Kapitel 41, i vilket släkten är på besök.

Nu har svärmor och faster kommit. Faster har hunnit åka vidare till Mallorca där hon ska gå kurs en vecka och är tillbaks här igen om en vecka. Det är riktigt trevligt att ha besök mot all förmodan. Viggo gillar att vara i centrum och han har fått presenter i massor. Bortskämd unge! Igår trotsade vi alla råd och tog med oss Viggo och åkte till IKEA. Det var visserligen fredag mitt på dan och inte mycket folk och Viggo satt i bärsjälen hela tiden (oj vad varmt och tungt det blev efter ett par timmar!). Nu sitter jag bara och väntar på att han ska visa tecken på sjukdom. Jag kan inte för mitt liv fatta varför det ska vara så farligt, han rör ju inget alls och ingen kommer nog nära för att flåsa bacilusker på honom, men man har ju hört varningarna. Nu ligger ha i alla fall på sin nyfådda (inte nyflådda som tur är) fårskinnsfäll och gosar i soffan. Värsta utvikningskillen. Han är stilenligt klädd i brun PoP-body med beiga sniglar på och bruna plyschbyxor som han har nästan jämt för de är så snygga på honom. Om han inte låg och fes hela tiden så skulle lyckan varit fullkomlig.

Ic och hans mamma är inne i stan och kollar runt, i motsats till mina föräldrar tyckte hon att man faktiskt skulle ha sett mer än Tynnered och Kållered när man är i storstan och det har hon ju helt rätt i. Synd bara att inte ic hittar så bra i stan han heller, Nordstan är väl det enda stället han varit på om man överdriver lite (men inte mycket). Vi är inte ofta in till stan, och det mesta finns ju faktiskt där. Men själv tyckte jag nordstan är rätt trist, jag gillar små konstiga affärer ju.

Faster och farmor var så impade av vår lilla charmknutte, de tycker han är snäll som en liten ängel (vilket han i rättvisans namn har varit på dagarna), men de sover på nätterna när han kinkat två nätter i rad nu. Det är jätteskumt. På dagen så äter han jättebra, rapar ett par gånger och är nöjd. På natten bråkar han hela tiden när han äter, sväljer massvis med luft och får ont i magen och ligger och krystar som en galning, vrider sig som en mask och verkar allmänt sur. Inga rapar går att få ur honom hur man än skumpar och lirkar. När han rapar så hjälper det liksom inte, han verkar fortfarande missnöjd. När han ätit färdigt, vilket tar jättelång tid, ligger han och knorrar och småskriker och ålar sig jättemycket efteråt och inget hjälper. Inte att rapa på axeln, inte att ligga på mage på mamma eller pappas bröst, inte att ligga på sidan eller rygg, inte att gosa nära mamma eller pappa. Inget. Han är bara grinig. Tills det är dags att kliva upp, då är han åter den lilla ängeln Viggo, vita vingar, gloria och allt. Bara jllrar lite och tittar sig omkring med stora ögon eller sover snällt vart man än lägger honom. Äter snabbt och utan att bråka, rapar som han ska och är nöjd och belåten. Vad är det för fel på den lilla busen? Förutom att han är sjukligt söt alltså?

Glömde att det var ett tag sen jag skrev. I torsdags var vi till BVC på morgonen. Då vägde guldklimpen över 4200 gram, var 54 ståtliga cm och hade 38,7 cm tjock skalle. Det ni! Snart orkar jag ju inte bära honom längre. Nästa BVC är på hans fyramånadersdag den 10e. Sen var vi hem, stoppade i oss lite mat och sen iväg till Mölndalför Hb-prov. Där såg jag mamman till pyttetvillingarna som föddes på Östra nästan samtidigt som Viggo, jag tror den minsta av dem vägde sisådär 500 gram. Träffade också en av våra favvosköterskor som var så glad att se oss. Det kändes konstigt att vara där igen, fick lite ont i magen av nån anledning. Tyvärr var Hb-provet inget bra, han har gått från 103 till 97 för två veckor sen och nu var det 88. Sköterskan visste inte riktigt vad hon skulle göra men ringde dr Hrolfur och frågade. Det var tal om blodtransfusion igen, men vi fick en ny tid nästa vecka då vi skulle kolla Hb igen och även förmågan att bilda nya blodkroppar. Nu är vi övernitiska med Niferexet här hemma och håller tummarna för att värdet inte sjunker mer till nästa vecka. Varje gång han har fått blod tidigare (kanske 4-5 ggr) så börjar han binda vatten också och måste få vätskedrivande för att inte lungor och hjärta ska påverkas av att han blir så svullen. Dessutom tar det nån timma och det betyder några timmar till på Mölndal, något vi hade hoppats slippa. Men det löns inte att oroa sig, det går som det går helt enkelt och behöver han blod så är det ju bra om han får det.

Idag fick vi också ett paket från Viggos mormor. Hon skickade lite söta kläder i större storlekar och även några grejor som jag haft när jag var liten. Det var kul att se! Tror inte jag kommer att använda så mycket, men de var så söta. Stickade små bodysar och nån hemmasydd jacka och mössa i luddigt material. En jättesöt liten tröja med får på och nån liten body som skulle vara jätteinne nu fast den är från 70-talet. Aningens liten kanske men vi får se, jag ska tvätta lite för det luktar gamla kläder om det. Nåt som jag inte klarar av, jag tror det beror på traumatiska minnen från när jag var barn och fick fördriva tiden med att leka med skor på second handaffärer medan mamma kollade runt i vad som kändes som timmar. Den där läskiga lukten är det ingen av mina syskon eller jag som riktigt klarar av längre. Jag undviker gärna second handaffärer om jag kan, även om jag blir avis på alla som fyndar coola kläder på såna. Jag hittar bara konstiga fulkläder som inte gör nån lycklig om jag försöker mig på ett besök. Jag gissar att man måste ha nån speciell talang för att hitta grejor som är coola. Köpte en tjocktröja en gång bara för att jag skulle ha köpt nåt men använde den aldrig och det slutade med att jag gav tillbaks den till emmaus igen. Tycker inte den läskiga lukten går ur riktigt. Däremot har jag köpt mönster till häftiga kläder där, 50-talsklänningar och sånt. Önskar bara att jag kunde sy efter mönster. Men nån gång ska jag lära mig det också!

Gud vad jag svamlar idag! Nu tror jag att jag ska ägna mig åt min bok som jag läser just nu. Caipirinhia med döden, en bok som varmt rekommenderas, jag tycker den är jättebra än så länge. Mycket rolig idé till en bok. Jag känner igen mig i huvudrollen också av nån anledning, kan bara inte sätta fingret på varför. Undrar innerst inne om det är bra.

Jag bara undrar en sak innan jag går. Är det nån som har ställt en flaska bröstmjölk i kylen över natten och sen tagit ut den och sett att den blivit grön?! Hur kan mjölk bli grön bara sådär, flaskan och pumpen var ju rena och jag har inte förut haft grön mjölk vad jag märkt. Detta är dagens mysterium. Alla gissningar mottages!

Kapitel 40, i vilket Viggo uppför sig.

Efter några hemska nätter och dagar med gnäll och gråt mest hela tiden har nu Viggo bytt personlighet och är åter igen den snälla unge jag minns från tidigare. Efter besök på BVC då vi fick order om att dra ned på matandet så verkar han mycket nöjdare. Han kräks inte alls så ofta som tidigare, verkar ha mindre ont i magen och sover bättre på natten. Skönt! Jag har bara behövt kliva upp en gång per natt och mata de senaste nätterna och det är underbart. Helgen skötte som vanligt ic med bravur, trots en ovanligt sur Viggo, men sen har han varit snäll. När han är sitt vanliga glada jag så är han en underbar unge helt enkelt. Man vill bara äta upp honom. Men en sak har jag funderat på, när det var som jobbigast efter några sömnlösa nätter och jag bara klagade hela tiden så upptäckte jag att det var inte många av mammorna här på nätet som klagar som jag. Det verkar mest vara frid och fröjd på bäbyfronten i landet. Är det bara jag som ibland vill byta bort Viggo mot en hundvalp? (och jag tyckte det var mycket jobb med hundvalpar *fniss*)

En annan sak jag grubblat lite på är det här med planerade barn mot såna som bara blir till. Viggo är ju ett litet hoppsan-jippie-barn, och det kändes väldigt skönt tidigare för jag kan inte tänka mig att det någonsin passar bra att planera in ett barn. Antingen är det pengar som saknas, eller tid eller nåt annat. När allt är som jobbigast och man bara vill dra ett täcke över huvet och gå i ide, är det då lika jobbigt för planerade mammor som oplanerade? JAg menar, när man planerat måste man ju ha väntat sig vaknätter, medan när man bara blir mamma kan känna sig lite som ett offer för omständigheterna om ni fattar. Ja väldigt svamligt blir det, jag hade ju ett val, men det valet var självklart för oss. Men ibland känns det som om tillfälligheter styrt hela mitt liv, jag tar sällan några övertänkta beslut utan följer livet dit det bär mig. Och ibland gör det att jag känner mig som ett offer för mina egna val. Ja det här med offermentalitet är så djupt rotat i min familj att det är konstigt att jag inte grävt ned mig i det för länge sen. Men jag örsöker kämpa emot det, jag menar man har ju alltid ett val och livet i sig är ju summan av våra val. Nu vet jag inte vart jag vill komma med den här tankegången, jag bara funderade på det. Nu är jag ju oerhört glad för mitt lilla hoppsan-jippie-barn, särskillt när han ligger och jollrar med stora blå ögon. Men ibland funderar man ju hur livet hade sett ut om man ansträngt sig lite att göra det till något mer planerat. Vart katten skulle man befinna sig då? Jag kan ju säga en sak, detta var inte vad jag föreställde mig att jag skulle göra när jag fyller 30, vilket jag gör i februari om nån undrar. Men å andra sidan är detta inte heller så illa, tänk vad häftigt att men kan hamna så rätt trots allt.

