Kapitel 147, i vilket Viggo har för långa armar.

I morse när vi åt fruksot skrämde lilleskrutt oss alldeles förfärligt (vi skrämde nog honom också gissar jag). Han lade sig raklång över bordet och nöp tag i pappas temugg och skvimpade ut över handen. Ic hann få tag i muggen och handen innan det hann bli katastrof, och så stoppade vi handen under kallvatten ett tag. Viggo blev jättelessen såklart, men troligen inte över vattnet utan att mamma och pappa blev helt galna när han bara ville dricka lite te. Efter nogrann undersökning av handen visade det sig att inte minsta rodnad fanns på handen och han hade inte alls ont i den. Puh! Jag sa åt honom att hans pemiärtur till akuten får vi ta nån gång då alla är påklädda iaf, gärna om många år. Men jag antar att alla ungar hamnar på akuten nån gång under uppväxten. Det vore väl allt för tur att slippa undan det. Men han är rätt hållbar lilleman, nybörjarbäbis.

Annars har det varit full fart hela dagen. Han sov en halvtimma i vagnen och sen ville han ju såklart inte sova sin tupplur på dagen. Klockan fyra kröp han upp i famnen på mig och slocknade som en klubbad sock på tio sekunder. Lite dålig timing, men jag lade honom i sängen med dörren öppen och lampan tänd så han inte skulle sova så länge. Det gjorde han inte heller, men när jag skulle hämta honom och trösta för han var ledsen så somnade han i famnen igen. Sen låg vi och myste i soffan till ic slutade jobba. Jag blir bara väldigt trött när inte jag får vila på dagen som jag brukar. Fast vi har haft en rätt bra dag idag ändå, hade funderingar på att åka iväg och hitta på nåt med Viggo, men orkade inte. Vi ska ju på babyrytmiken imorgon, bara vi kommer ihåg det. Jag drömde att Gwen Stefani skulle dit med sin lilla son. Jag drömde iof också att vi åkte godståg upp till kiruna mitt i vintern (sån vagn som man kör träd på, utan tak) och tåget körde runt inne i stan och körde till sist ned under isen i Luossajärvi. Sen när vi kom upp från vattnet var det sommar och alla badade. Sen vaknade jag. Mamma sa att de tömt Luossajärvi på vattnet så då lär ju inte den drömmen slå in alltså. då är väl chansen för att Gwen Stefani är på babyrytmiken kanske inte jättestor heller.

Läste på DNs sida att det är bra att pussa barn mycket. Det stärker immunförsvaret och skyddar mot allergier. I så fall behöver vi inte oroa oss för att Viggo ska bli allergisk. En sån välpussad pojke är sällan skådad. Fast artikeln var tråkigare, tydligen är meningen med pussandet att vi ska smitta våra barn med några vanliga sjukdomar. Såna som vi vuxna blir rätt sjuka av men som knappt märks på barn under två år. sen när de haft de sjukdomarna så har det en positiv inverkan på immunförsvar och så slipper de allergier. Jag vet inte om det lät så vetenskapligt underbyggt faktiskt. Men man behöver väl inte vara ett geni för att lista ut att pussar är supernyttigt. Om inte för immunförsvaret så för själen. Jag tror att ett välpussat barn blir ett lyckligt barn, och blir det inte det så har det en lycklig mamma i vart fall.

Kapitel 146, i vilket vi shoppar lite.

Igår var vädret hopplöst tråkigt. Grått och regnigt. Viggo bestämde att en tiominuterslur under promenaden var nog för dagen. Det höll inte jag riktigt med om. Så för att vi inte skulle bli knasiga så var vi tvugna att göra nåt och eftersom Viggo behövde nya strumpbyxor och jag tröjor så bestämde vi oss för att åka till stan. Vi tog Knalleland så man slipper kuta runt så mycket och började med en fika såklart. Det var ju lämpligt nog tid för mellis. Fick sällskap av en tjej från babyrytmiken, hennes syrra och deras barn. viggo flirtade järnet med småtjejerna och försökte ge bort sina kex till lilla söta Fanny. Sen gick vi på Lindex och Kappahl och handlade precis det vi behövde och inget extra. Två tröjor åt mig. Viggo fick två supersöta pyamasar, en tröja och ett par strumpbyxor. Sen var vi less båda två och åkte långsamt hemåt i bilköerna (jag tog fel väg, ville inte svänga vänster i rondellen och glömde vägarbeterna på nya vägen). Ganska nöjda och belåtna var vi nog efter stadsbesöket.

