Kapitel 101. i vilket jag lägger golv och Viggo surar.

Nu ni, nu är det inte långt kvar på gästrummet. Ska skruva fast golvlisterna och så måla dörrarna och måla om taklisterna. Det var ett helsike att få fast dem, listerna var hårda som sten och det gick inte så bra att inte sabba målningen. Så det är bara att måla om igen. Men det gör inte så mycket för nu sitter de uppe och jag har lagt golv hela långa dagen. Har ont i knäna och ryggen, men oj så fint det blev! Nu är det ju ett rum helt plötsligt och ingen byggarbetsplats.På söndag får vi ju gäster så de får väl inviga rummet då. Men hinner inte fixa nån säng innan dess, de får sova på madrass på golvet. Gardinerna ska jag försöka få upp imorgon efter att listerna sitter på plats, de får jag ta ned sen när jag ska måla taklisterna igen. Nån sorts hemtrevlighet måste de ju få de stackars gästerna. Skönt att jag hann klart ändå. Det bråkade så mycket att jag tvivlade mer än en gång. Det enda som gick riktigt bra var att lägga golvet. Den som uppfann klickgolv var inte dum vågar jag påstå.

Viggo har kinkat i flera dagar nu. Hittar inga tecken på att nån tand är på väg så jag vet inte riktigt vad det är. Fast han dregglar massor, det brukar han inte göra. Men i munnen syns inget nytt alls. Hoppas det går över snart, tror att ic börjar bli lite less. Han har ju fått umgås med Viggo hela dagarna när jag har varit nere i gästrummet och bråkat. Men annars är han så go som bara den charmtrollet! Man smälter ju helt när han ställer till med sina hyss och busar på som en liten galning. Kanske för att jag inte varit här uppe och lyssnat på hans gnäll hela dagarna som jag tycker han är så otroligt charmig nu.

De tråkiga nyheterna är att mormor är jättedålig. Enligt mamma så är det bara att vänta på slutet nu. Det är så hemskt, jag hade som i mitt huvud att hon skulle överleva oss alla. Sen jag var liten har hon varenda år sagt att det här är väl sista midsommarn jag firar med er, eller sista julen eller nåt annat. Har som inte tänkt på att hon faktiskt kan lämna os på riktigt. Jag har förträngt detta trots att hon varit dålig länge nu. Det är hemskt att inte vara där, men samtidigt vet jag inte om jag orkat det ändå. Mamma, pappa och storebror är där nu så hon är ju inte ensam. Stackars mamma... Fy, det hela är hemskt och jag mår jättedåligt över det såklart. Jag är så trött hela tiden också och försöker hålla mig sysselsatt så jag inte tänker så mycket på det.

Nej nu ska jag sluta skriva och sträcka på ryggen på soffan ett tag, glo på dumburken och käka lite chips och kanske hälla i m ig en folköl eller två. Byggargodis. Jag har förtjänat det faktiskt! Så det så!