På torsdag kommer ics mamma och syster på besök. Jag funderar lite på vad man ska bjuda på i matväg och sånt praktiskt, jag oroar mig alltid för sånt. I själva verket är de säkerligen nöjda bara de får gosa med Viggo, men jag vill ju vara en duktig svärdotter. Vill ha det välstädat och fint hemma och bjuda på god mat. Men orken vill inte riktigt infinna sig, kommer inte ens på nån bra mat att handla, det är ju aningen besvärligt att behöva nödhandla när de väl är här. Min hjärna känns som deg, har inte ansträngt den alls på sistone. I lördags knatade jag runt på Coop i säkert ett par timmar utan att märka det, det var provsmakardag så jag ville testa allt och så visste jagi nte vad jag skulle handla. Vi skulle få besök av Maggis och hon skulle ta sig från Hisingen ut till Tynnered och jag skulle bara snabbhandla. När jag kom hem hade hon redan varit där i över 20 minuter. Snacka snurrig. Nu känner jag mig lite allmänt risig också, småont i halsen och hängig. Kanske förkylning på G eller bara sömnbrist, vem vet.

Jag längtar lite till på torsdag då Viggo ska till BVC, jag misstänker att han går över 4 kg-strecket då, på nåt sätt känns det viktigt. Han börjar så smått växa ur sina stl 50-kläder nu, detär lite jobbigt för jag har inte så många större. På nåt sätt tänkte jag inte på att han faktiskt skulle bli större. Jag hade lite problema tt se att stl 50 ensk skulle bli lagomt nån gång.

Andra saker jag roar mig med är att sy en nalle åt Greta. Jag vill skicka en liten present åt henne för det var så skönt att ha en kompanjon som följde oss hela vägen under sjukhusvistelsen. Det går långsamt på grund av en viss ung herre som anser att all uppmärksamhet skall riktas mot honom, men jag ska nog bli klar innan hon fyller 18 i vart fall. JAg surfar och läser även allt jag kommer över om målning, tapetsering, kaklin och liknande och drömmer om vårt hus och hur fint jag ska göra det. Det riktigt kliar i fingrarna, jag är ju en riktig fixare innerst inne. Det ska bli så roligt! Jag kan se Viggo framför mig när han tultar omkring på gräsmattan. Men nu är han arg som ett bi så det är bäst jag slutar.

Kapitel 39, i vilket vi gör vår första klassiska fika och promenadtur.

Nu var det ju ett tag sen jag skrev igen, här har varit fullt upp. Viggo har kommit på att han inte alls vill sova på nätterna, i vart fall inte i sin vagga. Mamma har trots goda föresatser nu upptäckt att små bäbisar gärna sover i mamma och pappas säng. Om bäbis sover får mamma sova och då är det inte en så svår ekvation att räkna ut. Numera står vaggan sorgligt tom på nätterna och sängen innehåller två vuxna personer utträngda i ytterkanterna av sängen, två hundar som tar upp så mycket plats de kan och en bäbis som trots att han inte kan vända sig själv än ändå lyckas tränga ut mamma och förflytta sig ut mot kanten under natten. Magiskt. Jag är glad att vi inte har irländska varghundar eller nåt, då skulle vi fått köpa en extra dubbelsäng. Men när Viggo får sova i mitten mellan mamma och pappa sover han faktiskt hur bra som helst.

Kanske beror det också på att vi på BVCs inrådan dragit ned på maten (han vägde 3930 gram senast, en rejäl ökning från förra veckan), nu verkar han ha betydligt mindre ont i magen. Får han äta så mycket han vill äter han till han kräks och så lite till och så kräks han igen och sen har han ont i magen i flera timmar efteråt. Jag har gjort en kompromiss med amningen, ville inte sluta så nu blir det varannan gång amning och varannan Nan, utom på natten då det bara blir Nan. På så sätt får Viggo de nyttigheter han behöver och jag slipper amningsstressen.

Tidigare när vi gjort våra utflykter har ju ic varit med, men nu jobbar han ju (så gott det går med vår skrikande bäbis i närheten). Så i onsdags tog jag mod till mig och tog Viggo i vagnen och åkte till Frölunda torg för att göra en förstoring på en bild att skicka till Viggos mormorsmor som fyller år idag. En timmes framkallning var det och man kan nog påstå att jag var aningens spänd. Jag hade nämligen inte tänkt på att det skulle ta sån tid och Viggo var inte nyäten när vi for, dessutom hade jag ingen nödmat med mig. Livrädd för hungriga illvrål gick jag med krampaktigt tag om vagnen och blängde ilsket på alla tanter som såg ut att kunna vilja nypa små oskyldiga bäbisar i kinderna och sprida sjukdomar. När bilderna var klara sov Viggo fortfarande snällt och det närmaste kindnyp vi kommit var ett par tanter som kikat in i vagnen under hissfärd mellan våningarna och kommenterat hur liten han var, han måste ju vara helt nyfödd. Jo, nja, inte direkt mumlade jag medan jag misstänksamt funderade på om några kindnyp var på väg att utdelas. Sen var det bara att förklara hela för tidigt föddgrejen och oj så liten han var när han föddes. Ena tanten sa att hennes enda barn hade vägt 4300 gram, oj sa jag artigt och skrattade lite när hon jämförde med min 950 grams bäbis. Vi kom i vart fall hem utan hungervrål eller kindnyp och jag kunde pusta ut. Väldigt nöjd var jag med mig själv måste jag säga.

Idag så hade jag lovat träffa Anna, första riktiga utflykten. Promenad i slotsskogen och fika hade jag bestämt. Det är sånt mammor gör. Kaffe latte på uteservering och lite lagom motion sådär. Detta var ju vad jag planerat göra nu i två år med alla mammor jag skulle träffat på föräldrakursen som aldrig blev av. Solen skiner som om det skulle varit juni istället för slutet av september. 25 grader står termometern på. Eftersom jag på min förra utflykt insåg att min vagn inte går in på de gamla spårvagnaran så höll jag tummarna på en ny, se vilken tur man har ibland. JAg var redan sen eftersom Viggo inte varit på sitt bästa humör under morgonen och jag som vanligt inte planerat nog bra med göra-oss-iordning-tid. Viggo hade inte ätit så bra på morgonen så jag hade med mig mat åt honom och väntade mig att hälla i honom det efter vi kommit fram. Han brukar vara bestämd när det gäller sin mat. Vi åkte hemifrån vid kvart i elva ungefär. Sen träffade vi Anna vid Linnéplatsen och knatade runt lite i väntan på Viggos uppvaknande. Inget livstecken alls så vi gick på Tintin och fikade på deras uteservering bland folkilskna duvor som anföll små barn som lämnats obevakade för en sekund. Skabbduvor. Blä. Som tur var lämnade de oss i fred, men antastade alla andra. Vi satt ett bra tag och väntade på att Viggo skulle bli hungrig, men inte. Så då knatade vi ut i slottskogen. Sen tog vi vagnen till frölunda torg från botaniska trädgården, fortfarande inget livstecken. Efter en stunds fönstershopping och byte av Viggos nya mössa till rätt storlek började han faktiskt vakna. Vi hann också äta lite Ben ochJerryglass i solen. Sen ville han ha mat, då var klockan tre. Han snaskade i sig potionen, knorrade lite och somnade om. Snacka snäll unge! Undrar varför jag oroat mig? Inga tanter verkade vilja nypa honom i kinden heller denna gång så jag gissar att den skräcken också är grymt överdriven. Men alla som har sett hans kinder måste erkänna att det är svårt att låta bli att nypa i dem, därav min skräck.

Måste lämna en rapport på vad som händer på husfronten. Allt är klart med banken, säljarna har accepterat vårt bud så nu är det bara besiktning kvar så är det vårt! Inflyttning den 1 december. Så istället för att sörpla latte på stan ska jag renovera hus i en by utanför Borås. Ja och påta i trägården och beskära äppelträd och sånt. Ja om huset går igenom besiktningen det vill säga. Hoppas det för den kostar 7200 kr, mer än en månadshyra och jag får magknip när jag tänker på alla fel de kan hitta. Problemet är ju att vi måste säga upp lägenheten innan den sista september för att bli av med den till den 1 januari. Men besiktningen är den 4 oktober, vilket gör det lite knepigt. Kan ju inte säga upp lägenheten ifall att det är nåt fel på huset, då blir vi ju hemlösa i januari och det är aningens kallt att sova i bilen då. Trångt också i våran Hyundai Getz med två hundar bäbis och två vuxna, värre än i sängen tror jag. Ska höra om man kan säga upp lägenheten "provisoriskt" och hoppas på att de inte är så byråkratiska som jag tror de är. Annars vet jag inte vad man ska hitta på. Det blir nog tight med pengar över jul med en månads överlappning och flytt och sånt, två månader är inget alternativ liksom. Men det löser väl sig, saker brukar göra det. På ett eller annat sätt.

Kapitel 38, i vilket vi är ett steg närmare att bli husägare.

Som vanligt när jag inte skrivit på några dagar så tänker jag tillbaks och allt är liksom en enda lång dimma. Undrar om det där amningshormonet verkligen gör en senil? Jag menar jag hade ju inte direkt bra minne innan Viggo ens. Fredag natt var i vilket fall helt underbar! Ic var uppe och matade Viggo alla nattmål och jag fick sova en hel natt för första gången sen jag flyttade till sjukhuset för typ en månad sen eller mer. Underbart skönt! Hade glömt hur det känns att sova en hel natt.

På lördag tog jag beslut i amningsfrågan, nu har jag bestämt att amma varannan gång och flaskmata varannan. Det känns så skönt att ha bestämt nåt och det funkar faktiskt riktigt bra. Han brukar i och för sig behöva lite Nan efter amningen också för att bli nöjd, men nu kan han få amma så länge han vill och jag slipper bli irriterad för att han inte gör annat än att amma och dessutom vet jag att han får i sig det han behöver då han får äta Nan tills han är nöjd varannan gång. Det känns som om en tyngd lyfts från mina axlar nu. Jag hade tänkt sluta helt, men vill ju ändå att han ska få mina antikroppar när han nu är så infektionskänslig. Kanske när vi tränat bort amningsnapparna att jag börjar amma mer igen, om allt går som det ska.

