Kapitel 33, i vilket Viggo firar sin födelsedag.

8 september. Det datumet har varit så mycket på tal i år att jag inte tror att något innan dess varit lika viktigt för mig. Tror inte jag har pratat lika mycket om min egen födelsedag ens sammanlagt i livet. Först var det ju så att jag var gravid och väntade på beräknad födsel-dagen med spänd förväntan. Sen kom ju Viggo redan 10 juni, så då väntade man på 8 september, för då skulle han ju vara "färdig". De flesta läkare sa ju att ett par veckor innan dess brukar man få åka hem, så i mitt huvud har den 8 september hela sommaren varit det jag väntat på. För då skulle vi ju vara hemma. Det var vi ju också, som tur var! Skulle bli smått knäpp om vi fortfarande varit på Mölndals sjukhus. Förstår de som har bäbis i magen och väntar och väntar på den där speciella dagen och så kommer inte bäbisen då. Och inte dagen därpå. Inte nästa. Ja, ni fattar. Det är mycket prat om den där dagen på min ankomstgrupp nu. Men på nåt sätt blev jag ju snuvad på hela den där väntan, och den stora magen, och förlossningen. Ja eller förberedelsen inför förlossningen i vart fall. Packandet av väskan och förlossningsbrev och sånt. Jag är lite sur för att allt var så utanför min kontroll. Jag fick inte välja att föda vaginalt eftersom Viggo låg i säte. Ingen smärtlindring fick jag när jag hade som ondast (bara några timmar tack och lov), för Viggo skulle blivit för medtagen av det. Ja, jag hade ju bestämt mig för att föda utan smärtlindring och på sätt och vis blev det ju så. Skulle aldrig klarat det ändå, men jag ville ju välja själv! Nåväl, saker går aldrig som man tänkt sig och nu är Viggo här och det gick ju bra på det här sättet också, men jag hade faktiskt sett fram emot att gå med magen i vädret och vara GRAVID, inte bara möjligtvis fet eller kanske gravid med lite god vilja typ.

Viggo firade sin speciella dag med att vara snäll som en liten ängel hela dagen. På morgonen var vi till ögonmottagningen på Mölndals sjukhus för den sista undersökningen av synnerverna. Hade en flaska Nan i väskan om han skulle bli grinig eftersom vi inte hann amma färdigt innan vi var tvungen att fara. Kvart i åtta skulle vi vara där. Han sov som en klubbad socke hela vägen, sov under undersökningen, de fick muta med sockerlösning för att han ens skulle vakna till. Somnade om efter och sov hemma medan vi åt frukost. Vaknade och åt, sov lite till. Ammade lite innan vi senare skulle iväg till BVC.

På BVC vägdes han igen. Trots alla amningsproblem som jag haft sen sist hade han gått upp rejält. 3380 gram vägde han nu. Stor kille! Vi pratade om amningen såklart, det jag oroat mig för hela veckan, Ulla sa att det var ok att sluta om det var en pina för mig att amma. Riktigt så illa är det ju inte längre, jag vill ju så gärna. Glömmer lätt att Viggo faktiskt är nyfödd nu. Ställer för höga krav på honom och mig. Men faktum är att de senaste dagarna har det funkat riktigt bra. Han har klarat sig med lite ersättning på morgonen och lite innan vi går och lägger oss. Jag tar det inte så hårt längre. Han får helt enkelt amma det han vill och orkar jag inte sitta en hel kväll så får han flaskan. Ja och så orkar jag ju inte alltid upp på morgonen typ en timme efter sista nattamningen så då brukar ic ge honom en flaska så jag får sova. Ulla gav mig i alla fall numret till amningsmottagningen och tyckte jag skulle boka tid där. Jag får se hur jag gör med det. Det är ju klart att det är bra att få hjälp, men jag är så less på att ha främmande människor som stirrar på mig när jag ammar att jag bara vill kräkas när jag tänker på det. Det värsta är när de kommer och petar på en utan att säga till först, det känns otrevligt. Inget privatliv har man. Jag tror nog vi kan fixa det här själva jag och Viggo, men går det utför igen har jag ju numret. Annars hade Ulla inget att anmärka på, vi pratade lite om sånt vi funderat på under veckan. Hon gillade min bärsjal, alla tycker de är så bra. Jag gillar den också, det är skönt att ha händerna fria ibland, synd att den är så varm bara.

