Kapitel 172, i vilket vi är ute och roar oss.

Igår drog jag och Viggo iväg till Lerum för han skulle sova där medan jag och ic skulle roa oss. Jag är ju inte såååå förtjust i att köra bil längre, men det gick bra ändå, jag hade gissat att det skulle ta en timma men det tog faktiskt en timma och två minuter. Fast jag körde fel och fick vända. Det tog nog ca 2 minuter. Ganska bra beräknat tycker jag. Viggo var lite blyg först men sen hittade han massor av knappar att trycka på, på tvn och en lampknapp och lite sånt och då blev han ju glad såklart. Det var hemskt trevligt att träffa Anna igen och Emilie också. Hon hade varit lucia på dagis på dagen, kan tänka mig att hon nog var en av de sötare luciorna. Jag hade tänkt stanna ett tag, men det är en väldigt slingrig väg genom skogen som jag brukar ta så jag bestämde mig för att åka hem innan det blev becksvart. När jag kulle ta på mig skorna kom Viggo knatande med sin sko i handen. Gissa om det skar i hjärtat när jag fick säga att nä, det var ju bara jag som skulle åka. Lilleman... Han är ju för söt!

Sen slappade jag hemma lite innan det var dags att snajsa upp sig lite och så åkte vi iväg på julbord. Vi hade turen att ligga lite före alla andra så det var ingen kö nästan när vi hämtade mat. Men sen var det jättelång kö, det var 400 pers där sade servitrisen. Det var jättegott, men inte var det som hemma. Jag vet inte om jag skrev det tidigare, men jag har aldrig varit på annat julbord än det hemma innan. Vid vårt bord satt ett trevligt par som bodde nånstans i Ullareds-trakten. De var skolkamrater i 70-årsåldern. Hon sa att de varit gifta båda två men aldrig med varandra. De var i vart fall lagom trevliga, men man behövde inte prata med dem hela tiden heller. Tror de var impade av mängden mat ic kunde peta i sig, även om den kvinnan som var väldigt liten till växten inte var så illa hon heller. Själv har jag lärt mig att det inte ryms så mycket i magen så jag tog små portioner och vilade länge mellan. Då rymdes allt jag ville äta och jag slapp må pyton. Det godaste var för ovanlighets skull sillen, laxen och sånt. Jag brukar inte ens ta av det, men vågade inte kasta mig över varmrätterna först av alla. Tur det. Åt till och med en bit lax, den smakade rökt men såg tillagad ut så jag gissar att den var varmrökt och det borde vara ok att äta. Fast jisses vad god gravlaxen såg ut... Måste komma ihåg att köpa lax så jag honner både frysa den och grava den... Jaja, varmrätterna var helt ok men inget speciellt. Saknade omeletten med svampstuvning. Jag tyckte inte om jansons frestelse, men det visste jag ju redan. Tänkte bara att om jag gillade sill plötsligt kanske jag gillade jansons också. Men icket. Blä! Av efterrätterna var jag först duktig och tog ostkaka med pyttelite hjortronsylt till och ris a la malta utan saftsås. Hoppade över chokladrulltårtan men åkte dit på skumtomtarna. Sen blev det visst ett extra fat med lite polkaskruvar, geléhallon och ett par till skumtomtar. Jaja, jag drack inte ens julmust till maten, tycker det var rätt duktigt ändå.

Tralala, sen skrev jag typ hur mycket som till och förklarade att vi åkte innan dansen började men såg Charlotte Pirelli och Niklas Andersson sjunga jullåtar. Jag skrev också om att vi hämtade Viggo som hade haft det jättebra och var trött men nöjd med sin vistelse hos Anna. Skrev massa roliga och djupa saker om vad vi skulle hitta på i helg och hur julen närmar sig väldigt fort nu. Men Blogger bestämde sig för att äta upp stora delar av mitt inlägg precis innan jag var klar med det. Lyckades inte få tillbaks det med ctrl+z och hittade ingen autosave heller. Ingen hjälpfil tog upp problemet med slumpmässigt försvunna delar av inlägg pga att man av misstag trycker på nån tangent i närheten av esc-tangenten. Så ni får nöja er med ovanstående sammanfattning istället för jag är lite putt nu. Ska dessutom ner och bråka med andra datorn nu, den vill inte lådsas om att kameran finns och det leder ju till att jag inte kan få över några bilder till datorn och då blir det inga julkort osv... Måste hitta min kortläsare... Men vart ska man börja leta? Nåja, det löser sig. Kanske resten va mitt inlägg hoppar fram från samma ställe som kortläsaren är på också. Och flygande grisar. Sockerfritt godis som smakar likadant som vanligt godis och kostar lika mycket och magiskt uppenbarar sig här hemma. Vem vet?