Kapitel 18, i vilket Viggo tar saker i egna händer.

Svårt att hinna skriva idag. Ic är hemma och är sjuk så jag har ingen som byter av mig. Lika bra det för jag gick på pressbyrån och köpte en ostfralla till middag och en risifrutti och kaffe. Hann precis äta upp det innan Viggo var hungrig igen. Han ammar fritt nu så när han säger att han är hungrig är det bara att lyda. Hade ic varit här hade vi ju åkt nånstans och inte hunnit tillbaks innan han vaknade. Nu känner jag mig aningen fången här.

I natt var jag lite snurrig. Sen jag började sova här så vaknar jag mitt i natten varje natt och är säker på att de varit och väckt mig för att Viggo vill ha mat, fast de har ju inte det. Jag brukar komma på det när jag vaknat lite mer och så kan jag somna om. Men i natt så var det så verkligt. Innan jag gick och lade mig sa sköterskan att hon hoppades att Viggo skulle sova genom två-matningen så jag fick sova. Men halv tre kom hon in och skrattade lite och sa att Viggo var vaken, säkert bara för att vi sa att han skulle sova. Jag sa att visst, jag kommer och så gick hon. Sen vaknade jag halv fem med ett ryck, kollade på klockan och tänkte att fan också, nu somnade jag om och stackars Viggo ligger och hungrar ihjäl. Satte mig upp i sängen, funderade lite. Kunde inte för mitt liv komma på om det var en dröm eller inte. Var rädd att sköterskorna var sura på mig för att jag somnat om (fånigt, jag vet). Kom fram till att det var en dröm. Lade mig igen. Nä fan, det var ju ingen dröm bestämde jag mig för. Klädde på mig och gick till salen. Då stod sköterskan och bytte på Viggo och tittade förvånat på mig. Jag frågade om de hade väckt mig men nä, inte då. Men Viggo hade just vaknat och var hungrig så det var ju exakt rätt tidpunkt att vakna tyckte de. (som en parantes så somnade jag faktiskt om vid nästa matning). Lyckades med samma sak en gång till idag, kom in på salen precis när han började röra på sig,jag måste ha ett sjätte sinne eller nåt. Mamma-sinnet.

Hann väga honom och nästan sätta mig innan jag såg att nåt var annorlunda. Rackarungen hade ryckt sonden igen. Suck! De sa att de skulle låta det vara till nästa mål, visst tänkte jag, mindre grejor att trassla in sig i. Men tji, vid nästa matning hade de betämt att låta bli att sätta tillbaks den. Så nu är han sondfri och otejpad i ansiktet! Sen kom doktorn och sa att de satt ut det urindrivande medlet och salterna får han inte när han inte har kvar sonden. Det enda som är kvar nu är niferex och torskmedicinen som han ska ha typ en dag till eller så. Ett steg närmare hemgång.

Hela förmiddagen var jag glad. Men nu vet jag inte. Det räcker inte så länge, jag är så less. Jag vet att alla framsteg är ett steg närmare hemgång, men det känns som det är ungefär ett långt segt maratonlopp kvar än. Jättefånigt, det är ju så nära nu, men ni har ingen aning om hur många gånger jag hört det nu, allt är ju relativt. Man kanske skulle fråga hur inte-långt-kvar-nu det är i relation till vad. Men nu är jag bara grinig. Har ju en son som bestämmer själv vad han vill och när han vill det, och är han släkt med mig så finns det inget jag kan göra åt det. Skulle tro att om jag gnäller blir han bara bestämd att stanna här för gott.

I övermorgon ska jag till MVC för uppföljning. På tiden tycker jag, men ganska dålig timing. Hade ju mycket mer tid förut då Viggo inte var lika tidskrävande. Får lämna ic här med en nappflaska ifall att Viggo vaknar och är hungrig. Hoppas amningen börjar funka till 100% snart, visst är det bra att kunna äta på flaska, men något bökigt. Tror jag ska göra allt jag kan för amningen och så pumpa ändå i början så att det finns lite sparad mjölk så att Viggo och ic får umgås själva nån kväll och mamma kan ta sig en redig fylla som hon verkligen förtjänat tycker jag. Bara dricka öl och snacka skit en hel kväll. Det skulle sitta gott tycker jag! Bli sådär fånigt fnissigt onykter (krävs väl bara en öl för det vid det här laget). Det sitter jag och längtar efter nu. En utekväll med min kompis Anna. Normalt folk och inte en sköterska så långt ögat kan nå. Det är nummer två på listan över saker jag önskar mig mest just nu.