Till middag åt jag något verkligen märkligt. HAde köpt färsk pasta och skulle ha tonfisksås till. När jag öppnade pastan luktade den som Fox citronkola. Verkligen citronigt liksom. Det visade sig att det var citronpasta. Något irriterande, den såg ju exakt ut som vanlig pasta. Inte alls gott och luktade starkt. Ok, jätteäckligt var det väl inte men.. näääää... vem katten kom på den idén?

Idag hade inte Viggo några som helst planer på att sova på dagen. Undrar om en ettåring klarar sig utan middagslur egentligen? Eftersom mamma behövde lugn och ro så fick jag honom att somna under protest vid tretiden och då sov han minsann två timmar. Så jag gissar att mamma faktiskt vet bäst ändå. Medan han sov så åkte jag dit på något jag alltid sågat totalt. Tradera. Jag tycker att tanken på auktioner är rätt jobbig, jag vill som veta vad jag ska betala för nåt. Men så hittade jag ett par tröjor som jag hemskt gärna ville ha så då testade jag att lägga bud. Får se imorgon om jag vinner *hoppas* Budade också på en julbonad. Har sagt att jag ska sy en bonad varje år så att jag har några sen, men inte har jag hunnit med det i år. Så jag tänkte fuska. Helt fräckt! Men den var superfin och jag gav ett skambud, vinner jag så vinner jag, och annars får det vara. Sen vaknade Viggo som tur var innan jag köpte allt på tradera. Det finns ju jättefina grejor ändå! (säger hon som har begagnatfobi) Jag hade gjort en användare redan för jag tänkte sälja en bärsjal och en oanvänd amningsbh, men sen har jag inte orkat lägga upp nån auktion för det kändes såååå bökigt. Men sen om jag vinner nåt nu så kanske jag får blodad tand och blir tradera-junkie som alla andra i världen. Det känns lite surt att erkänna, för jag har ju alltid sagt att det där är inget för mig.

Ja, annars har väl inget spännande hänt vad jag kommer ihåg just nu. Börjar bli lite sugen på Stockholmsresan nu, shoppingtarmen kliar lite. Men sen vet jag inte hur det ska gå att knata hela dagarna. Men jag får väl sätta mig på nåt fik och skicka ut tjejerna på omgivande affärer och så får jag gå på det som verkligen känns kul. Ska försöka hitta nåt fint att ha på mig på julbordet också, äger då inget festfint i elefantstorlek. En svart sopsäck kanske passar ;)Kanske jag kan kosta på mig att använda fina klackskor för en enda kväll för första gången på hundra år eller så. Trots fogarna, lite olydig får man väl vara?

Ska betala räkningar snart, sista minuten som vanligt. Skulle vilja måla någon lucka, kommer ju inte bli klar innan jul i den här takten. det är ju så mycket torktid liksom och en helg är inte så lång. Sen har vi ju ingen lampa i gästrummet så det är för mörkt på kvällen. Behöver verkligen investera i två lampor snart. Datarummet är ju också kolsvart på kvällarna. En myslampa räcker inte så långt. Men det är så svårt att hitta fina lampor som inte är hemskt dyra. Varför ska jag vara så petig? Men provisoriska saker är ju alltid det som är mest beständigt, så köper man nåt för att ha tillsvidare så blir det ofelbart det som barnen slåss om att slippa när man har trillat av pinn... Jag menar allt blir ju så provisoriskt känns det som, innan vi börjar få lite ordning i rummen. Tror inte nån kommer att slåss om vem som ska få det fjärde repiga lack-bordeet i mörkt trä när vi inte finns längre. Nåja, det blir nog bra nån gång när barnen flyttat hemifrån och man har lite fritid.