Lördagnatt turades vi om, först matade ic med Nan och sen ammade jag nästa gång och så Nan på morgonen. Skönt! Söndag var ju också stora valdagen. Jag är alltid nervös när jag ska välja av nån anledning. Tänk om jag väljer fel liksom? Särskillt nu i år när jag inte hängt med alls i valrörelsen och alla löften hit och dit. Jag har helt enkelt inte orkat engagera mig, lat som jag är. Konstigt nog kändes det extra viktigt att välja i år, vet inte om det beror på det låga valdeltagandet förra valet eller att jag nu väljer åt Viggo också. Efter lite velande så blev det i vart fall samma parti som jag valt varenda val hittills. Ett tag innan valet började jag fundera på om jag verkligen borde rösta på det partiet, men så hittade jag en test på DNs hemsida där man kunde testa vilket parti man skulle rösta på och det blev samma. Fast för en gångs skull så röstade jag inte samma i alla tre valen, men det är en annan historia. Jag kände mig i vart fall nöjd och belåten med att åter igen ha gjort min medborgerliga plikt. Viggo var med i vagnen och gjorde även sin röst hörd, tydligen röstar inte mamma som han vill. Men sen somnade han om igen när vi knatade vidare på en liten promenad inna vi gick hem. På kvällen var det valvaka och pölsa och potatis med rödbetor. Spännande så in i norden var det ett tag, men sen gick det lix åt skogen. Nåväl, alla partier är väl mer eller mindre överens om det mesta nuförtiden så det kvittar väl egentligen. Sen kan ni ju gissa åt vilket håll jag röstade.

Sen var det dags att lägga sig och sova, vi skulle upp tidigt och åka till Borås för att prata med banken. Självklart kände Viggo det på sig, jag fick väl sova tre timmar sammanlagt. Snällt grabben. På morgonen var jag på mindre bra humör och fräste nog lite mycket åt ic om jag minns rätt. Vi hann då förbi McDonalds för att hämta frukost åt surfia (jag) och kaffe till oss båda. Sen var jag nästan folk igen. Vi var i god tid till banken och självklart vaknade Viggo och var hungrig ca fem minuter innan banken öppnade. Jag lyckades dock pacificera honom med en barbapappanapp och lite skumpande i knäet under hela mötet, helt fantastiskt. Banken var snäll med oss, vi räknade lite till höger och vänster och kom fram till att vi nog hade råd att köpa huset ändå. Vi firade med lunch på Max (ja, vi är onyttiga i den här familjen i perioder, ska skärpa mig snart. Bara jag får sova mer än tre timmar per natt) efter att ha matat stackars Viggo som vaknade och kom på att han var ju hungrig som en varg. Jag tyckte han skötte sig finfint ändå trots allt, dutti kille!

Hemma trollade vi lite med knäna och fixade fram pengar till lagfart och pantbrev som behövs till huset. Nu är det bara att ringa mäklaren imorgon och lägga bud, vi pratade med honom idag och han sa att säljarna troligtvis nöjde sig med utgångspriset och det skulle inte bli nån budgivning. Vi får väl se om det stämmer. Sen ska vi ju besiktiga huset också, men om allt går som det ska så är vi Boråsbor om någon månad! Fatta häftigt! Jag har drömt om ett funkishus, men de brukar bli så dyra. Dessutom är läget jättefint, jag skulle vilja växa upp där. I vart fall tills jag blev tonåring. Dagis finns på andra sidan gatan och skola i närheten, läkarstation ett stenkast bort, affärer och pizzeria en bit bort och nära till Borås med kommunikationenr till Göteborg. Gården är stor, över 2000 kvadrat, vi tänkte smälla upp ett staket så kan hundarna springa och härja som de vill. De kommer att älska det! Grannarna var lagom långt bort också. Men framför allt är det ett hus, med trädgård och två våningar. Vi kan väsnas bäst vi vill (inte för att vi brukar väsnas) och fixa och dona så mycket vi vill (och har råd med) utan att behöva fråga hyresvärden. Vi kan göra det till vårt eget. Jag hoppas så mycket att inget trasslar nu på slutet, då blir jag hemskt ledsen! Håll tummarna för oss!

Kapitel 37, i vilket Viggo gör som han vill som vanligt.

Tung natt! Viggo vaknade vid två, då kanske jag sovit två timmar eller så. Han fick mat, somnade så jag lade honom i vaggan, det gick han inte med på utan vaknade och gnällde och sen blev det gråt och tandköttsgnisslan. Bara att ta upp honom igen, han ville äta mer då, klockan var väl kanske tre. Mata mata mata, han somnade jag försökte lägga honom i vaggan och så vaknade han och var hungrig. Då hade jag ammat i över två timmar och var jätteless. Blandade lite Nan åt honom och matade på flaska istället. Han snaskade glatt i sig det och var pigg som få. Då var klockan fem. Vid sex verkade han trött så då lade jag honom och kors i taket så somnade han. I en timma. Sen trodde jag han var hungrig igen, men det verkade som om han hade ont i magen eller så, kanske kände han sig ensam. När jag la en hand på hans mage tystnade han och så kunde jag sova i typ tio minuter, sen började han igen. Hand på magen, sova osv. Vid åtta tror jag jag gav upp, kanske halv nio, gick upp matade honom och gav upp om att sova. Som tur var hade jag hela första säsongen av Ally McBeal att slökolla på. Hann fyra avsnitt på natten, och ett par till på dagen sen.

Hade bestämt att ta med Viggo och ta vagnen till Frölunda torg och upp till Försäkringskassan och fråga vad katten de håller på med. Vi satt och räknade ut hur många dagar i veckan jag kan ta ut för att det ska räcka till mina två år. Sen skulle jag skicka ansökan och det blev fel och jag ändrade ochs skickade en ny, tog bort den gamla. Kollade på utbetalningar för tillfällig föräldrapenning, inget verkade stämma. Har fortfarande inte fått för en period, de påstod att jag saknade intyg fast jag hade lämnat ett. Fick visserligen ett nytt utskrivet när jag var på Östra igår, men var ändå lagom sur för att inget funkade. Dessutom kunde jag inte ta ut lägstanivådagar alls, för det gick inte att kryssa i nån ruta för såna och jag fattade inte alls vad det stod för förklaring. Men som tur var så ringde en väldigt trevlig kvinna och undrade varför jag skickat två ansökan för samma period. Hon förklarade allt, man får visst inte ta ut lägstanivådagarna från början. Sen kollade hon upp utbetalningarna för tillfällig föräldrapenningen och den sista var på väg, beslut var fattat idag. Inget problem med intyg längre alls. Bara de sista 13 dagarna att ansöka om nu, om de skickar en ny blankett snart. Puh vad skönt! Jag slapp FK, det är alltid kö och jag gruvar mig alltid för att gå dit.

Som jag sa igår fick vi ju avslag från banken. Vi pratade med mäklaren och han sa att det var bättre att prata med ett lokalt bankkontor i Boros, då de oftast är mer måna om kunderna än de stora kundtjänsterna. Dessutom hade den här banken mycket bättre villkor, månadskostnaden skulle bli lägre och det följde med ett efterlevandeskydd på köpet. Vi ska dit på måndag och prata med dem, håll alla tummar för att de vill ge oss lånet! Jag har redan planterat hallonbuskar och björnbär, slagit upp ett staket runt gården och massa andra saker. Så ledsen jag blir om det inte går att köpa huset.

Eftersom jag inte behövde gå till FK så tog jag, ic och hundarna en promenad med Viggo i vagnen på eftermiddagen istället. Det var superfint väder och vi gick och kollade in villorna häromkring och pratade om vad vi ville göra med huset om vi köper det. Ja mest var det väl jag som pratade kanske, men trevligt var det i alla fall.

Nu är Viggo ett Piggo igen, ligger och viftar och ser sig omkring. Jag har legat och pratat med honom och han låg och klappade Castor på ryggen. Ja han gjorde det säkert inte medvetet, men det såg ut så. Sen lade vi honom på magen i soffan så han skulle få träna musklerna lite och vad gör ungen? Han vänder sig så han ligger på rygg. Ska verkligen en vecka gamla bäbisar kunna det? Ok, det kan vara en mindre lutning inåt till hjälp, men inte mycket. Han är så söt att man skulle kunna äte upp honom. Han har jättestora ögon, viftar och låter lite. Kan inte fatta att vi gjort honom från scratch. Utan recept eller nåt, bara sådär. Men egentligen tror jag ju att han gjorde sig själv på nåt sätt, jag menar det var ju inte direkt meningen att han skulle ens kunna bli till. Envis unge, jag säger ju det.

Kapitel 36, i vilket dagen är väldigt lång.

Klockan är nu 15.35 och jag är slut! Fattar inte hur en vanlig dag kan kännas så lång. Kanske för att jag sovit lite som vanligt, den här gången var det dock inte Viggos fel utan mitt eget. Kunde inte sova alls trots att lille gospellen snusade sött i vaggan. Kunde inte sluta tänka på huset och försäkringskassan och massa andra saker. Man blir ju knäpp av mindre när man vet att bäbisen snart vaknar och vill äta igen och vi skulle ju upp på morgonen. Nåväl, det gick väl sådär.

Vi hade lagt upp en plan för förmiddagen, upp nio, duscha, bada viggo halv tio, amma klockan tio, mata med Nan klockan kvart över tio, ut i bilen halv elva, framme på Östra klockan elva. Ja, det var ju inte mycket kvar av den planen direkt. Allt blev i fel ordning, Viggo gallskrek för vi försökte dra ut på tiden innan matningen så länge som möjligt eftersom han helst skulle vara nyäten när han kom till Östra. Bara fem minuter sena kom vi dit i vart fall.

