Kapitel 146, i vilket vi shoppar lite.

Igår var vädret hopplöst tråkigt. Grått och regnigt. Viggo bestämde att en tiominuterslur under promenaden var nog för dagen. Det höll inte jag riktigt med om. Så för att vi inte skulle bli knasiga så var vi tvugna att göra nåt och eftersom Viggo behövde nya strumpbyxor och jag tröjor så bestämde vi oss för att åka till stan. Vi tog Knalleland så man slipper kuta runt så mycket och började med en fika såklart. Det var ju lämpligt nog tid för mellis. Fick sällskap av en tjej från babyrytmiken, hennes syrra och deras barn. viggo flirtade järnet med småtjejerna och försökte ge bort sina kex till lilla söta Fanny. Sen gick vi på Lindex och Kappahl och handlade precis det vi behövde och inget extra. Två tröjor åt mig. Viggo fick två supersöta pyamasar, en tröja och ett par strumpbyxor. Sen var vi less båda två och åkte långsamt hemåt i bilköerna (jag tog fel väg, ville inte svänga vänster i rondellen och glömde vägarbeterna på nya vägen). Ganska nöjda och belåtna var vi nog efter stadsbesöket.

Till middag åt jag något verkligen märkligt. HAde köpt färsk pasta och skulle ha tonfisksås till. När jag öppnade pastan luktade den som Fox citronkola. Verkligen citronigt liksom. Det visade sig att det var citronpasta. Något irriterande, den såg ju exakt ut som vanlig pasta. Inte alls gott och luktade starkt. Ok, jätteäckligt var det väl inte men.. näääää... vem katten kom på den idén?

Idag hade inte Viggo några som helst planer på att sova på dagen. Undrar om en ettåring klarar sig utan middagslur egentligen? Eftersom mamma behövde lugn och ro så fick jag honom att somna under protest vid tretiden och då sov han minsann två timmar. Så jag gissar att mamma faktiskt vet bäst ändå. Medan han sov så åkte jag dit på något jag alltid sågat totalt. Tradera. Jag tycker att tanken på auktioner är rätt jobbig, jag vill som veta vad jag ska betala för nåt. Men så hittade jag ett par tröjor som jag hemskt gärna ville ha så då testade jag att lägga bud. Får se imorgon om jag vinner *hoppas* Budade också på en julbonad. Har sagt att jag ska sy en bonad varje år så att jag har några sen, men inte har jag hunnit med det i år. Så jag tänkte fuska. Helt fräckt! Men den var superfin och jag gav ett skambud, vinner jag så vinner jag, och annars får det vara. Sen vaknade Viggo som tur var innan jag köpte allt på tradera. Det finns ju jättefina grejor ändå! (säger hon som har begagnatfobi) Jag hade gjort en användare redan för jag tänkte sälja en bärsjal och en oanvänd amningsbh, men sen har jag inte orkat lägga upp nån auktion för det kändes såååå bökigt. Men sen om jag vinner nåt nu så kanske jag får blodad tand och blir tradera-junkie som alla andra i världen. Det känns lite surt att erkänna, för jag har ju alltid sagt att det där är inget för mig.

Ja, annars har väl inget spännande hänt vad jag kommer ihåg just nu. Börjar bli lite sugen på Stockholmsresan nu, shoppingtarmen kliar lite. Men sen vet jag inte hur det ska gå att knata hela dagarna. Men jag får väl sätta mig på nåt fik och skicka ut tjejerna på omgivande affärer och så får jag gå på det som verkligen känns kul. Ska försöka hitta nåt fint att ha på mig på julbordet också, äger då inget festfint i elefantstorlek. En svart sopsäck kanske passar ;)Kanske jag kan kosta på mig att använda fina klackskor för en enda kväll för första gången på hundra år eller så. Trots fogarna, lite olydig får man väl vara?

Ska betala räkningar snart, sista minuten som vanligt. Skulle vilja måla någon lucka, kommer ju inte bli klar innan jul i den här takten. det är ju så mycket torktid liksom och en helg är inte så lång. Sen har vi ju ingen lampa i gästrummet så det är för mörkt på kvällen. Behöver verkligen investera i två lampor snart. Datarummet är ju också kolsvart på kvällarna. En myslampa räcker inte så långt. Men det är så svårt att hitta fina lampor som inte är hemskt dyra. Varför ska jag vara så petig? Men provisoriska saker är ju alltid det som är mest beständigt, så köper man nåt för att ha tillsvidare så blir det ofelbart det som barnen slåss om att slippa när man har trillat av pinn... Jag menar allt blir ju så provisoriskt känns det som, innan vi börjar få lite ordning i rummen. Tror inte nån kommer att slåss om vem som ska få det fjärde repiga lack-bordeet i mörkt trä när vi inte finns längre. Nåja, det blir nog bra nån gång när barnen flyttat hemifrån och man har lite fritid.