Kapitel 95, i vilket jag går på getingjakt.

Inte blev det nån nostalgitripp igår inte. Jag var ner i lådorna och hittade igen skivorna, men på vägen upp igen upptäckte jag en enorm geting i hallen. för den som inte vet det så är jag fruktansvärt rädd för getingar. Jag drömmer mardrömmar om getinagr lite då och då, eller andra insekter. Sen vaknar jag och känner hur det kryper överallt och fäktar vilt omkring mig och har mig. Det händer rätt ofta faktiskt. Nåväl, jag hittade getingen, den satt där på en vägg och såg otäck ut. Jag springer upp på övervåningen och släcker alla lampor på vägen så den inte ska komma upp. Sen flippade jag nog helt. Tänkte fånga den i en kaffekanna med honung i botten, sog med en tidning så jag kan lägga för sen eller slå ihjäl den om jag får tillfälle. Men när jag kom ned så svek modet mig. Ställde kannan på golvet istället och hoppas på att den ska hitta dit, jag står och lurpassar i trappen. Men då blev den innan helt kolugna getingen arg eller nåt för den börjar flyga runt runt och jag piper till och kastar mig upp för trappen så hundarna tror att nån kommer och börjar skälla. Sen när jag lugnat ned mig smyger jag mig ned igen och ännu värre, jag hittar inte den. Den kan vara vart som helst!

Upp igen för trappa och så surfar jag fram hur man bygger en getingfälla. En petflaska som man sågar av och vänder på toppen så getingen kommer in men inte ut. Jag laddar den med lättdryck lingon och massor av socker. Sen ställer jag ned den i hallen. Då ser jag getingen, den sitter i min vägglampa där jag absolut inte kan komma åt den även om jag vågat. Jag törs som inte slå ihjäl getingar heller för om man missar blir de apförbannade och anfaller en tror jag. Jag sätter mig i trappen och väntar att höra surrandet när den flyger till min listiga fälla. Men inte. Den bara sitter där. Då tänkte jag att jag kan lura ned den i källaren (ut går inte för då måste jag stå mellan den och dörren för att den ska komma ut och bara tanken ger mig panik). Så jag släcker i inre hallen där den är och tänder i källartrappen där lyset är jättestarkt och ställer upp dörren. Men jag kommer ju inte åt att släcka lampan utan att störa getingen. Så istället släcker jag hela övervåningen och stänger in mig och hundarna i sovrummet med Viggo.

Tyvärr vaknade jag hela tiden och inbillade mig att jag hörde getingar. Sov urdåligt. Viggo vaknade vid 4.30 och vägrade att somna om. Fy katten vad less jag var sen. Han är snorig och så rinner det ned och han hostar och han vaknar och blir ledsen och kan inte somna om. Jag vågade inte flytta honom till sängen när inte ic var hemma för om jhag somnar (vilket jag lätt gör) så kan han rulla av och slå sig. Så jag försökte trösta, han grinade och Castor gnällde och han vägrade att ligga mer än korta stunder i taget. sen gömde sig Castor under sängen ett tag och Viggo lugnade ned sig ändå i korta stunder. Men varje gång han såg ut att hålla på att somna så ställde han sig upp i sängen och var trött och ramlade och slog sig. Attans envisa unge, undrar vart han får det ifrån?

Vid sju klev vi iaf upp och åt lite frukost och lillen somnar mitt i ätandet. Så jag lägger tillbaks honom i sängen och han vaknar och så gnäller han sig till sömns och jag får kanske sova en och en halv timma ihopkurad i fotändan så han ser mig. Hemskt bekvämt. Mycket glad Maya idag. Sen var det ju det där med getingen. Jag gick ned och letade och hittade den inte. Hörde den inte heller. Jag stängde källardörren. Har kollat flera gånger och har inte sett den. Jag slet iaf åt mig Viggos jacka och grejor och kollade vagnen innan jag satte honom i den. Sen fick vi klä på oss ytterkläderna på bron för tänk om den ändå var kvar. Inte var den i fällan i alla fall. Min smarta fälla. Kräsen rackare! Sen blev det hundpromenad. Vi pratade lite med en granne till en granne, de visste att vi flyttat in här, alla verkar ha koll på sånt här. Sen träffade vi en golden som hundarna gillade jättemycket. Dessutom hörde jag två ungar berätta skräckhistorier om Gimli när jag gått förbi, han har en tendens att smyga sig på och skälla på barn. Fast bara när han är på sitt luriga humör. I vart fall var det en trevlig promenad. Sen satt vi ute på uteplatsen ett tag. Jag läste Allt i hemmet och Viggo tog en lur. Tyvärr var det rätt kyligt när solen gick i moln så vi fick gå in till getinghallen igen.

Sen har Viggo varit på olidligt dåligt humör hela dagen. Han försöker ställa sig upp nu och blir så frustrerad när han inte kan. Värsta surungen. Sen blir han ledsen för att han ramlar hela tiden också. Dessutom är han övertrött när han sovit så lite i natt. Ingen rolig kombo. Jag har räknat minuterna tills min hjälte kommer hem igen så han kan leta efter getingen och om behovet finns ha ihjäl den. Ska strax köra till flyget och hämta honom. Fast Viggo sover nu och jag vill inte väcka honom fast han skulle behöva lite mat innan vi åker. Får ta med en nödflaska Nan kanske, bäst att han får sova, lillskrutten.

För att sammanfatta det hela så kändes det rätt skönt att vara ensam hemma igårkväll, jag hade det riktigt mysigt tills den rackarns getingen dök upp för att förstöra min kväll. Jag vet att det är fånigt att vara rädd för såna smådjur, men jag kan inte rå för det! Jag försöker allt vad jag kan att vara modig, men det går bara inte. Jag tror jag behöver terapi eller nåt.