Vi hade det riktigt trevligt där jag och Viggo. Två trevliga systrar höll i mätningarna som gick ut på att först mäta hur lång tid Viggo behövde för att ventilera ut all koldioxid ur lungorna när han fick syrgas. Sen kollade de också nåt annat som jag inte fattade riktigt, de använde sig av den reflexen bäbisar har att de stänger till lungorna om de hamnar under vatten. Men de använde såklart inte vatten. Tror det var för att mäta storleken på lungorna och hur elastiska de är. Sen använder de resultaten från undersökningarna för att veta hur de ska behandla andra prematurer och hur snabbt behandlingen bör sättas in.

Sen efter det skulle vi ta Hb-prov. 97 låg det på, lite halvlågt så vi fick ny tid igen om ett par veckor. Längd och vikt kollades också, och hattmått. 3580 gram, 52,5 cm och 38 runt huvet. Stor kille, han låg smack i mitten av viktkurvan, lite ovanför längden och hattmåttet kollade jag inte så noga på.

Sen iväg hem, upp i lägenheten och byta babyskyddet mot bärsjalen och iväg till BVC, fem minuter sen igen. Där gav jag bara vikten och så pratade vi lite om hur det gick och sen hem igen. Kom på att jag inte ätit eller druckit nåt på hela dan, så jag hällde i mig ett par glas vatten, åt ett par piroger och nu sitter jag här i soffan och är toktrött. Dessutom ringde banken och ville inte låna ut pengar till huset. Fan vad surt det känns! Jag tyckte ju så mycket om det där huset. Bad ic ringa Handelsbanken i Borås istället och se om de är snällare. Får panik av tanken att Viggo ska behöva växa upp på ett sånt här ställe. Fast innerst inne är det nog mest av egoistiska skäl, har alltid drömt om ett vackert vitt funkishus att fixa och dona i. Nu hittade vi ju ett perfekt sånt och så kan vi inte köpa det. Surt! Nu vill jag sova ännu mer. Hoppas inte Viggo är ett Piggo och vaknar snart. Zzzzzzzz......

Kapitel 35, i vilket vi tittar på ännu ett hus och har picnic i det gröna.

I morse var jag tröööööött! Inte bara trött utan knappt medveten, trots att Viggo sovit som en liten ängel i natt. Antar att det är bakslag från häromnatten då han var mindre snäll. Jag kräver mycket sömn tyvärr, och är bortskämd med det så det tar väl ett tag att ställa om. Kunde inte hålla ögonen öppna vid morgonmatningen, fattade inte när ic pratade med mig ens. Lade Vigglet vid åtta och slocknade direkt. Vaknade inte ens av att Viggo inte tyckte han var mätt och klagade så ic tog och matade honom med Nan och bar in babygymet i datarummet och jobbade medan Viggo låg och jollrade och viftade på golvet där. Jag vaknade vid 11-12 tiden och var marginellt piggare. Orkade i alla fall slänga i en tvätt av hundarnas filtar från bilen som blev nedspydda igår, och plocka i och ur diskmaskinen. Ringde CSN och försökte lägga om mina två lån till ett, men det blev inte nåt billigare så då sket jag i det. Ringde mäklaren från igår och sa att vi skulle återkomma i eftermiddag efter att ha pratat med banken, vilket jag inte gjorde. Ic pratade med banken om lånelöfte och de skulle återkomma senare. Jag försökte få tag i vår handläggare på Försäkringskassan, upptaget som vanligt. Skit vad dålig service det är där, jag blir ju galen!

Matade Viggo och packade lite Nan och en väska och sen bar det iväg på husvisning i Borås-trakten. Ohhhhh, värsta fina funkishuset, i ett underbart område som såg ut att vara ett paradis för ungar. Huset behöver en hel del TLC, men övervåningen var färdigfixad och fin. Behövs ny frys då ett frysfack faktiskt inte är nog. Det var inte ens nog när man bodde i studentlya tyckte jag. Massa materiel till fixande följer med huset; golv, kakel, klinker och lite annat smått och gott. Tomten var jättestor och fin, rhododendronbuske av gigantisk storlek och ett gammalt äppelträd. Jag gillade det! Ic var mer inne på det huset vi kollade på igår, men det var lite i dyraste laget och banken var inte säker på att de ville låna ut så mycket pengar och efter att vi diskuterat lite så kom vi nog fram till att det i Borås var bättre, trots allt fix. Men sen är det ju det jag längtat till, att få fixa så att huset blir mer sitt eget än att bara ta över efter nån. Samtidigt vill jag ju att man ska klara av fixet utan att bli galen och det gör man här. Perfekt hus helt enkelt. Viggo sov genom hela visningen, men han gillar det säkert också. Ska vänta på att banken återkommer imorgon och se om vi får låna så mycket. Hoppas hoppas hoppas! Jag blir så lessen om vi inte får det. Tror vi var de enda intresserade av det här huset, fick det intrycket av mäklaren. Då drar det i alla fall inte iväg med budgivning. Hoppas lite till!

På väg hem stannade vi i Boros hos min kompis Kia. Hon och sambon Jonas hade förberett picnic när vi kom dit så jag bara värmde en flaska Nan åt Viggo som började bli aningens hungrig (läs illvrålade) vid det laget och så traskade vi iväg till en park full av kaniner. Gissa om det var uppskattat av hundarna? Castor som är vinthund av den mindre sorten typ framavlad för jakt av småvilt höll på att få frispel. Han bara skakade när de fräcka kaninerna satt och snaskade gräs en bit utanför räckhåll. Stackare! Viggo var på sitt charmigaste humör efter han fått mat, satt hos Kia och tittade sig omkring och viftade lite. När han började prata lite missnöjt fick jag tillbaks honom och det var tur för sen blev det exorcisten av det hela. De obligatoriska eftermatenkräkningarna började och det tog inte så länge innan mamma var prydligt nedspydd både på kjolen och tröjan. Mysigt! Men vi hade i alla fall tur med vädret! Dessutom var bullarna goda!

Imorgon ska vi på lungmätning och Hb-provtagning på Östra, sen BVC på eftermiddagen. Detta betyder antagligen att vår son kommer att vara vaken hela natten så man är lagomt trött imorgon. Ic har lovat att ta tidig lunch och passa på att ge blod när vi ändå är på sjukhuset, så då slipper jag köra själv med Viggo i bilen. Är han inte snäll så säg?

Kapitel 34, i vilket Viggo busar och vi letar hus.

Har inte hunnit skriva så mycket nu på ett tag. Det har kliat i skrivfingrarna men det har inte funnits tid. I ett par dagar nu har Viggo bara busat, inte sovit nästan nåt alls känns det som. Har gått omkring som ett levande lik här hemma nu när jag inte kan lasta av så mycket på ic som förut. Han började jobba igår, så det är bäst att inte störa när nu han får jobba hemifrån. Något jag av tradition är superdålig på, tur att han är diciplinerad och inte alltid låter mig släpa med honom på dumheter. Egentligen är väl den största skillnaden nu att han får sova på nätterna och inte jag. Förut har han i alla fall matat ett mål på morgonen på flaska så jag får sova lite extra när Viggo busat på natten. Nu verkar den lilla illbattingen helt vänt på dygnet så jag får sitta här i vardagsrummet och glo på dum-tv utan ljud hela nätterna.

När Viggo nu som oväxling faktiskt sovit har jag också gjort det för att överleva dagarna. Detta lämnar då inte mycket tid till bloggande tyvärr. Jag är för närsynt för att skriva med Viggo i famnen och blir för frustrerad av att skriva med en hand.

Ja, igår var då levande-död-dagen så då blev inget vettigt gjort alls. Pratade med min kompis Kia som ringde på kvällen, precis när jag funderat på om man kanske skulle ringa henne och se hur hon hade det. Tankeöverföring ni vet. Under dagen ringde också min favvodoktor Hrolfur och frågade om vi kunde tänka oss att komma in så de fick göra en till mätning på Viggo. Han är nämligen med i en studie om lungfunktion hos prematura barn eller nåt sånt, och då ville de ha en "hur gick det sen mätning". Självklart sa vi ja till det, roligt att få ta en tripp till Östra och hälsa på och visa upp guldklimpen till de som minns oss. Vi vill ju gärna hjälpa andra småttingar i framtiden också. Dessutom fick vi som bonus slippa kliva upp tidigt idag, då vi egentligen skulle på återbesök i Mölndal och kolla Viggos Hb-värde. Det lovade Hrolfur att de skulle göra när vi ändå var på Östra. Så nu väntar jag bara på att nån ska ringa och säga vilken tid vi ska komma på torsdag.

Eftersom Viggo inte sov nästan nåt under dagen igår heller efter natten från helvetet, så somnade han faktiskt vid 24-tiden och sov ända fram till 5. Kors i taket! Sen sov han lite till och så sov han lite till och nu inser jag ju att han sovit nästan hela dagen. Inte en chans att jag får sova i natt. Han verkar leva i 24-timmars perioder eller nåt. På eftermiddagen kom min kompis Maggis på besök. Hon och jag började läsa till civilingenjör i Luleå samtidigt, hon har precis flyttat hit för att göra sitt exjobb. Vi drack kaffe och åt dajmglass och skvallrade lite om kompiser. Sen var det dags att åka för att titta på hus i Stenungsund. Maggis hängde på och på vägen dit kom vi fram till att det blivit babyboom i vår bekantskapskrets av vad jag trodde eviga singlar. Kul!

Självklart körde vi vilse på väg till huset, men lyckades ändå hitta fram precis efter alla andra åkt därifrån så vi fick privat visning då. Huset var supergulligt, och låg jättefint till ute i skogen tillsammans med 40 andra hus. Många barnfamiljer och väldigt lungt och avskiljt. Visst behövdes det lite uppfräschning inne, jag är allergisk mog mörka lister runt fönster och dörrar och mörkt träfärgat tak. Dessutom vill man nog fixa till i köket lite, men inte nåt akut som behövdes göras. Jag blev förälskad i den mysiga altanen och alla växter på gården. Ack, där kan jag bo! Tyvärr är väl huset lite på gränsen för dyrt för oss, men ska ändå prata med banken imorgn och se vad de säger. Vi lovade ringa mäklaren imorgon, men vi ska faktiskt kolla på ett annat hus också på eftermiddagen. Den här gången i närheten av Boros. Ett superfint funkishus från 40-talet. Jag bara äääälskar funkishus, både nya och gamla.