Kapitel 145, i vilket det blir vintertid.

Har ni kommit ihåg att ställa tillbaks klockan nu? Vi jobbar på att ställa om Viggoklockan, men det verkar gå rätt bra ändå. I natt vaknade han vid tre och hade nog drömt nåt, han låg och vände och vred sig rätt länge och satte sig upp ett tag och babblade lite för sig själv. Jag sover inte så hårt nu så jag vaknade såklart och oj vad kissnödig jag var! Ville inte kliva upp så han såg mig för försöker verkligen att han ska se att på nätterna sover man. Vi brukar inte kliva upp och söva om honom heller om han inte är jätteledsen eller sjuk eller nåt. Så det var bara att vänta och vänta och vänta tills han till slut somnade om. Sen var det bara att springa på toa och sen var jag klarvaken. Så jag lallade runt och vred mig i sängen och var upp och drack vatten nån gång. Sen vaknade Viggo halv sex och jag hade lovat att kliva upp idag. Då hade jag precis börjat slumra till. Väntade ändå till tio i sex innan jag klev upp, då började Viggo bli lite väl entusiastisk. Tänkte vänta till sex, för det är ändå överkomligt att kliva upp då, men när klockan är 5-nånting så känns det inte lika skoj. Men det behövs väl mer än en dag för att korrigera en timma.

Sen var vi uppe och Viggo donade på med sitt och jag kollade en tragisk film på Silver HD. Tror den hette Requiem for a dream. Handlade om fyra knarkare och allt elende de råkade ut för. Puh! Hela dagen har jag gått och tänkt på den där tragiska filmen och den knäppa jobbiga stämningen har liksom fastnat. Den var inte så bra heller tyckte jag, men det var det enda som började på tv strax efter sex på morgonen. Emellanåt kom Viggo och ville ha en bok läst för sig eller gosa lite. Kanske busa med nån grej. just nu är favoritboken Mulle mecks första bok, snickra. Den fick vi med happy mealet. Den får man läsa hundra gånger om dagen typ. Tack och lov har han lessnat lite på djungeldjuren. Den kommer han bara med typ tio ggr per dag nu. Det har lossnat nån sida också, men vi kan ju den utantill nu så det gör inte så mycket. Alla roliga bilder är kvar. Spöket laban är också bra, fast mest i undantagsfall. Den är god att tugga på så den saknar hörn nu, de är uppätna.

Ic klev upp precis när filmen slutade och efter frukost gick de upt på promenad och jag fick sova nån timma till. Skulle sovit längre om inte puckogimli har bestämt att han inte kan hoppa upp i sängen utan en matta under tassarna (han kan det om man håller nåt gott i handen, men inte om man lockar eller om han bara ska upp och sova) och på mattan stod två tvättkorgar så då stod han vid sängen och gnällde tills jag flyttade korgarna så han kunde komma upp. Sen kände jag att det inte var lönt att somna om igen.

Sen har jag målat ett par luckor, har kommit till de stora nu. Det är så frustrerande att de ska hålla på och torka mellan varven, annars skulle det ju gå tokfort! Men nu är jag på gång i alla fall.

Vad har vi mer gjort. Städat pannan har vi hunnit. Ic har fipplat lite med en dator och fyllt på pellets. Viggo har busat massor och sovit en stund. Sen vaknade han en halvtimma innan maten och var såklart tokhungrig, den var ju en timma sen. Sen var han jäääättetrött såg man för det blev ju en timma senare att sova också. Nu håller ic på att söva honom. Han är så söt när han är trött. Han stirrade på fem myror som i trans. Sen spelade de en video med bob dylan och han stod och stirrade hålögt på tvn och dansade lite emellanåt, fast hemskt halvhjärtat. Men han gillade låten verkade det som. Han gillar folk som kan spela gitarr. Mycket spännande!

Ja det var en spännande rapport för vad som hänt idag. Igår kväll åt vi varma mackor och det var supergott! Har längtat en vecka efter varma mackor och det var ännu godare än jag trodde. Bättre än socker inbillar jag mig. Nu ska jag se om det finns nåt vettigt att se på tv. Gissar att det inte gör det.

