Kapitel 154, i vilket det snöar!

I natt har jag sovit sämre än en kratta, bara som straff för att jag fick sova så gott igår. Gimli har trampat runt som en osalig ande, fluppat med öronen och väckt Viggo minst tre ggr. Dessutom har han konsekvent stulit allt täcke från nederkroppen (han börjar nerifrån och knölar upp det tills det blir en lagom hög att ligga under). Sen vaknade jag av Viggos hosta igen, han har inte hostat på flera nätter nu, så det är nog ingen fara. Men inte trevligt ändå. I alla fall så när Vigglet vaknade vid 7 i morse trodde jag klockan var 4 och segade mig upp, letade rätt på hans kossa och försökte söva honom igen. Han trodde nog jag blivit galen. Knäppare blev det när ic kom och hämtade honom och skulle ge hpnpm morgonvälling. Jag visste inte ens att han var uppe. Jag hasade iväg till toan och antog att Viggo hade varit ledsen länge eftersom ic var uppe, sen slog en hemsk tanke mig. Kanske det redan var morgon. Och det var det ju. Morr! Jag hasade tillbaks till sängen för en timmas sömn innan ic började jobba. Kastade mig i sängen och landade rakt på Gimli som tyckte det var en bra idé att utnyttja värmen där jag legat. Då var jag ordentligt arg på honom och benen var nästan bortdomnade och värkte för de var så kalla så jag höll på att grina en skvätt. Fast jag somnade innan jag hann. Sen har jag verit sur på Gimli hela dagen och skrattde skadeglatt åt att han var tvungen att gå ut och promenera i fulvädret med de andra killarna medan jag mös under en filt i soffan. Det är nog sant att skadeglädje är den enda sanna glädjen. Fast jag satte på honom regnkläderna innan han gick. Inte för att han blir gladare för det.

Viggo har varit på osedvanligt gott humör idag. Känner ingen tand än, men tror nästan det är flera på gång. Men jag tror ju alltid det. Vet i alla fall inte vilken som ska bli nummer nio, men i kväll var han röd om kinderna igen och såg febrig ut. Tänkte att han skulle bli sjuk istället för att få tand men han hade 37,0 så ingen feber. Han har i alla fall varit pigg och glad hela dagen och tränar stenhårt på att gå. nu knatar han från soffan till kylen och vänder och går till ena grinden utan att ramla. Och så tillbaks. Tror han kommit på det där med att gå nu, nu kryper han inte alls så ofta längre. Fast baklänges är ju alltid kul att krypa. Hundarna hade också fått nått snällryck och lät honom klappa dem. Och han hade fått nåt snällryck och bankade inte på dem eller nyptes utan klappade snällt med ett finger bara. Castor lät honom peta honom i nosen. Sen ville Viggo peta i ögat och dra lite i örat så då sprang Castor (smart hund) men jag är ändå impad. Hittills har Viggos stora nöje varit att banka på dem med eller utan tillhyggen. Tur att mamma hans är hyfsat smidig än och hinner hindra honom för det mesta. Säger att jag är mer som en flodhäst nu (konstigt nog är flodhästar rätt snabba även om man inte kan tro det), om nån månad är jag en gravid flodhäst och då har jag nog ingen chans. Som tur är så börjar Viggo förstå att om jag säger nej och han struntar i det så reser jag mig och hämtar honom. Nu behöver jag bara säga nej och resa på mig så lägger han ned vad han nu höll på med. Om ett par månader när jag blir gravid flodhäst kanske det räcker med nej... *lever på hoppet* Det jobbiga är att Viggo vill bli buren jämt nu, så fort man ställer sig upp kommer han som ett skott och står med armarna uppsträckta och hojtar. Så då är det ju bara att plocka upp honom, annars kommer man ingenstans för han håller i ens ben. Det funkar men han börjar bli tung liksom. Jag får gå hemskt bakåtlutad när jag bär honom och det känns lite i ryggen. Fast så bär jag sällan honom länge i taget, och finns ic i närheten får han bära. Jag minns när jag var lika gravid med Viggo, då målade jag köket och bar en 70 kg tung byrå (med ics hjälp) utan större problem. Det skulle jag aldrig palla nu. Fast så är jag nog 10 kg tyngre nu än jag var då, det gör nog sitt...

