Kapitel 11, i vilket bigfoot kommer till stan.

Idag var det baddags igen, brukar tas emot med entusiasm av vår lilla groda. Han brås på mamma sin, vatten är mysigt. Idag bestämde vi oss för att ta ett nytt fotavtryck, har tagit ett i månaden så det här blir det tredje. Men vad katten, foten ryms ju knappt på det tillskurna pappret?! Vi tar ett par stycken och så går vi till sängen och jämför med de andra. Det här avtrycket KAN ju bara inte komma från min lilla bäbis! Har han blivit utbytt mot bigfoot? Vad har hänt, inte kan väl en fot bara dubbla i storlek på ett par månader och nån dag. Tydligen kan den det för han ser så ut som Viggo fortfarande. Men helt säker kan man ju inte vara, för när det är dags för badet blir han apsur och vrålar hejvilt. Hmmm. Skumt det här, det är nog en konspiration.

Efter badet väntar jag mig en trött och spak Viggo som ska somna istället för att äta. Inte då, vattnet suger eller vad man nu säger. Hungrig som en varg (eller en yeti?) suger han tag och sen ligger han och äter som om livet berodde på det i över 40 minuter. 20 ml igen! Stolt mamma! Nåväl, han tog igen det med att sova genom hela nästa mål. Nu ligger han och frustar i sängen och jag har lärt mig ännu ett mammaknep. Man kan vagga sängen med foten så blir han tyst och jag hinner skriva min blogg. Hah, snart är jag proffs!

På lunchen var vi på coop och handlade lite sallad och så kompletteringshandlade jag frukost att ha här. Plötsligt kom jag på att det är ju rätt trist att sitta på rummet och dricka uppblött hö (mitt amningste består av alfalfa, vilket jag är rätt säker på är hö. 69 kr för en liten låda hö är rätt bra pris. Tydligen funkar det för kossorna så då ska väl inte jag vara sämre) och lingondricka hela kvällarna. Godis behöver jag såklart. Undrar hur det kunde gå så snett, för nu sitter jag och kollar på ett godisförråd som skulle kunna föda en mindre armé. Nåja, man behöver energi för att göra mjölk har jag hört, energi har jag nu så det här kan ju bara bli bra.

Vet inte om jag skrev att båda våra kameror pajat? I vart fall var ic och handlade en ny igår så nu ska här fotas! Sötare unge har ju världen aldrig skådat, så det är bäst att föreviga det innan han börjar likna sin mor eller far eller nån annan släkting. Hugaligen, stackars barn *fniss*.

Förresten vill jag tacka för kommentarerna här på bloggen, roligt att nån uppskattar att läsa om vad vi pysslar med på dagarna. Viggo är mäkta mallig över detta, tror han ligger och skryter om det för Greta i sängen bredvid.