Kapitel 38, i vilket vi är ett steg närmare att bli husägare.

Som vanligt när jag inte skrivit på några dagar så tänker jag tillbaks och allt är liksom en enda lång dimma. Undrar om det där amningshormonet verkligen gör en senil? Jag menar jag hade ju inte direkt bra minne innan Viggo ens. Fredag natt var i vilket fall helt underbar! Ic var uppe och matade Viggo alla nattmål och jag fick sova en hel natt för första gången sen jag flyttade till sjukhuset för typ en månad sen eller mer. Underbart skönt! Hade glömt hur det känns att sova en hel natt.

På lördag tog jag beslut i amningsfrågan, nu har jag bestämt att amma varannan gång och flaskmata varannan. Det känns så skönt att ha bestämt nåt och det funkar faktiskt riktigt bra. Han brukar i och för sig behöva lite Nan efter amningen också för att bli nöjd, men nu kan han få amma så länge han vill och jag slipper bli irriterad för att han inte gör annat än att amma och dessutom vet jag att han får i sig det han behöver då han får äta Nan tills han är nöjd varannan gång. Det känns som om en tyngd lyfts från mina axlar nu. Jag hade tänkt sluta helt, men vill ju ändå att han ska få mina antikroppar när han nu är så infektionskänslig. Kanske när vi tränat bort amningsnapparna att jag börjar amma mer igen, om allt går som det ska.

Lördagnatt turades vi om, först matade ic med Nan och sen ammade jag nästa gång och så Nan på morgonen. Skönt! Söndag var ju också stora valdagen. Jag är alltid nervös när jag ska välja av nån anledning. Tänk om jag väljer fel liksom? Särskillt nu i år när jag inte hängt med alls i valrörelsen och alla löften hit och dit. Jag har helt enkelt inte orkat engagera mig, lat som jag är. Konstigt nog kändes det extra viktigt att välja i år, vet inte om det beror på det låga valdeltagandet förra valet eller att jag nu väljer åt Viggo också. Efter lite velande så blev det i vart fall samma parti som jag valt varenda val hittills. Ett tag innan valet började jag fundera på om jag verkligen borde rösta på det partiet, men så hittade jag en test på DNs hemsida där man kunde testa vilket parti man skulle rösta på och det blev samma. Fast för en gångs skull så röstade jag inte samma i alla tre valen, men det är en annan historia. Jag kände mig i vart fall nöjd och belåten med att åter igen ha gjort min medborgerliga plikt. Viggo var med i vagnen och gjorde även sin röst hörd, tydligen röstar inte mamma som han vill. Men sen somnade han om igen när vi knatade vidare på en liten promenad inna vi gick hem. På kvällen var det valvaka och pölsa och potatis med rödbetor. Spännande så in i norden var det ett tag, men sen gick det lix åt skogen. Nåväl, alla partier är väl mer eller mindre överens om det mesta nuförtiden så det kvittar väl egentligen. Sen kan ni ju gissa åt vilket håll jag röstade.

Sen var det dags att lägga sig och sova, vi skulle upp tidigt och åka till Borås för att prata med banken. Självklart kände Viggo det på sig, jag fick väl sova tre timmar sammanlagt. Snällt grabben. På morgonen var jag på mindre bra humör och fräste nog lite mycket åt ic om jag minns rätt. Vi hann då förbi McDonalds för att hämta frukost åt surfia (jag) och kaffe till oss båda. Sen var jag nästan folk igen. Vi var i god tid till banken och självklart vaknade Viggo och var hungrig ca fem minuter innan banken öppnade. Jag lyckades dock pacificera honom med en barbapappanapp och lite skumpande i knäet under hela mötet, helt fantastiskt. Banken var snäll med oss, vi räknade lite till höger och vänster och kom fram till att vi nog hade råd att köpa huset ändå. Vi firade med lunch på Max (ja, vi är onyttiga i den här familjen i perioder, ska skärpa mig snart. Bara jag får sova mer än tre timmar per natt) efter att ha matat stackars Viggo som vaknade och kom på att han var ju hungrig som en varg. Jag tyckte han skötte sig finfint ändå trots allt, dutti kille!

Hemma trollade vi lite med knäna och fixade fram pengar till lagfart och pantbrev som behövs till huset. Nu är det bara att ringa mäklaren imorgon och lägga bud, vi pratade med honom idag och han sa att säljarna troligtvis nöjde sig med utgångspriset och det skulle inte bli nån budgivning. Vi får väl se om det stämmer. Sen ska vi ju besiktiga huset också, men om allt går som det ska så är vi Boråsbor om någon månad! Fatta häftigt! Jag har drömt om ett funkishus, men de brukar bli så dyra. Dessutom är läget jättefint, jag skulle vilja växa upp där. I vart fall tills jag blev tonåring. Dagis finns på andra sidan gatan och skola i närheten, läkarstation ett stenkast bort, affärer och pizzeria en bit bort och nära till Borås med kommunikationenr till Göteborg. Gården är stor, över 2000 kvadrat, vi tänkte smälla upp ett staket så kan hundarna springa och härja som de vill. De kommer att älska det! Grannarna var lagom långt bort också. Men framför allt är det ett hus, med trädgård och två våningar. Vi kan väsnas bäst vi vill (inte för att vi brukar väsnas) och fixa och dona så mycket vi vill (och har råd med) utan att behöva fråga hyresvärden. Vi kan göra det till vårt eget. Jag hoppas så mycket att inget trasslar nu på slutet, då blir jag hemskt ledsen! Håll tummarna för oss!