Kapitel 98, i vilket Viggo gör duschpremiär.

Sovmorgon i morse, morgonmarodören vaknade inte förän 6.20. Jisses, om nån sagt för ett år sen att jag skulle vara glad över att få sova till 6.20 så hade jag skrattat. Nåja, allt är väl relativt. Skulle gärna sova till 8 iaf om jag fick välja, och i en perfekt värld till 10. Men jag överlever, och förhoppningsvis ic också för det är ju han som kliver upp nästan varje morgon, stackaren.

Igår eftermiddag skulle jag ut med hundarna, det var hemskt ostadigt väder så jag passade på när solen tittade fram. Det hade varit störtskurar tidigare så jag tänkte ta en snabbvända. På väg in på gångstigen träffade jag en granne som var väldigt pratglad. Han babblade på för fulla muggar och var rätt trevlig, men jag såg hur de mörka molnen närmade sig hela tiden. Till slut kräktes Castor i en buske så då kunde vi äntligen gå vidare. Vi gick den näst kortaste rundan och det ät ju klart att när vi var längst bort började det regna lite smått. Jag började gå fortare och hundarna var jätteglada och gick så snällt som så i kopplena. Sen började det regna mer och mer så jag började springa. Hundarna var tokglada, Viggo var tokglad och antagligen fick grannarna också sig ett gott skratt där jag skumpade fram med hundar och vagn i full galopp. När jag kom hem slutade det regna såklart. Typiskt!

När vi kom hem stoppade Viggo i sig en hel stor burk med 6-månadersmat, han som har ätit så ointresserat i flera veckor nu känns det som. Antagligen gillar han inte bitarna i 8-månadersmaten vi haft tidigare. Sen åt han en skvätt dessert också. En timma senare stoppade han i sig 240 ml välling. Sen somnade han snällt i min famn och sov för ovanlighetens skull helt lugnt hela kvällen. Antagligen har han varit hungrig när han somnat eller i alla fall inte haft nog i magen för att klara sig hela natten. Vi testade samma rutin ikväll och nu sover han gott i sängen. Hoppas han sover längre imorgon!

Efter eftermiddagens promenad som gick betydligt bättre än gårdagens så hade vi lite tid över innan det var sängdags. Jag var så trött på att bara sitta i vardagsrummet och leka så jag bestämde mig för att testa att duscha honom. Så jag gjorde i ordning grejorna och så gjorde vi som så att han fick sitta i mitt knä på golvet och så körde jag igång duschen. Han var inte helt missnöjd. Han gillade att hålla i duschen och äta vattnet tills han satte i halsen och började hosta. Men han blev inte ledsen ändå, inte ens när han fick vatten i ansiktet när jag sköljde av håret. Lite bökigt var det så när klinkret värmts upp lite av vattnet fick han sitta på golvet istället. Han verkade rätt nöjd och det var hundra gånger enklare än att böka med baljan! Nu ska jag pensionera ryggknäckarbaljan och bara duscha, så nu kommer sonen att bli ren oftare än tidigare, för det var inte alls så knepigt att duscha som jag trodde. Jag är så van vid motsträviga hundar som får panik av vattenstrålen att det var nåt sånt jag väntade mig. Gråt och skrik och en slingrande bäbis som till slut slog huvet i kaklet eller nåt. Den här gången tvättade jag honom met barntvål istället för oljan, sist blev han som en såpad säl och jag höll på att dränka honom i baljan när han slank ur greppet. Konstigt nog tyckte han det också var kul. Han släktar definitivt på mig och inte ic!

Ja, så då vet ni. Imorgon ska jag först till bvc och sen på babyrytmiken. På kvällen kommer ic hem igen, det ska bli skönt! Inte för att det varit så jobbigt, men jag längtar efter att få ta tag i gästrummet igen. Och så är det skönt att få avlösning ibland också. Jag var så glad när jag träffade en annan hundägare på morgonpromenaden och fick stå och prata med henne ett tag. Fick förresten veta att det är nån tik som löper och det är nog därför hundarna mår så dåligt just nu. Inget kräks idag dock, kanske tagameten funkar. Jag har börjat stoppa den i blodpudding istället för att trycka ned den i halsen på dem. Castor blir så olycklig och sen vägrar han äta eller gå ut eller vad man nu ska göra efteråt. Han bara smiter iväg och lägger sig och surar nånstans. Han kan verkligen sura den hunden.

Nu ska jag dega framför tvn lite innan det är sovdags. Igår sa jag det också och så surfade jag till efter midnatt, jättesmart när man ska upp bara några timmar senare. Jag satt på bron och kollade på världens lataste kanin ett tag när vi kom hem från promenaden idag och då höll jag på att somna med huvet mot vagnshandtaget. Kaninen verkade sova lika gott. Den trivs bredvid vår fotboll som ic räddade ur rhododendronen när han gödslade den. Den har legat där hela dagen med undantag för när jag skulle kolla om den var sjuk då den sprang några meter bort och satte sig och blängde på mig där istället. När jag kollade ut igen senare låg den vid bollen igen. Den är rätt söt i alla fall, så länge den inte äter upp mina pioner. Tror förresten det är två, för den ser mindre ut ibland. undrar om det finns vildkaniner här eller om det är nåns tama som överlevt ute hela vintern?