Kapitel 134, i vilket jag äter världens godaste chokladbollar.

Igår kväll blev jag plötsligt toksugen på chokladbollar. Jag trodde att jag nog skulle trilla av pinn om jag inte fick mig några typ igår. Men då var jag så rackarns trött att jag inte orkade baka några och det var för sent att handla. Så idag när Viggo sov sin lur så gjorde jag en sats och de var så fruktansvärt goda att jag trodde jag skulle dö! Alltså, de var de godaste chokladbollar jag ätit i mitt liv. Så jag var tvungen att äta allihop (utom tre som ic snodde *morr*). sen var inte jag så hungrig när det var dags för middag... Men det var det värt. Tror jag skulle kunna leva på chokladbollar faktiskt. Det är ju havregryn i, då måste det ju vara nyttigt!

För tredje dagen i rad nu så har Viggos bästa vän varit en lime som han fick när ic gjorde salsa i söndags. Han har med sin lime överallt och inte får man låna den heller. Alla andra leksaker vill han leka "tack" med, man säger "får mamma vaddetnuär" och så ger han den så säger mamma "tack tack" sen säger mamma "varsågod" och ger tillbaks den så säger Viggo "dack dack", sen börjar man om. Men limen får inte mamma. Den håller han fram och när man ska ta den garvar han bara och drar bort den och säger "dack dack". Fast efter lite övertalande fick jag ändå låna den och bollade lite med den och det var visst skitskoj för då skrattade han jättemycket och så kom han och gav den till mig hela eftermiddagen så jag skulle bolla med den. Han är lättroad lilleman.

Andra lekar som är roliga nu är klassikern "tittut" då han tittar upp över armstödet på soffan så måste jag säga "tittut" och så hukar han sig så bara fingrarna syns. Då ska jag säga "vart tog Viggo vägen???" då tittar han fram och ser pillemarisk ut och så säger jag "tittut" och så skrattar han. Idag har han ocks kommit dragande med alla sina mjukisdjur och så ska man fråga hur de låter, sen ska man härma djuren "kossan säger muuu muuu... Vad säger kossan Viggo?" då säger han "määää" och är hur nöjd som helst. Ankan är rolig också och idag var fåret hans favorit, fast han härmar bara kossan än så länge.

Fick ett sms av moster Eva idag, hon har bokat biljett till jul och kommer och firar med oss. Det ska bli jätteroligt! Julen blir alltid mycket juligare när Eva är där. Dessutom var det lite konstigt att fira bara vår lilla familj förra julen, men rätt mysigt också. När man firar jul med min familj så måste man spela minst en omgång alfapet och oftast blir det lite TP också. Jag är inte så förtjust i alfapet annars, men på julen är det helt ok. Oftast är det jag och lillebror som spelar. Förra året spelade vi onlinealfapet har jag för mig, tror han var i Kiruna då. Försökte bjuda in honom också men han skulle sura hemma i soffan hela julen sa han. Ha påstår att han är till besvär för att han är vegetarian, nåt som är helfånigt för han äter ju fisk! Han kan äta sill och potatis, gravad lax, omelett med svampstuvning och jag kan garanterat fixa några sojakorvar eller qornköttbullar eller liknande åt honom. Tror bara han är avis för att han inte får äta nån skinka ;) Årets julfråga är dock huruvida jag ska göra ett sista försök med riktig gran eller ge upp och skaffa plastgran. Har haft riktig gran två år och båda gångenra har barren trillat av omgående, typ efter bara nån dag. Jag har ändå varit noga med att inte låta den torka ut och även sågat av den innan jag stoppat den i vatten. Tror jag har omvänt gröna fingrar. Det enda som överlever här hemma är mina trogna garderobsblommor, fast en håller på att dö nu. Gjorde misstaget att flytta dem till köket där de får både sol och mer vatten än en gång i halvåret eller så. Måste nog flytta dem igen om jag vill att de ska överleva. Man kan inte pina dem i flera år för att sen börja ta hand om dem, det verkar vara dumt.

Jag går fortfarande omkring och är lycklig över att jag inte har hundra hål i tänderna. Men nu har jag plötsligt så smått insett att jag faktiskt måste laga två hål nästa månad och glädjen har skata övergått till att fundera ur varför jag borde skjuta på lagningen. Fast det funkar ju inte, för om jag skjuter det en månad så blir det ju december och då ska man ju ha råd med juligheter och månaden efter kommer jag ju att vara tokgravid och sen har jag ju en bäbis och då kommer jag inte ifrån på minst ett halvår. Ja, kanske lite överdrivet, men får jag inte det lagat nu så blir det nog inte på länge i vart fall. Så jag ska försöka fortsätta vara glad över att mina tänder inte håller på att ramla ut på egen hand som jag trodde och inte tänka på att jag måste laga två.

Nu är det nog vällingdags där ute. Viggo har varit så snäll idag, han börjar bli en förståndig kille (när han är på det humöret), han förtjänar massor med godnattpussar idag (fast det gör han ju alltid).