Igår pratade jag lite med moster Eva. Vi pratade lite om julen och när hon ska komma och så. Nu är jag ännu mer julsugen. Men kan ju nite börja pynta innan december. Det går ju inte. Fast jag är ju borta första advent så kanske jag kan tjuvstarta helgen innan? När är det? Näst nästa helg tror jag. Gulp! Lillebror smsade och sa att han hade köpt julklapp åt mig. Jag får afrikaklapp, sköj! Fattar fortfarande inte att han är där långt borta och fotar elefanter och geparder och sånt. Ja han skriver säkert uppsats ibland också tror jag, för det är ju därför han är där. Och idag har vi pratat med mamma också, vi brukar ringa varje dag kl 14 när vi äter mellis. Så får Viggo också höra hennes röst, vi kör med högtalartelefon. Jag har nog aldrig pratat så mycket med släkten som nu, saknar dem ofta! Känns lite konstigt att inte komma hem till jul, förra julen var ju annorlunda för Viggo var så liten då. Men jag är glad att Eva kommer. Tror faktiskt det är värt att investera i ett TP där jag inte memorerat alla frågor. Det är inte mitt fel att det är få frågekort i dem och jag har hemskt bra minne när det kommer till oviktiga saker. Kommer ju inte ens ihåg vårt telefonnummer för det mesta och Viggos fyra sista siffror har jag just lärt mig. Men i stort sett alla frågor jag nånsin svarat på i TP kommer jag ihåg. Hur knäppt är inte det?

Igår blev det pepparkaksdeg och cocosbollar kl 21. Tyvärr var inte degen vidare god och gav mig hemsk halsbränna. Cocosbollarna var däremot mumsiga, jag åt 4 st. Ikväll blir det nog chips med hemmagjord guachamole (ja eller avocadoröra är nog mer rättvisande). Fast är mätt nu och har halsbränna så hoppas det hinner gå över bara. Kanske är jag mer sugen på kladdkaka och glass? Får se sen. Om jag håller mig vaken till dess. Det är såååååå skönt att det är helg!

Höll helt på att glömma att skriva om snön nu. Skulle ju in till stan med Viggo idag, vi hade stora planer på presentshopping och en hink kaffe på Waynes Coffey. Ja och en god macka att dela på och lite fruktpuré åt Viggo. Tänkte kolla efter nåt juligt att ha på Viggo och ta fånig julbild med. Tomte eller pepparkaksgubbe eller nåt. Nåja, när han väl vaknade efter en lur i vagnen (han brydde sig inte om regn och blåst) så skulle vi just göra oss klara och åka. då tittar jag ut och det vräker ned snö ute. Jag litar inte på sörlänningar och bilar i snö. Så vi ställde in stadsresan. Sen slutade det såklart snöa men då var det lite sent att åka. Viggo gick inte att hålla nere från fönsterbrädan när det snöade ute, det var visst jättespännande. Eftersom han inte får sitta på soffryggen och kolla ut genom fönstret själv så fick vi kompromissa lite. JAg tyckte det var elakt att inte låta honom kolla på den första snön, och han ser så dåligt där han får stå, så fick han sitta på soffryggen och kolla på snön om jag fick hålla i honom under tiden. Fast han gillar inte att kompromissa så det slutade med att han fick stå på sin låda och kolla ut genom andra fönstret för han blev så arg när jag höll i honom. Men annars har han varit på superbra humör och skrattat helt galet hela dagen. Det är kul med folk som garvar åt inget särskillt. En påsklämma eller lite damm på soffan. När Castor kom ut ur sovrummet för promenad gav han upp ett glädjetjut (Viggo, inte Castor). Man måste ju som skratta själv och det är ju alltid bra att skratta lite på dagarna.

Fast dagens bästa skratt var i morse när vi åt frukost. Jag blinkade åt Viggo med ena ögat och Viggo försökte härma. men det är ju inte så lätt att bara blinka med ena ögat så han försökte febrilt och såg mer ut som om han hade spasmer i ansiktet. Men efter ett tag så fick han det i alla fall att se ut som om han flirtade lite, fast med båda ögonen. Som min favvo-literära person Jamie i Gabaldon-böckerna. Där står det alltid att han blinkar som en uggla, han kan inte heller blinka med bara ena ögat. Men i vilket fall så varje gång man blinkade skulle Viggo blinka tillbaks. Hur gulligt som helst!

Ja nu är jag så trött att jag knappt orkar tänka. Bäst att sluta skriva innan det blir helt obegripligt. Kl 21 är det Jurtjyrkogården på 4 Film tror jag. Ska se om jag orkar hålla mig vaken genom den. Antagligen en dålig idé med tanke på att jag drömmer zombiemardrömmar efter Sean of the Dead (det är mer en komedi än skräckis). Men jag tror inte jag sett den. Har garanterat läst den eftersom jag läst allt jag hittat av King (och Koontz) men kommer faktiskt inte ihåg mycket mer än att de begravde en katt där och den blev elak när den kom hem igen. På tal om djur så ligger Castor och ocd-slickar (han är helt galen och kan slicka i timmar på samma fläck av soffa, kudde, andra möbler, folk eller djur) på Gimli som inte uppskattar det för han försöker sova. Skadeglädje är roligt ;)Mwaaaahahahaha! Inatt åker Gimli ut om han inte ligger snällt och sussar på mina fötter som han brukar!