Kapitel 144, i vilket Viggo äter sitt första happy meal.

Ja, det kanske inte är nåt man ska skryta om sådär egentligen. Att min son kommer att bli som han i supersize me när han blir stor. För han äääälskade sin lilla hamburgare. Tidigare har han bara fått testa pommes för han brukar få egen mat när vi äter hamburgare (inte så ofta längre eftersom vi måste åka in till stan för att skaffa en burgare). MEn igår skulle vi handla lite mat och göra massa ärenden och så kom vi på att vi inte skulle vara hemma i vettig tid för att hinna fixa mat och äta innan det var sovdags. Så då for vi på mcdonalds istället och beställde Viggos första happy meal. Gissa om han var nöjd. Han satt och skrattade och smaskade på sin burgare och några pommes. Som den förståndiga pojke han är så ville han inte dippa i mcdonalds äckliga dipp. Verkar vara norrlänning i honom som föredrar max. Han hade hur skoj som helst och gillade burgaren. Först åt han bara köttet ett tag, sen åt han bara brödet ett tag sen testade han kombinationen. Ibland matade jag en bit åt honom för han var så nyfiken på allt roligt som hände omkring honom, då fick man akta fingrarna för han höll på att hugga en i handen av bara farten. Äppelbitarna fick mamma och pappa äta själva för de var ju inte alls goda (han gillar inte hela bitar av frukt, hur mycket man än trugar får man bara en skeptisk min och frukt på golvet). Men han åt nästan hela burgaren och några pommes. Drack lite vatten och hällde mycket vatten på bordet (långa armar, litet bord).

Annars var gårdagen faktiskt en riktigt bra dag. Viggo tog ännu en sovmorgon till kvart i åtta, andra på en vecka, kors i taket. Med tanke på onsdagen som var så hemsk och jobbig att jag inte ens orkade skriva om den så var gårdagen helt lysande. Vi busade och hade skoj hela dagen. Sov en lång middagslur (Viggo, jag var faktiskt pigg) och så busade vi lite till innan vi åkte till stan. Sen när vi kom hem så var det sovdags. Det enda tråkiga var att när jag skulle kolla på mitt förlossningsprogram kl 21 så upptäckte jag att det faktiskt inte var onsdag (det hade jag kunnat räkna ut egentligen för jag såg ju programmet i förrgår) och jag hade missat babyrytmiken (igen). Något surt för jag känner mig galet hypersocial. Och ärligt talat, Viggo är inte så mycket för att samtala. I vart fall fattar man inte hälften av vad han säger. Det enda man kan vara säker på är mackropet. Ehehehehehhhhhh! Det betyder ungefär ge mig madcka _nu_, annars kommer mitt huvud att lossna och jorden bli invaderad av utomjordingar. Eller nåt sånt. Sen tror jag att jag har identifierat ett "vad är det där?"-läte också. Även det låter nåt i stil med eh? Men i vart fall blir det lite enkelspårigt efter ett tag. Jag begränsas till saker som: Vad säger kossan? Muuuuu! Eller liknande och det är inte riktigt nog alla dagar.

Tror detta leder till att min hjärna ruttnar så smått innifrån. Dels är jag rätt tillfreds med att köra mtv i bakgrunden på dagarna (mycket märkligt, brukar inte ens kunna zappa förbi annars), Dels har jag funderat mycket på teletubbies på sistone. Vem katten tyckte det var en bra idé att sätta fyra små barn-varelser ensamma bland massa kullar och kaniner? Dessutom bor de i nån sorts rymdskeppsaktigt hus och går och trycker på massa knappar som ingen vet vad de gör. Allt de äter är rostat bröd och vaniljkräm. Det känns inte hållbart i längden, vet socialen om vilka förhållanden de lever under? De är ju bara barn! Tror också att vaniljkrämen innehåller knark för blommorna pratar med dem. Ibland uppenbarar sig saker ur ingenstans och försvinner igen. Kanske är det ett experiment av nåt slag? Fast de har ju en städrobot, det är jag lite avis på. Den kan suga upp sängkläderna och spotta ut dem igen ihopvikta och fina. När vaniljkrämsmaskinen får frispel kan den slurpa upp allt och det blir rent och fint igen. Teletubbisarna älskar sin nono, och det skulle jag också gjort om jag hade en. Fast jag har ju hundarna och Viggo, de äter också upp det mesta som hamnar på golvet. Fast det tar mest vikta kläder eller bäddade sängar och förvandlar till små högar spridda över rummet. De är som omvända nonos.

