Kapitel 96, i vilket jag gnor i gästrummet.

Som ni ser på bilden nedanför *pekar* så har min lilla knubbsäl kommit på hur man ställer sig mot saker. Vi var båda där och såg hans första lyckade försök och det är bliden jag skickade till bloggen. Nu går livet lite ut på att fånga fallande bäbis, jag känner mig lite som en krockkudde ibland. Men mest är det nog ic som får trösta honom för jag har gjort ett andra ryck i gästrummet. Nu är det spacklat och slipat och jag har börjat måla snickerierna. Så imorgon tror jag att jag kan börja måla väggarna om allt går som det ska. Idag kom också en stor lastbil och lämnade den gustavianska soffan som ska bli säng där inne. Den är hundra gånger finare än jag mindes den. Jag ska måla den antikvit (snälla antikrundan kom inte och slå mig nu!), den kommer förhoppningsvis att passa superfint där inne. Men först ska rummet bli klart. Nu känns det i vart fall som om det inte är allt för långt borta. Jag har varit nere där rätt mycket de senaste dagarna, vill få det klart snart. Hoppas det blir lika fint som i mitt huvud.

Det var en kort rapport om vad som händer här hemma. Ett rådjur grävde upp min ena pion, men den verkade inte ätit på rotknölen i vart fall. Jag hoppas den tar sig iaf, den andra verka växa bättre. Får se hur det går. Dumma rådjur, det bajsade också bredvid. Nu mår Castor och Gimli lite dåligt igen och kräks ibland, undrar om de är ällergiska mot rådjursbajs? Kan hundar vara det? Jobbigt är det dock.

Just ja, vi har några nya projekt också. Ic har köpt balkonglådor som ska pryda vår balkong när vi fått ordning på den. Dessutom har han köp svart hammarlack till räcken, brandstege och trappräcken. Det blir nog fint. Huset är lite för enfärgat vitt just nu. Gräsfrå har han också köpt, fast jag tycker det är dags att investera i gräsklippre istället, vi är nu de enda på vår lilla vägsnutt som inte klippt gräset än, och det börjar synas. Nåja, en sak i taget.