Utflykten tog några timmar, vi körde vilse på vägen hem också då vi skulle lämna av Maggis på Hisingen, där vi inte hittar för fem öre. Viggo var supersnäll och sov hela tiden. Jag var så glad! Vi hade hundarna med också, efter att grannarna klagat vågar vi inte lämna dem nån längre tid själva. Gimli spydde på vägen hem, typiskt! Jag som trodde han slutat bli åksjuk, men vår stadskörning lämnade väl mycket att önska i fråga om raksträckor och jämn hastighet som han gillar bäst. Bara att ladda tvättmaskinen med filtar imorgon. Konstigt, jag tycker inte vi tvättade ofta alls förut, men sen Viggo kom så går maskinen nästan vareviga dag. Hur kan nåt sånt litet förbruka så mycket tvätt?

En annan sak jag undrat över är hur en sån här liten skrutt kan ta så mycket av ens tid? Jag hinner inget alls numera. Knappt duscha ens. Jag sluskar omkring här hemma i mjukisbyxor och bh mest hela dagarna (om jag lyckas få på mig byxorna ens) med skitigt hår och gamla bäbyspyor överallt. Det är verkligen glamoröst det här mammalivet. Ska rycka upp mig och börja ta mig ut lite oftare, vi har ju lyckats få tag i nyckeln till barnvagnsförrådet nu, ska bara skaffa ett lås också så slipper vi dra vagnen upp och ned för de tre långa trapporna. Lovar att jag ska ta mig ut mer sen. Men fattar ändå inte riktigt när man ska hinna det, allt den här ungen gör är ju att äta. Får koppla ett sugrör från bröstet ned i vagnen så kan han snutta hela dan när jag promenerar runt ute i världen. Längtar ordentligt efter min snygga skötväska, jobbigt att packa i och ur alla grejor hela tiden ur mina inte helt optimala handväskor. Efter att ha fått Nan i hela min snyggaste väska längtar jag ännu mer. För övrigt vill jag bara säga att min Samsungtelefon är superbra, den är inte bara underbart snygg, den tål även att bli dränkt i Nan. Två mammatummar upp för den alltså! Nu ska jag rädda soffan från Viggos längdkräkningsförsök. Om jag inte varit säker redan inne så hade jag definitivt varit det nu; den här ungen slutar inte att äta förän man tar flaskan/bröstet ifrån honom. Han har ingen botten, det harinte hans pappa heller. Skillnaden är att ic inte kräks upp överskottet i soffan, och det är jag tacksam för. Jag har inte heller nån aning om vart maten ryms i nån av dem, men det mysteriet lämnar jag outforskat. Jag bara håller tummarna för att ingen av dem ska explodera inom den närmaste framtiden. Nåt jag var nära att göra efter vår söndagmiddag bestående av hemmalagad rostbiff som blev supergod. Jag KAN bara inte lämna kött på faten. Måste äta upp allt, trots att jag är dödsmätt. Jag blir nog aldrig vegetarian tyvärr.

Kapitel 33, i vilket Viggo firar sin födelsedag.

8 september. Det datumet har varit så mycket på tal i år att jag inte tror att något innan dess varit lika viktigt för mig. Tror inte jag har pratat lika mycket om min egen födelsedag ens sammanlagt i livet. Först var det ju så att jag var gravid och väntade på beräknad födsel-dagen med spänd förväntan. Sen kom ju Viggo redan 10 juni, så då väntade man på 8 september, för då skulle han ju vara "färdig". De flesta läkare sa ju att ett par veckor innan dess brukar man få åka hem, så i mitt huvud har den 8 september hela sommaren varit det jag väntat på. För då skulle vi ju vara hemma. Det var vi ju också, som tur var! Skulle bli smått knäpp om vi fortfarande varit på Mölndals sjukhus. Förstår de som har bäbis i magen och väntar och väntar på den där speciella dagen och så kommer inte bäbisen då. Och inte dagen därpå. Inte nästa. Ja, ni fattar. Det är mycket prat om den där dagen på min ankomstgrupp nu. Men på nåt sätt blev jag ju snuvad på hela den där väntan, och den stora magen, och förlossningen. Ja eller förberedelsen inför förlossningen i vart fall. Packandet av väskan och förlossningsbrev och sånt. Jag är lite sur för att allt var så utanför min kontroll. Jag fick inte välja att föda vaginalt eftersom Viggo låg i säte. Ingen smärtlindring fick jag när jag hade som ondast (bara några timmar tack och lov), för Viggo skulle blivit för medtagen av det. Ja, jag hade ju bestämt mig för att föda utan smärtlindring och på sätt och vis blev det ju så. Skulle aldrig klarat det ändå, men jag ville ju välja själv! Nåväl, saker går aldrig som man tänkt sig och nu är Viggo här och det gick ju bra på det här sättet också, men jag hade faktiskt sett fram emot att gå med magen i vädret och vara GRAVID, inte bara möjligtvis fet eller kanske gravid med lite god vilja typ.

Viggo firade sin speciella dag med att vara snäll som en liten ängel hela dagen. På morgonen var vi till ögonmottagningen på Mölndals sjukhus för den sista undersökningen av synnerverna. Hade en flaska Nan i väskan om han skulle bli grinig eftersom vi inte hann amma färdigt innan vi var tvungen att fara. Kvart i åtta skulle vi vara där. Han sov som en klubbad socke hela vägen, sov under undersökningen, de fick muta med sockerlösning för att han ens skulle vakna till. Somnade om efter och sov hemma medan vi åt frukost. Vaknade och åt, sov lite till. Ammade lite innan vi senare skulle iväg till BVC.

På BVC vägdes han igen. Trots alla amningsproblem som jag haft sen sist hade han gått upp rejält. 3380 gram vägde han nu. Stor kille! Vi pratade om amningen såklart, det jag oroat mig för hela veckan, Ulla sa att det var ok att sluta om det var en pina för mig att amma. Riktigt så illa är det ju inte längre, jag vill ju så gärna. Glömmer lätt att Viggo faktiskt är nyfödd nu. Ställer för höga krav på honom och mig. Men faktum är att de senaste dagarna har det funkat riktigt bra. Han har klarat sig med lite ersättning på morgonen och lite innan vi går och lägger oss. Jag tar det inte så hårt längre. Han får helt enkelt amma det han vill och orkar jag inte sitta en hel kväll så får han flaskan. Ja och så orkar jag ju inte alltid upp på morgonen typ en timme efter sista nattamningen så då brukar ic ge honom en flaska så jag får sova. Ulla gav mig i alla fall numret till amningsmottagningen och tyckte jag skulle boka tid där. Jag får se hur jag gör med det. Det är ju klart att det är bra att få hjälp, men jag är så less på att ha främmande människor som stirrar på mig när jag ammar att jag bara vill kräkas när jag tänker på det. Det värsta är när de kommer och petar på en utan att säga till först, det känns otrevligt. Inget privatliv har man. Jag tror nog vi kan fixa det här själva jag och Viggo, men går det utför igen har jag ju numret. Annars hade Ulla inget att anmärka på, vi pratade lite om sånt vi funderat på under veckan. Hon gillade min bärsjal, alla tycker de är så bra. Jag gillar den också, det är skönt att ha händerna fria ibland, synd att den är så varm bara.

Jag fick ett paket jag beställt också. Hade beställt en amnings-bh innan jag köpte en. Tyvärr passade den inte och jag fick inte skicka tillbaks den heller för de tog inte returer eller byten på underkläder. Typiskt! Dessutom sitter inte den jag köpte på stan heller vidare bra längre. Tydligen har jag inte D-kupa längre, nu har jag ännu större tuttar! Helt otroligt hur de kan växa sådär bara! Som tur är tycker jag de är rätt snygga trots allt, men vill inte tänka på hur de ska se ut när mjölken försvinner. Men den dagen den sorgen.

Idag tog blöjorna slut. Men jag hade ju varit och hämtat Baby basic-boxen på babyproffsen häromdagen, så jag hade ju en bunt pampers för nyfödda att testa. Ic satte på Viggo en sån och sen tog det inte länge innan det rann kiss ur ena "byxbenet". De satt konstigt också och så gillar jag inte att det är lotion i dem. Konstigt när de är för samma storlek av bäbisar som Libero, men under tre månader med Libero har det aldrig runnit ut kiss nånstans, utom när nån glömde att kolla att snoppen var riktad nedåt och han kissade ned hela sängen och sig själv. JAg fick göra en utryckning och handla blöjor på studs och när jag kom hem och vi bytte på honom hände nåt annat också. Viggo slutade gnälla som han gjort hela förmiddagen. Tydligen gillade han inte heller det nya märket. Nä, nu håller vi oss till det som funkar.

När jag var och handlade handlade jag även en bit fransyska. Jag känner väl mig husmoderlig nu när det värsta kaoset lagt sig och Viggo inte ammat hela dagarna på nån dag sådär. Tänkte att jag skulle laga söndagsstek imorgon, med onyttig gräddsås och allt. Ic börjar ju jobba på måndag och vi ska väl skapa nån sorts vardag på nåt sätt, så jag tänkte att vi kanske får mysa lite innan dess då. Får se hur det går med det, kanske Viggo inte är lika snäll imorgon som han varit de senaste dagarna.

