Kapitel 19, i vilket mamma får teknikångest.

För första gången får Viggo sova i mitt rum. Vi får rå om os själva hela nätten, mysigt tycker jag! Hah! Mysigt my ass. Det börjar i alla fall bra. Ammar klockan elva, Viggo äter 30 ml. Helt ok. Sköterskan tycker att det räcker bra, han vaknar nog bara lite fortare och är hungrig. Viggo sover gott, mamma pumpar i lugnoch ro, diskar amningsnapp, går och lägger sog. Somnar så gott vid halv ett. Jag har en snäll unge!

Vaknar vid två av att aparaten plingar, alltid ett tecken på att Viggo håller på att vakna. Då sparkar han lite så att det ger utslag på aparaten. Skakar yrvaket på huvet. Kliver trött upp och plockar i ordning alla grejor, ammar. Viggo är Piggo och äter bra känns det som. Mycket fortare än vanligt. 30 ml igen, eller kanske 25. Helt ok tycker jag. Eftersom han somnat i min famn lägger jag honom i sängen. Inte poppis! Han bara gnäller och har sig, jag provar vända honom, båda sidorna och magläge, inget är bra. Tar upp och rapar honom, ingen rap. Lägger ned honom igen, stoppar om, vänder kudden till fotändan och ligger och vaggar sängen. Lite mindre gnäll men fortfarande gnäll. Så fort jag slutar börjar han gråta. Tar upp honom i min säng och tänker rapa honom igen. Han försöker äta upp mina fingrar. Ah, han är hungrig igen. En timma efter han slutat amma. Bara att göra iordning allt igen.

Bäbis är tokig. Allt krånglar. Jag är trött som om nån slagit mig i huvet. Känns som om jag kollar i kors. Sensorn på foten lossnar, övervaket plingar, amningsnappen far på golvet när Viggo fäktar vilt. Koka napp med vilt fäktande och gallskrikande bäbis. Grimman lossnar, maskinen larmar. Mamma vill bara slänga ut allt vad teknik heter och gå tillbaks till stenåldern där inte en sladd eller slang finns att se hur mycket man än letar (varför man nu skulle vilja leta). Tillslut är allt på plats och Viggo suger på för brinnande livet. Puh! Mamma somnar under amning för första gången. Försöker vakna nog för att byta sida. Viggo har också somnat. Väger och ser att han ätit 25 ml. Försöker igen med andra bröstet, vill sova mer än en timme till nästa amning. Viggo vaknar inte, trots att jag testar alla knep. Rapa mot axeln väcker honom tillfälligt, tills jag tar ned honom. Kittlas hjälper inte alls. Han ska inte äta mer helt enkelt. Lägger tillbaks honom i sängen. Då vaknar han såklart. Grrrr... Tur att man inte har allt för kort stubin.

När Viggo äntligen somnar lite är klockan 6. Kokar napp. Lägger mig i sängen får sova till halv nio. Då är det matdags igen. Går bättre nu, Viggo är inte hysterisk och jag lite piggare. Hinner precis somna efter han är i säng när sköterskorna kommer för att höra hur det gått under natten. Hehe. Jättebra! Han är så snäll min lilla ängel, äter så bra. Säger till när han är hungrig. Samtidigt ringer ic. Ringer tillbaks när sköterskorna gått, klockan är då kvart i tio. Han lovar McDonaldsfrukost. Hinner sova 20 minuter innan han kommer typ. Men det var gott med frukost i vart fall! Skulle kunna leva på Sausage McMuffin och chokladmunkar. Bar jag får sova lite först. Men tänkte vara smart. Amma igen, duscha och sen sova. Men nu behagar den unge mannen sova ungefär hur länge som helst. Han är väl trött efter natten. Han ska få lite på nappflaska om han inte orkar äta helt mål nu, så han får vila lite mellan amningen. Snällt. Tur att nån ser till att stackars Viggo får sova, inte som dumma mamma som håller honom vaken hela natten...