Kapitel 9, i Vilket mamma upptäcker att bäbisar tar tid.

Ja nu bor jag här på sjukhuset med Viggo. Han får sova med de andra barnen på salen och jag i mitt lilla rum. Fast när han blir hungrig väcker de mig, runt kl 4,30 brukar det vara. Var tredje timma äter han annars, men jag får missa en matning på natten, den vid tvåtiden sover han och jag båda igenom. Annars äter han var tredje timma, det tar lite tid, med blöjbyte och vägning och sånt och dessutom ska jag ju pumpa direkt efter, så 1-1,5 timmar tar det ju. Sen så kan vi mysa på rummet den kvaravarande tiden till nästa matning. Men då är det ju så att han inte alltid är sömnig så då måste man ju gosa (ja det är svårt att låta bli även när han sover), eller så kan man sitta och titta på honom timmar i sträck. Vilken tur att jag fick en så söt unge, tänk om jag fått en sån ful en. Jo, det finns fula bäbisar, erkänn att ni har sett åtminstone en i ert liv!

En nackdel med bäbisar, förutom att man inte hinner gör nåt vettigt alls när de är inblandade, är att de luktar ganska illa ibland. Viggo luktar exceptionellt illa. Sköterskorna noterade också det, prof på bajset fick tas med en liten skyffel i miniformat och skickas på analys. Vi väntar med spänning på svaret. Jag vet ju egentligen vad det är, jag påstod en gång stolt att min bäbis minsan inte lukatade så illa som andras ungar, han luktade faktiskt inte alls. Nu får jag straffet. Jag måste vädra rummet när han varit här. Men man vänjer sig. Fast kuvös är att rekommendera vid blöjbyte om man har en stinkbomb till bäbis, då luktar de inte alls.

Nu är det dags att mata vilden igen strax, ingen rast och ingen ro. Tur att ic är här och gosar med stinkot så jag hinner skriva lite och surfa ikapp så jag vet vad som hänt utanför den här konstiga bubblan som är mitt liv just nu.