Jag fick ett paket jag beställt också. Hade beställt en amnings-bh innan jag köpte en. Tyvärr passade den inte och jag fick inte skicka tillbaks den heller för de tog inte returer eller byten på underkläder. Typiskt! Dessutom sitter inte den jag köpte på stan heller vidare bra längre. Tydligen har jag inte D-kupa längre, nu har jag ännu större tuttar! Helt otroligt hur de kan växa sådär bara! Som tur är tycker jag de är rätt snygga trots allt, men vill inte tänka på hur de ska se ut när mjölken försvinner. Men den dagen den sorgen.

Idag tog blöjorna slut. Men jag hade ju varit och hämtat Baby basic-boxen på babyproffsen häromdagen, så jag hade ju en bunt pampers för nyfödda att testa. Ic satte på Viggo en sån och sen tog det inte länge innan det rann kiss ur ena "byxbenet". De satt konstigt också och så gillar jag inte att det är lotion i dem. Konstigt när de är för samma storlek av bäbisar som Libero, men under tre månader med Libero har det aldrig runnit ut kiss nånstans, utom när nån glömde att kolla att snoppen var riktad nedåt och han kissade ned hela sängen och sig själv. JAg fick göra en utryckning och handla blöjor på studs och när jag kom hem och vi bytte på honom hände nåt annat också. Viggo slutade gnälla som han gjort hela förmiddagen. Tydligen gillade han inte heller det nya märket. Nä, nu håller vi oss till det som funkar.

När jag var och handlade handlade jag även en bit fransyska. Jag känner väl mig husmoderlig nu när det värsta kaoset lagt sig och Viggo inte ammat hela dagarna på nån dag sådär. Tänkte att jag skulle laga söndagsstek imorgon, med onyttig gräddsås och allt. Ic börjar ju jobba på måndag och vi ska väl skapa nån sorts vardag på nåt sätt, så jag tänkte att vi kanske får mysa lite innan dess då. Får se hur det går med det, kanske Viggo inte är lika snäll imorgon som han varit de senaste dagarna.

Det är så himlarns konstigt att Viggo skulle varit helt nyfödd nu. Det funkar inte i min hjärna för han är ju tre månader nu. Men utvecklingsmässigt så börjar ju hans liv nu. Det är från nu alla kurvor börjar gälla och utvecklingen startar ju egentligen nu. Som tur är så vet jag ju inte vad en tremånaders bäbis "kan", men på nåt sätt så borde han ju kunna grejor nu tycker jag. Lyfta på huvet har han ju gjort ett tag, men inte vidare kontrollerat. Kanske han tar ögonkontakt, eller han tittar i vart fall på en. Det är ju häftigt. Men mest äter och sover han. Det är lite frustrerande ibland, att man glömmer hur liten han är. Inte för att jag tyker det spelar nån roll, men man blir ju så lurad på nåt sätt. Komplicerar saker. Väntar sig att han ska kunna amma fast han egentligen inte skulle behöft börja förän nu. Helst vill man ju att han ska börja intressera sig för omgivningen också, men det är väl tveksamt om han gör. Det kommer ju snart, men när man läser om andras bäbisar som är "yngre" som är mer utvecklade så blir man lite otålig ibland. Fast varför ska man vara det egentligen, när han är en odräglig tonåring som släpar hem tjejer (eller killar vad han nu föredrar) som han vet att man inte gillar så kommer man att längta tillbaks till tiden då han bara åt och sov hela dagarna. Och med tanke på hur mycket han äter nu så kommer man att längta tillbaks till när maträkningarna var så här små.

Annat jag funderar över just nu är fortfarande p-stav vs. hormonspiral. Varför måste jag vela så fruktansvärt? Sen fick jag mail från Sofia från min projektgrupp förra terminen. Vi hann aldrig redovisa vårt projekt och pratade om att träffa vår kontakt på företaget som vi gjorde arbetet åt nu i höst istället. Jag vill ju jättegärna veta hur vårt arbet tagits emot på företaget och hur det används. Men samtidigt känner jag mig helt senil och förvirrad och vet inte om jag fixar en sån grej än. Dessutom börjar ju ic jobba som sagt var och jag vill helst slippa ha med Viggo på mötet. Jag skulle bli för stressad om han blev grinig tror jag. Inte för att jag tror att ic skulle protestera om jag lämnade Viggo för ett par timmar runt lunch, men det är ju meningen att det ska vara mitt jobb nu liksom. På dagarna i vart fall, det är ju jag som får betalt för det. Nåväl, jag ska fundera lite mer på det, men nu ska jag sova. Alla andra gör det här hemma så det är väl bäst att passa på.