Kapitel 24, i vilket Viggo går igenom besiktningen med bara en tvåa.

Nu är vi hemma som ni kanske redan förstått. Här var ju inget förberett så vi har fått fixa lite eftersom, men det funkar det också. Men då blir det ju inte så mycket tid över till att blogga heller. I lördags gick vi hem på permis, efter att vi varit och kollat på ett hus som tyvärr inte ens jag kunde övertala mig var trevligt. Får väl bo kvar här ett tag till. På vägen hem så var vi en snabbtur förbi IKEA och handlade lite sista-minutengrejor. Ett billigt skötbord, haklappar och lite sånt. Det slår ju annars aldrig fel att Viggo kräks ned axeln på sina rena kläder, när han haft dem en dag så är det mycket mindre chans att det händer av nån anledning. Nåväl, det är inte hela världen, för igår när jag gick igenom lådan med bäbyklader som varit för stora tidigare så insåg jag att vi har hur mycket storlek 50-kläder som helst. Tror knappt han kommer att hinna använda allt innan han vuxit ur det. Särskillt byxorna, han använde ju bara såna när vi går ut, här hemma är det för varmt.

Innan vi åkte från sjukhuset så hade vi fotosession med Greta på mamma Karins säng. Jag skrattade så jag grät, de var så söta. Viggo i sina åkahemkläder, aningen för stora så han ser ut som en hiphopdvärg. Och lilla Greta som är så söt! De låg där bredvid varandra och knorrade båda två, det lät som de pratade nåt konstigt språk som bara de förstod. Sen höll Greta på att ge Viggo en snyting så då särade vi på dem. Vi bytte mailadresser och lovade höras av när allt lugnat ned sig och te en fika eller så. Det blir roligt, hoppas de får åka hem snart! Men deras rum var hundra gånger mysigare än mitt, det hör man på namnet, deras heter solen och mitt hette isoleringen. Så de klarar sig nog nån dag extra. Viggo är ju en vecka äldre också.

Lördagen gick hyfsat bra ändå, han sov som han skulle även om ic hade svårt att sova för Viggo gör ju så mycket ljud ifrån sig på nätterna. Själv hör jag ju inte det längre, bara när han börjar bli hungrig. Minns aldrig vad det är som väcker mig eller så, plötsligt sitter jag bara där och ammar. Knäppt! Men på söndag var han jättegnällig. Han orkade knappt äta heller utan somnade mitt i allt och gick inte att väcka. Matningarna tog uppemor en timma och en halv timma efter det var han hungrig igen. Ja eller bröstet var det enda som fick tyst på honom (killar, suck!). Men kors i taket så sov han riktigt bra på natten, fyra timmar mellan matning ett och två och tre och en halv sen. Ic fick vara uppe med honom till två dock för han var gnällig, men efter den matningen gick det bra.

Måndag var vi på återbesök på avdelning 210. Han vägdes och hade gått upp lite i vikt trots att han ätit så dåligt. Jag var så orolig för det, att han skulle ha gått ned och vi skulle få komma tillbaks och väga och ha oss. Mättes gjorde han också. 48,5 ståtliga cm. Han har visst krympt lite sen förra mätningen då han var 60 cm, hi hi. Undrar vem som var trött när de skrev i det i journalen? Läkaren undersökte honom lite, misstänkte att han kanske hade ett bråck, tydligen jättevanligt hos prematura killar. Vi skulle hålla ögonen på det och prata med BVC om han verkade ha ont. Ingen fara dock. Sen pratade vi lite, vi gick igenom alla undersökningar han har gjort sen födseln och hon förklarade vad de skrivit om dem (inte som förut då de bara sa att allt bara såg bra ut). Sen fick vi fråga saker. Jag ville såklart veta om det var risk för en till tidig förlossning om Viggo skulle få småsyskon nån gång, det trodde hon inte eftersom de odlat fram baciller och det antagligen var därför förlossningen startade. Men man kan ju aldrig veta sånt. Men läkaren tyckte det var konstigt att MVC inte kollat upp om det var fostervatten som läckte när jag frågat om vad det kunde varit veckan innan Viggo kom. Särskillt som det var första barnet, jag kunde ju inte ha vetat att det var fostervatten. Morr! Annars kanske han kunde ha stannat inne betydligt längre. Påminn mig att byta barnmorska nästa gång jag blir på smällen, ska skälla lite på henne på fredag när jag ska dit.

