Kapitel 91, i vilket Tore håller på att få sällskap.

Nya tanden Ture är på väg upp. Viggo är inte nöjd alls. Han är gnällig och ynklig mest hela tiden. Han är inte sugen på mat och vill inte sova. Visserligen så är han emellanåt sitt vanliga busiga jag vilket inte gör mitt liv lättare. Han är nämligen snabb som en iller så allt jag gör är att jaga honom. Han smiter ut i hallen (ingen grind för trappan än), in i sovrummet (påse på golvet och dessutom kommer jag inte åt att hämta ut honom under sängen om han tar sig in dit), köket (ett eluttag som inte sitter som det ska i väggen, hundarnas skålar är kul att plaska i). Ivardagsrummet har vi resignerat och nu får han slita i sladdarna hur mycket han vill, inga fler fästen lossnar av det. Att han bankar på tv-bänktens glasdörrar med sina leksaker är ok det med. I datarummet har han kommit på att man kan krypa in bakom bäddsoffan och fastna, eller slita i alla sladdar som är bakom skrivborden. Nåja, det lär bli säkrat nån gång det här århundradet kanske, än så länge så är det bara att hålla koll på honom och jaga hela tiden. Dessutom verkar han fatta att han inte får för när man ropra på honom och säger nej, kom tillbaks så ser han ut som han funderar ett tag och sen flinar han finurligt och sätter fart mot det roliga.

Idag var vi till ännu en plantaffär, vad blir detta? Tredje eller fjärde? Vi köpte rabarber, såna måste man ju ha. Dessutom vill jag nu köpa rosor, klängiga såna som ska få växa upp efter pelarna till balkongen. Jag är helt galen! Jag kommer att driva oss i konkurs med alla växter. Vi köpte även kantpinnar till rabatten vid bron och till ett ställe där jag ska sätta prydnadsgräs. Frön till ett litet trädgårdsland inhandlades också. Broccoli, morötter, isbergssallad och purjo. Det får räcka, får se om nåt alls överlever. Sen tittade vi på magnolior och vårkörsbär och andra fina träd. Bärbuskarna sneglade vi också på. Dessutom var jag förbi pionerna såklart, de hade rosa bondpion som jag var så sugen på när jag köpte de andra två. Men nu är vi jättepanka innan ´det är löning så vi hejdade oss. Dessutom vågar jag inte plantera nåt än, det ska ju bli kallt. Men gräva rabatter kan man ju ändå, och grönsaksland. Ojojoj, vad jag kommer att bli ledsen om inget överlever. Jag är ju inte känd för mina gröna fingrar direkt.

Onsdag imorgon. Ja, vad ska man göra av en vanlig sketen onsdag undrar jag. Får hitta på nåt. Egentligen finns det ju saker att göra, alldeles för många, men Viggos humör just nu tillåter inget som inte sysselätter honom också. Jo just ja, vi köpte ju en babygunga också. Fast bara ett upphängningsrep tyvärr. Den får hänga i äppelträdet.

Nu ska jag bläddra lite i mina plantkataloger. Drömma om blomlådor som väller över av blommor och rosor i miljoner. Massor av pioner och japanska lönnar och magnolior. Ja, kan nog hitta fler saker att dräggla över också. Värsta vårporren är vad det är. Jag gillar våren, all förväntan fyller liksom luften och man blir alldeles varm inuti. Sommaren är såklart också rätt trevlig, men inget är som våren. Varma dagar utan insekter. Det är som bara att njuta och se hur allt börjar växa. Sommaren känns alltid så jobbig. Som om man borde göra mer än man gör hela tiden. Åka på resor, sola, bada och sånt. Varenda sekund måste tillbringas ute annars är man ju konstig. Bara när det regnar får man vara inne. Skönt är det såklart, men jag kan bli lite nojig också. Jag vill ju vara ute när jag vill, inte för att vädert vill det typ. Dessutom blir det för varmt i solen och inget hav har man att hoppa i. Men en barnpool kanske vi kan fixa. Åt Viggo alltså. Fast jag kanske kan få låna den ibland ;)

Dagens ångest består av brevet från f-kassan som sa att efter barnet blivit ett år måste man ta ut fem dagar i veckan. Visst visste jag det, men jag hade förträngt det. Igår fick jag brev från a-kassan som sa att nu får man inte stämpla på ferier längre, bara om man avslutar studierna eller hoppar av. Så om dagarna inte räcker så är det bara jobb som gäller. Och dagarna räcker inte eftersom jag fick ta ut så många när vi flyttade. Annars hade vi inte haft råd. Varför måste man ta ut fem dagar i veckan efter ett år. Det är mina dagar typ, jag vill göra som jag vill med dem. *muttrar surt* Storebror ser dig typ. Storebror bestämmer att dina dagar inte får räcka längre än si och så. Storebror ska bestämma allt, som att min son måste börja på dagis tidigare än jag vill. Det gör mig sur. Jag vill vara hemma till hösten -08 för att Viggo är infektionskänslig tills han är två, då ska hans immunförsvar vara ikapp tror de. Så då blir jag sur när jag måste sätta honom på dagis tidigare för att nån bestämt att jag måste utnyttja si och så många dagar i veckan. Blä. Nog klagat för idag.