Det är så himlarns konstigt att Viggo skulle varit helt nyfödd nu. Det funkar inte i min hjärna för han är ju tre månader nu. Men utvecklingsmässigt så börjar ju hans liv nu. Det är från nu alla kurvor börjar gälla och utvecklingen startar ju egentligen nu. Som tur är så vet jag ju inte vad en tremånaders bäbis "kan", men på nåt sätt så borde han ju kunna grejor nu tycker jag. Lyfta på huvet har han ju gjort ett tag, men inte vidare kontrollerat. Kanske han tar ögonkontakt, eller han tittar i vart fall på en. Det är ju häftigt. Men mest äter och sover han. Det är lite frustrerande ibland, att man glömmer hur liten han är. Inte för att jag tyker det spelar nån roll, men man blir ju så lurad på nåt sätt. Komplicerar saker. Väntar sig att han ska kunna amma fast han egentligen inte skulle behöft börja förän nu. Helst vill man ju att han ska börja intressera sig för omgivningen också, men det är väl tveksamt om han gör. Det kommer ju snart, men när man läser om andras bäbisar som är "yngre" som är mer utvecklade så blir man lite otålig ibland. Fast varför ska man vara det egentligen, när han är en odräglig tonåring som släpar hem tjejer (eller killar vad han nu föredrar) som han vet att man inte gillar så kommer man att längta tillbaks till tiden då han bara åt och sov hela dagarna. Och med tanke på hur mycket han äter nu så kommer man att längta tillbaks till när maträkningarna var så här små.

Annat jag funderar över just nu är fortfarande p-stav vs. hormonspiral. Varför måste jag vela så fruktansvärt? Sen fick jag mail från Sofia från min projektgrupp förra terminen. Vi hann aldrig redovisa vårt projekt och pratade om att träffa vår kontakt på företaget som vi gjorde arbetet åt nu i höst istället. Jag vill ju jättegärna veta hur vårt arbet tagits emot på företaget och hur det används. Men samtidigt känner jag mig helt senil och förvirrad och vet inte om jag fixar en sån grej än. Dessutom börjar ju ic jobba som sagt var och jag vill helst slippa ha med Viggo på mötet. Jag skulle bli för stressad om han blev grinig tror jag. Inte för att jag tror att ic skulle protestera om jag lämnade Viggo för ett par timmar runt lunch, men det är ju meningen att det ska vara mitt jobb nu liksom. På dagarna i vart fall, det är ju jag som får betalt för det. Nåväl, jag ska fundera lite mer på det, men nu ska jag sova. Alla andra gör det här hemma så det är väl bäst att passa på.

Kapitel 32, i vilket en hel del utflykter görs.

Ja, i tisdags var det ju bäbyinspektion här hemma. Anna godkände Viggo och påstod han var lik sin mamma, stackars barn. Viggo fick också en superfin pyjamas som han nog snart växer i, han kommer att bli jättesöt i den. Sen efter noggrant bäbygosande, kaffedrickande och skräpmatsdrickande drog vi ner på stan för lite shopping och öl. JAg var på min absoluta favvoaffär Lush och handlade lite shampoo och duschcreme som jag verkligen behövde. Ja ok, jag behövde inte shampoot för jag har inte använt upp den andra sorten jag köpt därifrån men jag ÄLSKAR Big, köp det det gör håret underbart. Men glöm inte att skaffa ett bra balsam, annars är det lite svårutrett, Veganese kan jag rekommendera.

Sen inhandlade jag en fin amningsbh, utan byglar (tack för omtanken Lisa förresten, ska kolla in apotekets topp också, behöver flera har jag fattat nu). Ett par plyshbyxor köptes också in eftersom jag inte äger några långbyxor längre, jag rensade garderoben när jag var gravid.

Sen var det öldrickning på schemat, vi gick på Smaka som vi alltid gör, fast vi alltid tror att vi ska gå nån annan stans. Där satt vi på uteserveringen och småfrös och drack Coronan som jag längtat efter hela sommaren. Den var precis lika god som jag trodde den skulle vara. Det blev en väldigt lyckad kväll, sent omsider tog jag mig hem med hjälp av en väldigt trevlig taxichaffis från azerbadjan (stavas det så?). Jag tyckte jag var värd en taxiresa hem trots att det kostar apmycket. Hatar att åka nattspårvagn!

På natten var jag uppe och pumpade medan ic matade Viggo, och jag vaknade hyfsat tidigt och var förhållandevis pigg. Vi bestämde oss för att åka till babyproffsen och handla grejor till Viggo som vi bestämt att han behövde. Det blev toooookdyrt! Babygym som var supersött, med tummen och co. Jag skulle kunna ligga där själv och mysa, hundarna tycker också om det tyvärr. Sen köpte vi en babysitter så man kan lägga ifrån sig Viggo utan att behöva lägga honom i sängen. Den var populär, Castor hjälpte mig att bygga ihop den, tack så mycket! Jag behövde en ny bröstpump eftersom sjukhusets kostar 11 kr/dagen nu när Viggo blivit utskriven. Det blev en Medela handpump (Harmony hette den), tyvärr var den väl inte jättebra, rätt jobbigt att sitta och pumpa för hand när man är bortskämd med elektrisk sådan. Ångrar lite att jag inte lade typ 100 kr extra på en elektrisk, men jag inbillade mig att jag ville kunna ha med den i handväskan (påminn mig att skaffa större handväska, har kommit på många saker jag borde ha i den numera). Sen köpte vi också en urkass matvärmare, vi ville underlätta matvärmandet eftersom Viggo blir så hysterisk när han är hungrig, tyvärr funkar det hundra ggr bättre med en vattenkokare och en mugg, så den ska lämnas tillbaks.

På vägen hem hämtade vi kebabbrullar på Åby pizzeria, de har de godaste kebabbrullarna jag ätit. Efter vi och Viggo ätit packade vi ihop den gamla pumpen och åkte till Östra för att lämna tillbaks den. Passade på att ta en sväng förbi 316 och visa upp Viggo. Vi träffade en av våra favvosköterskor, Elisabeth, och ett par till gamla bekanta. Det var roligt, de tyckte han blivit så stor och fin. Jag skvallrade att jag trivdes bättre där än i Mölndal, de tyckte det var konstigt men jag gjorde faktiskt det. Det var roligt att få visa upp Viggo i vart fall, ska komma tillbaks nån dag men tidigare då det är fler bekantingar som jobbar, vi var ju sällan där på kvällen.

Sen var jag trööött, det tar på krafterna att vara ute till två när man har småbarn. Så i morse så påstod jag att jag matat Viggo vid sju så ic fick gå upp och ge honom en flaska för han var så hungrig. Det visade sig att jag nog inte varit uppe ändå, för det var bara en smutsig amningsnapp. Hoppsan! Jag var ju sååååå säker på att jag varit upp, kom till och med ihåg vad jag kollat på på tv. Men det var väl nån annan natt. Senil-jag.

Nu Vill Viggo ha mat så jag får nöja mig med skrivandet nu. Men som avslutning så kan jag ju säga att vi ska kolla på ett supermysigt hus i Stenungsund på tisdag, håll tummarna för att det är lika fint som det är på bild! De har redan haft en visning men fick inga bra bud så de visar igen. Hoppas det inte är nåt fel på det! God natt, imorgon ska vi upp tidigt och gå på sista ögonundersökningen på sjukhuset, sen är det BVC på eftermiddagen. Men främst av allt är det Viggos "födelsedag"! Han skulle fötts den 8 september.

Kapitel 31, i vilket Viggo förvandlas till August Glupsk.

I natt genomfördes det mest patetiska amningsförsöket i världshitorien. Det började med att jag tyckte det kunde vara skönt att sova utan bh, min enda lagomt stora har byglar så den är inte jättebekväm att sova i. Jag vaknade i en mjölkpöl med skrikande bäbis i vaggan. Trött som jag var tänkte jag inte på att jag skulle sätta på mig bhn innan jag skulle amma, så jag knatar ut i vardagsrummet med Viggo och ska mata honom. För det första vill inte min handduksrulle fastna under tutten andra bröstet läcker järnet, det rinner ned efter sidan och ned på stolen. Utan handduk får inte Viggo nåt tag och han blir hysterisk för han tror väl att han håller på att svälta ihjäl eller så. Jag är rätt groggy så det tar ett tag innan jag kommer på att jag faktiskt kan ta på bhn igen. När jag väl gör det så har Viggo skrikit sig trött. Han snuttar lite och somnar sen. Jag gråter en skvätt för att livet är så jobbigt och för att jag är konstruerad på det sättet att endast en ihoprullad handduk och en amningsnapp kan få min bäbis att äta som han ska. Hur katten gör de man ser på National Geographics channel? Djungelfolket med tuttar som hänger ned till knäna? Riktigt så långa och hängiga är inte mina. Inget i världen kan få Viggo att vakna nu. Jag lägger honom i vaggan, pumpar ut mjölken istället. Lägger mig och hinner just omna innan han är hungrig igen. Suck.

Hur mycket mat ryms egentligen i en 3 kilos bäbis? Viggo har förvandlats till August Glupsk, eller Charlie Bucket som han heter på engelska, ur Kalle och Chokladfabriken. Han äter, äter och äter lite till. Han ammar typ två gånger på två timmar, sen ger vi han ordentligt med ersättning och han är hungrig igen efter en timma. Har inte sovit vidare mycket i natt. Var uppe mellan 4 och 7 för då vägrade unge herrn i sten att sova. Han var tyst i famnen men la man ned honom i sängen så började han illskrika. Separationsångest kanske? Jag hade i vart fall inte så mycket emot att gosa lite i soffan medan jag kollade på dumma komediprogram på tv utan volym. Rätt mysigt. Inte lika mysigt när det var dags att stiga upp sen, men ic underlättade med att ta hem frukost från McDonalds. Min ängel! Nu ska jag bara hoppa i kläderna innan Anna kommer. Det är stora shoppingdan idag, ja och dricka öl. Jippie!

Kapitel 30, i vilket familjen åker på utflykt.

I morse såg Gimlis tass inte nåt vidare ut, så han fick följa med till vetten. För att hålla koll på vilddjuren så fick vi båda åka och Viggo såklart. Så vi packade in familjen i vår lilla minibil och tuffade iväg till vetten. Viggo gillar det där med att åka bil, han somnade som en klubbad socke och vaknade inte förän på vägen hem trots att det var flera hundar som skällde alldeles intill honom hos vetten. Kanske var det inte det smartaste att ta med Viggo dit, väntrummet är pyttigt och det var mycket folk där, men vi kan ju inte låsa in oss hemma heller. Tja, nästan 1500 kronor fattigare åkte vi hem i alla fall. Castor fick sin spruta och tre piller mot noskvalster. Gimli fick en dumstrut och en antibiotikakur. Vetten var trevlig, jag gillar verkligen det där stället, det är det fjärde stället vi testat sen jag flyttat hit, verkligen svårt att hitta en vettig vett. Hehe, dåligt skämt, jag vet!