Sen frågade jag om de här siffrorna som de uppskattar hur bäbisen mår efter förlossningen, minns inte vad de heter (apgar?). Tydligen var Viggo inget Piggo efter förlossningen och hade de väntat mycket längre med att plocka ut honom hade han antagligen inte klarat sig. Jag förstod ju aldrig att det var så allvarligt då, de verkade nte speciellt stressade. Nåväl, det slutade ju lyckligt ändå.

Sen tog de ett Hb-prov (visste ni att de tar blodprov från huvet på bäbisar? De sätter ett gummiband runt och så sticker de i huvet, ser helbisarrt ut!) som visade samma som förra, lite lågt men inte farligt. Så de skrev ut oss med ett återbesök om två veckor för att kolla så att Hb gått upp som det ska. Tur att han inte fick körförbud i alla fall! Så nu är vi hemma på riktigt! Känns ganska konstigt, att kunna göra vad man vill sådär. Det gick så fort på slutet, helt plötsligt var vi hemma bara. Jag tycker det känns som om jag leker mamma, har ju ingen aning om vad jag pysslar med. Han är mer som en besökare eller nåt. Jag menar det känns inte sådär självklart att han är vår, utan mer som om vi fått låna hem honom från sjukhuset.

Sen efter vi blivit utskrivna så åkte ic iväg och hämtade hundarna. Gissa om de var glada att vara hemma! Viggo fick ett slick i örat av Castor och Gimli nosade lite på honom, men sen brydde de sig inte så mycket. De verkar gilla honom för de står ibland och kollar ner i vaggan och tokviftar på svansen. Viggo fick dessutom en puss på näsan av Gimli som annars är jättesnål med sina pussar, man ska ha varit riktigt snäll för att förtjäna en Gimlipuss! Tyvärr hade Gimli fått en jättestor tova på ena örat, känner igen den från när jag hade Cockerspaniels, den är okambar ser jag direkt. Bara att klippa bort. Tyvärr är den jättestor och jag har lovat hans uppfödare att ta en flashig bild på honom så att potentiella valpköpare blir imponerad av hans kommande kull, och alla älskar Gimlis öron. Han är ju nakenhund så han är väldigt stolt över sina magnifika jättelurviga öron. Kanske går att göra en överkamning eller nåt. Sen började han halta på ett framben också, i köket hittade jag en död geting så jag gissar att han klivit på den medan den levde kanske, han är svullen mellan två trampdynor, men det gick ned lite under gårdagen och idag kan han gå på tassen igen. Tydligen inte överkänslig mot getingstick trots sin lilla storlek. Skönt att veta.

I natt har Viggo sovit som en liten ängel, min tur att vara uppe till ett på natten för tydligen är han pigg och hemskt social vid den tiden. Men jag sov lite innan så det gick bra. Nu äter han mycket bättre och i natt hade han fem timmar mellan amning ett och två och så fyra mellan de nästa två. Mamma är pigg och utsövd idag, skönt! Ic ska få åka och handla lite grejor som behövs, täcke till vagnen till exempel och en babalja. Sen ska vi ta promenad senare idag. Testköra vagnen. Kanske blir trevligt, om det inte börjar ösregna igen, det verkar göra det ibland bara sådär.

I det stora hela har vår hemgång ändå gått över förväntan tycker jag. Inget kaos med hundarna och Viggo har sovit gott på nätterna. Jag har inte tappat honom i backen än, vilket är min stora skräck, och han verkar trivas rätt bra. Han verkar nyfiken på omgivningarna och tittar sig mycket omkring. Idag tror jag dessutom att han tog ögonkontakt en liten stund, men är inte säker på det. Men han verkade inte lika ofokuserad som han brukar vara. Igår natt när vi var uppe låg han och tittade sig omkring och viftade och hade sig i ett par timmar, och verkade allmänt nöjd och belåten. Det här kanske går bra till slut ändå.