Kapitel 165, i vilket det är lite synd om mig.

Det är alltid lika skoj att starta dagen med 2,5 dl hypersöt sockerlösning efter 12 timmars fasta. Kom inte ihåg att det var så mycket eller så sött, urk! Blev rätt skakig och illamående i början, men sen började jag prata med en trevlig tjej som också gjorde glucosbelastningen. Hon skulle ha barn 3 dagar innan mig. Hade tänkt läsa vidare om Harry Potters äventyr, det var riktigt spännande. Men jag måste erkänna att tiden gick mycket fortare med nån att babbla med. Harry finns ju kvar.

Resultatet på testet var ju inte lysande. Önskar jag hade pluggat mer, eller kanske fuskat. Startvärdet innan sockerlösningen var 5,3 och det skulle vara under 7 så det var väl ok. Slutvärdet var 9,3 och gränsen för graviddiabetes låg på 10. Låg man över 8,9 skulle man tänka på vad man äter, undvika synligt socker och äta ofta och lite (i motsats till mina två mål om dagen plus lite kvällssnacks av nåt slag). Jag är ju glad att det inte var värre men jag hade faktiskt inte trott att det skulle vara högt alls, jag har alltid haft bra värden när jag testat tidigare och förra belastningen gick också bra. Nu tänker jag på allt julgodis jag tänkt baka, vem ska äta upp det då??? Ska det bara ligga där och vara helt olyckligt och ledset? Nåja, om jag blundar så ser jag faktiskt inte sockret och då måste det ju vara ok ;) Nä, skämt åsido. Ska dra ned på alla kakor och godis jag stoppar i mig och sen på julafton ska jag äta vad jag vill. Dessutom sa hon ju inte att jag skulle sluta helt, bara att jag skulle begränsa intaget eller nåt sånt. Så nån gång måste det ju vara ok att fuska tycker jag. får visst inte hetsäta äpplen heller. Ett gick bra men inte tre på raken som jag äter dem. Frukt ska ju vara nyttigt! *suck* Nu har jag klagat färdigt på det i alla fall.

Efter belastningen hade vi sällskap till ett fik för en välförtjänt frukostmacka. Det var nog en av de godare räkmackor jag ätit tror jag. Vad som helst för att slippa sockerchocken. När vi väntade i kön så var det en gubbe som började prata med oss. Jaha sa han åt den andra tjejen, här inne har vi visst en Dan... Hur gammal är han? Och så klappade han henne på magen. 8 månader sa hon och sen sa hon att jag också hade nån i magen som skulle födas tre dagar senare. Ja sa gubben, tänkte just säga att här var det visst en Ida. Han verkade ju lite synsk tycker jag... Hon trodde nämligen att det var en kille i magen och jag vet ju att jag väntar en tjej. Rätt kul faktiskt!

Det är lite konstigt hur man kan vakna på morgonen och känna sig rätt ok, lite ont i halsen och snörvlig. Nu sitter jag och känner mig väldigt ynklig. Halsen gör ont och näsan är tät som bara den. Jag bara nyser och snorar konstant och tycker rätt synd om mig. Inget socker och förkyld. Kan det bli mycket värre? Jo, det kan det. För Viggo som var på solskenshumör när jag kom hem efter testet och bara ville kramas och mysa förvandlades efter mellanmålet till ett litet monster. Han har bara busat genom att banka på tvn med olika grejor, klättrat på saker och slitit i sladdar hela långa dagen. Ja, han har ramlat massor och gnällt konstant också. Ic sa att han var sån när de båda höll på att bli sjuka också. Jag tror han kan nosa sig till svaghet och utnyttjar det. Det är sååååå jobbigt att hänga med en obstinat 1,5-åring när man själv bara vill lägga sig och sova eller gny i ett hörn. Antar att febern kommer imorgon då, då blir det värre. Dessutom så har jag sovit apdåligt. Revbenen gör ont, som om det var träningsvärk mellan/bakom dem eller som om de varit ihoptryckta länge och gör ont för att jag rätar ut dem. Därför sitter jag lite framåtlutad för det gör mindre ont så och då får jag ont i ryggen istället. Plus att tjejen tycker det blir trångt då och sparkas på obekväma ställen. Känner mig inte smidig för fem öre och att jaga en liten busunge då och vara förkyld är inget skoj. Så. Nu har jag klagat färdigt.

Tröstade mig med en rad av chokladkakan som låg i skafferiet. Hade planerat att moffa i mig hela på en gång, men efter provet idag så tog jag bara en rad. Måste ju äta upp den iaf, ska inte köpa mer choklad men man kan ju inte ha en oäten chokladkaka i huset. Det går ju bara inte! Så det bästa jag kan göra är att rationera ut den över flera dagar. Det är ju en bra början iaf! Jag kan berätta att den var hysteriskt god. Dessutom var jag duktig och slängde till ett extra mål mat när Viggo åt mellanmål idag. Så jag försöker följa order iaf. Tycker det är duktigt faktiskt!

Nu ger jag upp, förkylningen har besegrat mig och nu gör revbenen ont igen. Men det är bra att göra bort förkylningen nu så jag är frisk på torsdag när vi ska på julmiddag. Viggo och ic är mycket bättre idag. De verkar mest snora en massa och hosta lite. Så de kan ju ta hand om mig när jag blir sämre. Ingen mer ÖF innan jul nu bara, onödigt att dra hem alla sjukdomar på en gång. Får spara lite till nästa år också. Plus att jag inte vill smitta ned stackars moster när hon kommer. Nån måste ju hjälpa till att äta upp allt godis som jag tänkt göra :D Fast ic brukar vara bra på att rensa fat också. Fast han är ingen sockerråtta som jag, så han behöver nog lite hjälp på traven. Blir det mycket godis över så får jag väl skicka lite till bröderna, de hjälper säkert gärna till...