Kapitel 94, i vilket jag får en nostalgitripp.

Idag har vi kört ic till flyget, solen skiner även idag och det känns rätt slappt och bra. Igår var jag och Viggo ute hela dagen i solen, man kan ju tro att jag är lite efter ibland för jag tänkte inte på att den tar rätt hårt redan nu. Aj, röd Maya. Hmmmm.... Borde lära mig det där med solskydd nån gång. Sen var jag en sväng i gästrummet och slipade lite snickerier. Måste bli färdig snart. På tisdag eller onsdag kommer vår gustavianska soffa som svärmor köpt på auktion åt oss. Den ska bli gästsäng när jag har fixat upp den lite. Den ska bli antikvit har jag bestämt nu. Det blir nog sketafint när det är klart. Om det blir klart. Väggarna blir ju ljust lavendelfärgade, med en lite mörkare vägg som fond. Sen blir det schabloner i högblank lackfärg, och så har jag tänkt göra nåt med speglar också kanske, en idé som fortfarande är nånstans långt bak i huvet på jäsning än. Det kommer nån gång att bli en lysande idé när den är klar.

När vi kom hem från flyget handlade jag lite mcdonaldsmat på vägen, tråkigt att laga mat åt sig själv. Vi åt ute på uteplatsen medan hundarna betade i rabatten och Viggo fick smaka lite hamburgerbröd. Sen gick vi in på grund av min brända hud. Satte mig och degade i soffan och zappade lite medan Viggo fick sitt eftermiddagsmål med nan. Hittade the 100 best songs of the 80's på VH1. Gulp! Kom in nånstans på plats 30-nånting och kunde inte slita mig. Herrejisses vilken nostalgitripp! Åh, tänk när man lyssnade på de där hårdrocksballaderna och drömde om en långhårig hårdrockskille full av tatueringar. Mmmmm... Egentligen var det ju en mjukis man ville ha, en som skrev romantiska sånger åt en. Tänk att få vara Axl roses Erin, och ha Sweet child o mine skriven åt en. finns det en vackrare kärlekssång? Tänk va, att nån skrev nåt sånt åt en. "Her hair reminds me of a warm safe place, where as a child I'd hide." Hmmmm.... Låter inte som min risbuske i och för sig. Jag skulle kunna citera rockballader i evigheter och bara drömma om att den där snygga hårdrockaren kunde skrivit den åt mig. Men men, idag är de kanske inte lika sexiga (utom kanske jon bon jovi, som ser snuskigt bra ut för att närma sig 50). Faktum är att en gång för hundra år sen skrev en kille en sång åt mig. Den heter tears och han spelade den på aukustisk gitarr för mig på telefon. Det är nog det mest romantiska jag varit med om. Ja, förutom att låten visst handlade om att jag var ledsen för att han valde nån annan än mig. Men ändå. En gång hade jag också en kille som skrev så fina dikter åt mig. Eller jag tror de var åt mig, han skrev i vart fall vackra dikter och skickade dem med brev åt mig, så vad vet jag. Nåja, här är man hundra år senare, med en liten sötnos som sover middag i spjälsängen och en hemskans snäll kille som nästan alltid kommer ihåg att köpa en födelsedagspresent åt mig. Åtminstone gör han inte som ett ex som när jag fyllde år sa att han tankat min bil åt mig, grattis typ. På min födelsedag alltså. Ja herrejisses. Har man för höga krav? Bara lite romantik i vardagen skulle vara trevligt. Men det är väl inte det livet går ut på antar jag.

Nog om detta, jag blir lätt nostalgisk av gammal musik. Undrar om jag ska leta rätt på mina gamla cd-skivor och damma av poison-skivorna och bara drunkna i gamla minnen. Fast först ska jag mata Viggo när han vaknar. Han ska få köttfärssås och spaghetti. Efter det ska vi gå på en runda med hundarna i solen. Sen ska vi pussas lite och busa tills det är sängdags. SEN kanske det blir att hälla upp ett glas rödvin och lyssna på klassikerna på cd. Det låter lite som en plan faktiskt. Tänk om man fortfarande hade varit rökare också, då hade man kunnat sitta på trappen i mörkret och suga på en giftpinne sent på kvällen och lyssna på tystnaden. Synd bara att vi inte har en video längre, då hade jag kunnat nostalgi kolla på nån härlig 80-talsrulle också. Pump up the volume kanske. Men man kan ju överdosera nostalgi också.