också? Jag har tappat all tidsuppfattning, måste nog köpa en liten kalender så jag får lite bättre koll igen! Livet i mammabubblan är rätt skönt för det mesta, men man känner sig rätt trög ibland.