Annars har Viggo snuttat på bröstet mest hela dan. Han började dagen med lite Nan för jag var spyless på att inte hinna lägga mig ens innan han var hungrig igen. Ic var snäll och tog hand om honom så jag fick sova lite. Kunde inte somna igårkväll heller, funderar på p-stav vs hormonspiral. Kan för mitt liv inte bestämma mig. Velpotta som jag är. Nåväl det löser sig. I vart fall så fick han mer Nan här för ett tag sen, och han hällde i sig hur mycket som helst den lilla gluffsen. Nu kan vi inte lägga honom ned för då gallskriker han. Han åt nog för fort och för mycket gissar jag. Typiskt, aldrig får man vara riktigt nöjd.

Nu ska jag slänga i en tvättmaskin så jag har nåt att ha på mig imorgon. Ge Gimli sin medicin, diska och koka flaskor och amningsgrejor, kanske hinner jag lägga mig innan det är dags att mata igen. Så irriterande att han inte får i sig det han ska ha, förut sov han i alla fall tre timmar i stöten och ända upp till sex timmar, nu får jag vara glad om det är två timmar mellan matningar. Och då tar det ju nästan en timma att mata. Inte konstigt man är trött och förvirrad.

Jag har i alla fall hittat ett nytt drömhus som vi ska åka och kolla på om inte visningen varit redan. Det är så sött, som ett sagohus! Lite långt borta kanske, men vad gör man inte när husen är så dyra här? Folk har pendlat längre än så vet jag.

Förresten kom jag på att Jenny skrev en kommentar om sin mamma som på 60-70talen "bara" ammade 3 månader som mest. Faktiskt så sa min mamma samma sak, att amningen inte alls funkade med oss så vi ammade nog inte heller mer än tre månader. Fattar inte hur naturen har funderat ut det här, har inte hört många säga att det var så lätt och det funkade direkt och inget krånglade. Vad har hänt med evolutionen? Går den baklänges eller? Förr i tiden så måste de ju ha ammat alla ungar, hur skulle de annars överlevt? Ja, vem vet, vi kanske är klenare nu. Jag vet i vart fall att jag inte önskar mer än att det ska funka utan hjälpmedel. Men tyvärr är jag nte av den tålamodiga naturen, nåt som Viggo verkar ärvt från mig. Så vi får väl göra det bästa av situationen antar jag. Hela den här historien har lärt mig en sak (som jag visserligen redan visste), saker blir aldrig som man tänkt sig. Kanske är det lika bra också.

Kapitel 29, i vilket inte mycket alls händer.

Igår kväll var det åska, det regnade hur mycket som helst och jag var ju tvungen att sitta på balkongen och titta. Jag är ordentligt åskrädd, men så länge den är långt borta gillar jag att sitta ute och njuta av regnet. Helst vill jag springa ut barfota och bli genomblöt, kanske lägga mig på marken. När jag gick på gymnasiet kunde jag vara ute och gå i timmar i ösregnet på natten. Det är helt tomt på gatorna och det luktar underbart. Är man ledsen kan man gråta utan att nån ser det. När jag var liten och vi var i stugan på somrarna så brukade vi också sitta på verandan och titta på åskan. Men även min mamma var åskrädd, så kom den nära tog vi och åkte en sväng med bilen istället.

Natten har varit lugn, jag var så stolt över min lille älskling som vaknade åt och somnade om bara sådär. Men framåt morgonen vaknade han oftare och oftare och var hungrig och då blev jag så trött tillslut att han fick en flaska. Då sov han gott länge sen. Sen ville han äta hela eftermiddagen också, en halvtimma efter han ätit blev han grinig igen och inget annat än mer mat lugnade honom. Han hann inte äta länge innan han somnade och tillslut blev jag less. Ic värmde en flaska åt honom och han tryckte i sig mer än 60 ml bara sådär. Sen var han nöjd. Fattar inte hur folk orkar amma, det är ju bara oro hela tiden. Jag menar Viggo är ju inte heller nöjd, han är hur snäll som helst när han fått äta sig mätt på flaskan, men när han är på det humöret att han inte orkar äta från bröstet är han olycklig hela dan. Får se hur hans mage reagerar på Nan, funkar det ska jag lägga ned mindre energi på amningen och bara mysamma istället. Ta bort pressen liksom. Jag vet att det är jag som bestämmer, men jag skulle ju ammat tills han blir två om allt funkade. Nu gör det inte det och det är jobbig, men jag kan ju inte bara tänka på mig. Vi är ju väldigt allergiska på min sida av släkten och jag vill inte att han ska reagera på hundarna, amning ger ju ett bra skydd mot det. Ja det är ju bra mot det mesta. Jag vill ju ge Viggo så bra förutsättningar som det bara går, blir nog curlingförälder när han blir större. Tror i vart fall det ger sig med tiden. Sköterskan på BVC tyckte jag varit duktig som kämpat så här länge med pumpning och sånt, många andra hade gett upp. Fast jag har nog aldrig funderat på att ge upp egentligen. Inte förän nu. Det är så svårt beslut, men bara för att han inte ammar alla mål så har man ju inte gett upp. Ja gud så förvirrat det blev nu, jag bara funderar högt lite.

Annars är större delen av familjen halt eller lytt just nu. Efter Castors eventuella noskvalster har Gimli börjat halta igen. Mitt knä har pajat igen, det gör det ibland så jag inte kan stå på huk eller på knä. Nu försöker jag vara jättesnäll med det så det kryar på sig, hinner ändå aldrig gå till läkare innan det är bra igen. Dessutom har jag läkarskräck, eller nån typ av hypokondri. Så länge jag inte vet säkert vad som är fel så behöver jag inte oroa mig så mycket. Men om jag funderar på att gå till läkare så kommer det att vara nåt allvarligt fel. Därför går jag inte till läkare. De två senaste gångerna jag varit till läkare var när jag fick Viggo och när jag opererade höften (om man inte räknar efterkontroller). Gången innan dess tror jag var när jag tog bort halsmandlarna. Och gångerna innan dess var det halsbölder, typ 4 st på ett år. Ja ni fattar vad jag menar?

Tillbaks till Viggo igen. När han är vaken och inte är ledsen så är han så söt att man kan äta upp honom. Han har börjat ta ögonkontakt ordentligt nu, ler oftare och igår när ic höll upp hans övervakarkanin (jag sydde den åt honom när han var gravid och sen satt den vid monitorn på sjukhuset och vakade över honom på sjukhuset) ovanför honom viftade han efter den som om han försökte känna på den. Jag MÅSTE skaffa den där boken om barns utveckling som jag tänkt köpa så länge nu, vill veta vad han ska lära sig härnäst. Det är verkligen häftigt att tänka på att jag får se allt som händer fram tills han är vuxen som jag. Att den där lilla saken ska bli en vuxen karl som har tjej och jobb och kanske egna barn sen. Gud så häftigt!

Vi ska ju sätta in såna födde-annonser i tidningen. Jag har sån beslutsångest om vad det ska stå i den. Man vill ju gärna tacka alla som hjälpt oss på vägen så att säga (vilket påminner mig att jag lovade både de på förlossningen i Gävle och på Karolinska att skicka kort, måste göra det!) och då blir det ju en hemskt lång annons. Vi hann ju med en hel bunt med ställen på vägen. Måste organisera mig lite snart. Vill ta med Viggo och visa upp honom på 316 också, han har ju vuxit så mycket. Sen vill jag skicka kort och tacka alla såklart, men kommer mig aldrig för det. Det känns så futtigt att bara skicka ett kort, alla var ju så snälla. Dessutom har de nog glömt oss redan, det som är dramatik för oss är ju vardag för dem. Nåväl det ordnar sig nog när vi kommit mer i ordning, nu känns allt fortfarande som kaos!

Vi har dessutom letat febrilt överallt efter nyckeln till barnvagnsförrådet som hyresvärden hävdar att vi hämtat ut, trots att ingen av oss vet sig ha gjort det. Blir knäpp när jag inte hittar grejor. Har inget minne av att ha fått den heller. Går ju inte att ha vagnen på tredje våningen heller, då tar vi ju oss aldrig ut liksom. Får se om vi hittar den nånstans, i frysen eller på nåt annat konstigt ställe.

Det sista jag kommer på idag är saker jag längtar till. Jag längtar till tisdag då jag ska få besök av Anna som ska få inspektera underverket. Sen ska vi ut och ta en öl eller tre, ååååååh så mysigt det ska bli! Sen längtar jag galet mycket efter att min supersnygga skötväska ska komma och allt annat jag beställde. På inköpslistan står numera ett babygym eftersom Viggo verkar mer intresserad av omgivningen, och en babysitter. Undrar vem som bestämt att bäbygrejor ska kosta mellan 400 och 700 kronor, är det så mycket de kan få oss korkade förstagångsföräldrar att lägga ut på en pryl som bäbyn inte kommer ha nåt intresse av om några månader? Intressant är det i vart fall om man tänker på det. Kolla vad en medeldyr musikmobil kostar, eller ett babygym, eller en hoppgunga, eller en babysitter, eller någon annan grej.

Kapitel 28, i vilket vi träffar BVC-sköterskan Ulla.

Ja igår var vi ju till BVC på första besöket. Det var jättetrevligt, det ligger jättenära oss så vi tog babyskyddet och knatade dit. Sköterskan hette Ulla och var hur trevlig som helst, det känns bra att få träffa henne och prata om Viggo en gång i veckan nu i början. Vilken lättnad, tänk om det varit nån otrevlig typ. Tror inte jag blir halshuggen om jag bestämmer mig för att sluta amma. Men nu funkar det lite bättre igen, får ge honom en flaska på kvällen, så jag pumpar en gång på förmiddagen. Men om han får sin flaska så slipper vi gråt och tandköttsgnisslan hela kvällen, även om han är osedvanligt pigg fram till tvåtiden på natten ungefär. Då ligger han och tittar sig omkring och viftar lite och försöker snaska i sig handen och sånt. Han blir inte alls glad om man försöker lägga honom då. Men jag har inget emor att sitta uppe med honom så länge jag har tagit en lur på dagen först.

