Kapitel 39, i vilket vi gör vår första klassiska fika och promenadtur.

Nu var det ju ett tag sen jag skrev igen, här har varit fullt upp. Viggo har kommit på att han inte alls vill sova på nätterna, i vart fall inte i sin vagga. Mamma har trots goda föresatser nu upptäckt att små bäbisar gärna sover i mamma och pappas säng. Om bäbis sover får mamma sova och då är det inte en så svår ekvation att räkna ut. Numera står vaggan sorgligt tom på nätterna och sängen innehåller två vuxna personer utträngda i ytterkanterna av sängen, två hundar som tar upp så mycket plats de kan och en bäbis som trots att han inte kan vända sig själv än ändå lyckas tränga ut mamma och förflytta sig ut mot kanten under natten. Magiskt. Jag är glad att vi inte har irländska varghundar eller nåt, då skulle vi fått köpa en extra dubbelsäng. Men när Viggo får sova i mitten mellan mamma och pappa sover han faktiskt hur bra som helst.

Kanske beror det också på att vi på BVCs inrådan dragit ned på maten (han vägde 3930 gram senast, en rejäl ökning från förra veckan), nu verkar han ha betydligt mindre ont i magen. Får han äta så mycket han vill äter han till han kräks och så lite till och så kräks han igen och sen har han ont i magen i flera timmar efteråt. Jag har gjort en kompromiss med amningen, ville inte sluta så nu blir det varannan gång amning och varannan Nan, utom på natten då det bara blir Nan. På så sätt får Viggo de nyttigheter han behöver och jag slipper amningsstressen.

Tidigare när vi gjort våra utflykter har ju ic varit med, men nu jobbar han ju (så gott det går med vår skrikande bäbis i närheten). Så i onsdags tog jag mod till mig och tog Viggo i vagnen och åkte till Frölunda torg för att göra en förstoring på en bild att skicka till Viggos mormorsmor som fyller år idag. En timmes framkallning var det och man kan nog påstå att jag var aningens spänd. Jag hade nämligen inte tänkt på att det skulle ta sån tid och Viggo var inte nyäten när vi for, dessutom hade jag ingen nödmat med mig. Livrädd för hungriga illvrål gick jag med krampaktigt tag om vagnen och blängde ilsket på alla tanter som såg ut att kunna vilja nypa små oskyldiga bäbisar i kinderna och sprida sjukdomar. När bilderna var klara sov Viggo fortfarande snällt och det närmaste kindnyp vi kommit var ett par tanter som kikat in i vagnen under hissfärd mellan våningarna och kommenterat hur liten han var, han måste ju vara helt nyfödd. Jo, nja, inte direkt mumlade jag medan jag misstänksamt funderade på om några kindnyp var på väg att utdelas. Sen var det bara att förklara hela för tidigt föddgrejen och oj så liten han var när han föddes. Ena tanten sa att hennes enda barn hade vägt 4300 gram, oj sa jag artigt och skrattade lite när hon jämförde med min 950 grams bäbis. Vi kom i vart fall hem utan hungervrål eller kindnyp och jag kunde pusta ut. Väldigt nöjd var jag med mig själv måste jag säga.

Idag så hade jag lovat träffa Anna, första riktiga utflykten. Promenad i slotsskogen och fika hade jag bestämt. Det är sånt mammor gör. Kaffe latte på uteservering och lite lagom motion sådär. Detta var ju vad jag planerat göra nu i två år med alla mammor jag skulle träffat på föräldrakursen som aldrig blev av. Solen skiner som om det skulle varit juni istället för slutet av september. 25 grader står termometern på. Eftersom jag på min förra utflykt insåg att min vagn inte går in på de gamla spårvagnaran så höll jag tummarna på en ny, se vilken tur man har ibland. JAg var redan sen eftersom Viggo inte varit på sitt bästa humör under morgonen och jag som vanligt inte planerat nog bra med göra-oss-iordning-tid. Viggo hade inte ätit så bra på morgonen så jag hade med mig mat åt honom och väntade mig att hälla i honom det efter vi kommit fram. Han brukar vara bestämd när det gäller sin mat. Vi åkte hemifrån vid kvart i elva ungefär. Sen träffade vi Anna vid Linnéplatsen och knatade runt lite i väntan på Viggos uppvaknande. Inget livstecken alls så vi gick på Tintin och fikade på deras uteservering bland folkilskna duvor som anföll små barn som lämnats obevakade för en sekund. Skabbduvor. Blä. Som tur var lämnade de oss i fred, men antastade alla andra. Vi satt ett bra tag och väntade på att Viggo skulle bli hungrig, men inte. Så då knatade vi ut i slottskogen. Sen tog vi vagnen till frölunda torg från botaniska trädgården, fortfarande inget livstecken. Efter en stunds fönstershopping och byte av Viggos nya mössa till rätt storlek började han faktiskt vakna. Vi hann också äta lite Ben ochJerryglass i solen. Sen ville han ha mat, då var klockan tre. Han snaskade i sig potionen, knorrade lite och somnade om. Snacka snäll unge! Undrar varför jag oroat mig? Inga tanter verkade vilja nypa honom i kinden heller denna gång så jag gissar att den skräcken också är grymt överdriven. Men alla som har sett hans kinder måste erkänna att det är svårt att låta bli att nypa i dem, därav min skräck.

Måste lämna en rapport på vad som händer på husfronten. Allt är klart med banken, säljarna har accepterat vårt bud så nu är det bara besiktning kvar så är det vårt! Inflyttning den 1 december. Så istället för att sörpla latte på stan ska jag renovera hus i en by utanför Borås. Ja och påta i trägården och beskära äppelträd och sånt. Ja om huset går igenom besiktningen det vill säga. Hoppas det för den kostar 7200 kr, mer än en månadshyra och jag får magknip när jag tänker på alla fel de kan hitta. Problemet är ju att vi måste säga upp lägenheten innan den sista september för att bli av med den till den 1 januari. Men besiktningen är den 4 oktober, vilket gör det lite knepigt. Kan ju inte säga upp lägenheten ifall att det är nåt fel på huset, då blir vi ju hemlösa i januari och det är aningens kallt att sova i bilen då. Trångt också i våran Hyundai Getz med två hundar bäbis och två vuxna, värre än i sängen tror jag. Ska höra om man kan säga upp lägenheten "provisoriskt" och hoppas på att de inte är så byråkratiska som jag tror de är. Annars vet jag inte vad man ska hitta på. Det blir nog tight med pengar över jul med en månads överlappning och flytt och sånt, två månader är inget alternativ liksom. Men det löser väl sig, saker brukar göra det. På ett eller annat sätt.