Ja, tillbaks till BVC då, Viggo hade gått upp i vikt som han skulle så hade inte behövt oroa mig så mycket. Idag är han precis 12 veckor. Igår vägde han 3125 gram, var 48,5 cm lång och hade 36,5 cm huvudomfång. Det ni, från 950 gram till det är inte dåligt på 12 veckor.

Hann sova lite på kvällen men inte så mycket som jag skulle ha önskat. Så nåt vettigt gjorde vi inte. uppfödaren mailade och undrade om vi kunde ta nya blider på Gimli. Tydligen var gräset för högt, alla ben var inte på backen och han var inte nog välklippt (trots att vi lade ned en timme eller två på att fixa till honom innan). Hmmm... Får se om jag orkar göra om det nån dag, tänkte att jag inte skulle behöva utställningsfixa honom för en bild bara. Tyckte ändå resultatet blev hyfsat med tanke på den kalla blåsten och att det gick förbi en tik i höglöpet som även varit och pinkar nere på ängen där vi fotade. Men de goda nyheterna är att det troligtvis var valpar i magen på tiken, alla tecken pekade på det. I början av oktober skulle de födas.

Som grädde på moset har Castor gått och blivit sjuk. Noskvalster tror jag det är, men vet inte. Som tur var ska han ändå till vetten på måndag för sin vaccination, så de får kolla upp honom då. Hoppas det inte är nåt farligt. Kan ju vara kennelhosta också eller nåt annat. Det är synd om honom i vart fall, ic fick bära honom halva rundan igårkväll för han orkade/ville inte gå.

Idag sov jag länge på morgonen. Ic åkte och köpte frukost och serverade på sängen. Baguette med skagenröra, chokladdoughnut och kaffe. Mums! Han är go min man. Trots det har jag inte kommit i några kläder än. Har suttit här i soffan med viggo i bärsjalen (har kommit på att om man knyter hårt slipper han sitta så knöligt) tills det blev för varmt för oss båda. Slösurfat mest hela dagen, någor som är farligt när man är shoppingsugen. Jag råkade beställa massa grejor. Men det bästa av det bästa var att jag äntligen fick tummen ur och beställde en skötväska! Som handväskefreak så har det varit svårt att bestämma sig, personligen tycker jag de vanliga typ SkipHop och liknande är på tok för tråkiga. Så det blev en alldeles för dyr OiOi Messenger i svart-vitt blommönster med rött foder. Skiiiiitsnygg! Hoppas den är lika bra som den är snygg. Lägger in en länk till en bild så ni får se.
En amningsbh köpte jag också, äntligen, har hela tiden inbillat mig att jag ska ta mig ned på stan och prova en, men har slutat lura mig nu och köpte en på nätet trots att jag är så osäker på storlek. Tog samma storlek som jag har på min enda (!) bh som funkar nu efter Viggo. Hoppas hoppas hoppas den passar. Behöver verkligen en sån. Nu måste jag sluta surfa innan vi går i konkurs. Jisses vad söta grejor jag hittade idag!

Kapitel 27, i vilket Gimli visar upp sig.

Som jag sa skulle vi ta bilder på Gimli att skicka till uppfödaren. Det gjorde vi igår med Viggo i bärsjalen (litar inte riktigt på den än, ser ut som om Viggo har det väldigt obekvämt där inne, kanske är jag dålig på att knyta). Tänkte att snygg-Gimli också ska få visa upp sig.

Kapitel 26, i vilket Grinchen stjäl nattsömnen.

Gud så less man kan bli på en bäbis ibland. De verkar välja sina tillfällen med omsorg för idag hade jag tid till MVC kl 8.30 och så ska vi till BVC kl 13.30. Så därför bestämde sig Viggo för att bråka just i natt. Han var ovanligt gnällig på kvällen, bara skrek och skrek, han som aldrig skriker annars. Han försökte desperat suga på allt i närheten även om han just ätit och efter lite experimenterande så insåg vi att det enda som fick tyst på honom var bröstet (killar!). Ja så då fick man ju sitta och amma i typ fyra timmar för att han skulle vara tyst. Fast han somnade ju nästan direkt man lade honom vid bröstet, men försökte man flytta på honom så gallskrek han igen. Vid tvåtiden på natten gav jag upp, tänkte att han kanske inte får i sig nog med mat utan blir trött och ännu hungrigare och ännu tröttare osv. Så jag tog och värmde en flaska med mjölk som jag tänkt spara till den hägrande utekvällen (tisdag har jag nästan bestämt nu att det ska bli). 57 ml slurpade han glatt i sig och verkade inte mätt ändå. Men då blev han tyst iaf. La honom i sängen och han började gnälla igen så då fick ic gå upp med honom så jag fick sova lite. Kändes som jag just somnade så var klockan 4 och han var hungrig igen. Som tur var så somnade han direkt efter han ammat så jag kunde somna om igen. Vaknade av klockan vid 7 tiden. Ville hoppa från balkongen. Ville avboka MVC, men det gjorde jag ju sist eftersom Viggo bråkat hela natten och jag var för trött. Bet ihop, matade Viggo som somnade nästan direkt jag lade honom vid bröstet. Försökte lirka och kittlas och allmänt störa honom men han var visst mätt. La honom i sängen och han somnade direkt. Jag missade vagnen och fick småspringa bort till MVC.

När jag var där fick jag ta prover och väga mig och sånt. Allt såg bra ut. Min BM var sen och sa att hon helt glömt bort mig. Mutter. Hon är trevlig på ett opersonligt sätt, tycker hon känns lite hal på nåt sätt, bara ler och väntar på att man ska babbla. Men inte ens jag som blir nervös när folk bara ler och tittar på en gör det, för jag vet inte vad jag ska säga. Dessutom är jag sur på henne för att hon inte fattade att det var fostervatten som läckte. Sa det, att jag ju faktiskt sagt att nåt läckt när jag var där sist. Hon kollade i journalen och konstaterar att det gjorde jag ju faktiskt. Jag sa att jag kunde ju inte veta att det kunde vara fostervatten och hon håller med att det kunde jag inte. Sen säger hon, nä jag hade ju inte en tanke på att det kunde varit det, det var ju så tidigt. Och så byter hon samtalsämne som om vi pratat om vädret. Fnys. Hade det gjort nån skillnad hade jag grälat på henne, men jag är för trött. Känns som om huvet är fullt med bomull. Hon gjorde det ju inte med flit gissar jag.

Sen pratar vi om preventivmedel. Hormonspiral eller p-stav är valet. Ja eller minipiller, men det är inte aktuellt senil som jag är. Skulle väl ta två veckor innan ajg var på smällen igen eller så. Ja hypotetiskt alltså, när man har bäbisar har man inte tid med sånt ovesäntligt som sex. Nästan bättre preventivmedel än Castor, sedlighetspolisen som alltid vill vara med när husse och matte busar. Jag är i vart fall för trött för att bestämma mig. Säger att jag ska fundera på det. Hormonspiral skulle vara lika säkert som sterilisering sa BM. Hon visste bara en som blivit gravid med hormonspiral. Undrar hur många steriliserade hon känner som blivit med barn. Jag tycks mig minnas att när jag satte i kopparspiralen så sa de att om jag testade positivt på graviditetstest måste jag ta kontakt med gynekolog för då var det utomkvedeshavandeskap. Jo hejsan. Ursäkta mig om jag är lite skeptisk till vad de säger om preventivmedel. Funderar på att ta staven bara för att BM ville truga på mig spiralen direkt jag satte foten innanför dörren typ. Bara för att vara bråkig typ. Undrar om hon är sponsrad av spiralfirman, sätt i 10 spiraler och vinn en resa till Avesta eller nåt.

Var förbi 7-11 på vägen hem. Köpte världens godaste muffins till frukost, hallonmuffins. Rosa var de och underbart goda. Köp såna om ni har tillfälle, ni kommer inte att ångra er! Jag råkar ju älska 7-11 kaffe också så köpte en stor mugg sånt med som jag fortfarande smuttar på. På vagnen hem kändes det som om jag varit på skolan (den började ju faktiskt idag kom jag på nu), vädret var likadant som det av nån anledning alltid är när skolan börjar. Höstigt grått med regn i molnen. Jag tänkte att jag kanske tagit mig vatten över huvudet med hela den här barnhistorien. Var väldigt sugen på att åka till skolan och lådsas som om nget hänt. Om vi matar Viggo med Nan istället för att amma honom så kan ic vara hemma och jag kan slappa på skolan och läsa de roliga psykologikurser som jag längtat efter. Vad katten ska jag vara hemma i två år för? Verkar helknäppt idag när jag är trött och bara vill sova.

I natt tänkte jag att nu skiter jag i det här med amning, det är inte värt det. Tre månader har jag slitit nu, pumpat tills jag blivit halvt knäpp och sen kämpat med amningen. Och nu vet jag ju inte ens om han får i sig det han ska. Känns som om det vore mycket enklare med flaskan. Då ser man ju att han äter och han har ju faktiskt fått mammamjölk i tre hela månader. Får se hur det känns när jag vilat lite. BVC lär väl bli griniga om jag slutar, de verkar efter vad jag hört vara galet förtjusta i amning. BM jag var hos idag sa att det funkar nästan aldrig så att man bara lägger barnet vid bröstet och så funkar det bara. Alla får kämpa mer eller mindre. Jag tycker jag kämpat mer, vill inte ge upp egentligen, vill bara att det ska funka. Vill att det ska ta en halvtimma eller förti minuter per gång. Inte fyra timmar. Vill slippa amningsnapparna som bara lossnar och ska diskas och kokas och allt som nu ska göras. Helst vill jag bara sova. Ska göra det snat, efter Viggo fått mat, för nu vaknar han igen.