Se, jag behöver nån vuxen att prata med ibland. Håller helt klart på att bli kollrig i huvet. Snart sitter jag här hemma med 20 pappilioner och babblar för mig själv.

Nä, nu ska jag överleva dagen och sen är det helg igen. Skönt! Viggo har nog en till tand på g, nr 9. Häromdagen blev han alldeles röd om kinder och haka, det brukar han bli innan tandkampen börjar. Sen går dagarna mellan hopp och förtvivlan. Först ett par gnälldagar. Sen en gladdag eller två så man tror att man hade fel om tanden. Sen blir det tre-fyra gnälldagar igen och sen brukar man vara rätt mör. men då brukar kanske tanden titta upp. Annars börjar det liksom om igen, fast utan röda kinder och sånt. Han drägglar mycket, bits i både folk och saker och blir jätteledsen för minsta lilla och sover dåligt. Hoppas det kommer en hel bunt den här gången. Kanske 12 st så slipper vi det sen. Igår på mcdonalds frågade en väldigt pratsam liten 6-åring (jag är 5 år äldreän han!) om han inte hade några tänder. Jo, 8 stycken sa jag. Jag har fler sa hon glatt. Tvivlar inte på det. Hoppas Viggo får lika många fort som rackarn, för han är rätt tröttsam när han får tänder!

Har i vart fall kakor hemma! *lycka* Ska måla lite mer i helg, vill bli klar så jag kan fixa i sovrummet sen. Ska bli så skönt att få ett nytt och mindre trångt sovrum.

Kapitel 143, i vilket Viggo slår sovrekord.

Lalala, sovmorgon! Ja egentligen var det ingen sovmorgon för mig, men för ic och Viggo var det det. Även jag kände mig utsövd trots att jag som vanligt sovit som en kratta. Klockan 7.50 slog lille prinsen upp sina stora blå och var på lysande humör. Hela förmiddagen skrattade han glatt och busade på. Och när Viggo är glad är alla glada. Det bara är så. Det är för övrigt första gången sen han kom hem från neo som han sovit så länge som idag. Visserligen vaknade han innan fem och var jätteledsen, men han fick sin kossa och så somnade han om på fem minuter. Han kanske drömde mardrömmar eller nåt. Det gjorde jag i natt. Hemsk dröm om elak kvinna som mördade små barn. Vaknade och vågade knappt gå på toa av nån anledning. Sen bestämde sig bäbisen för att ha disco i min mage, kunde inte somna för det sparkades vilt i magen.

Sen på eftermiddagen var det dags för MVC. Allt såg så bra ut som bara den. Järn, socker, vikt och allt sånt. Har bara gått upp 3 kg än, jätteskönt! Då kan jag fortsätta stoppa i mig chokladbollar med gott samvete ;) Fast det höll inte barnmorskan med om. Varför stoppar du i dig sånt skräp undrade hon. Dum fråga... För att det är GOTT! Bestämde oss för att skippa nästa besök och ska tillbaks i slutet av november nu. Sen var jag på info om amning, bb, neo och sånt. Inte mycket nytt och spännande men vi fick se bilder på bäbisbajs och gamla navelstumpar och sånt så man inte tror nåt är fel sen. Mycket tal om konsistenser och annat kul. Fast lite bra var det ändå, för de där första dagarna missade vi ju helt och vilken färg nyföddbajs har lade man ju knappast märke till bland alla sladdar och slangar. Två saker som visst var det allra viktigaste var att man inte skulle ta emot besök den första veckan eller så (för att man är trött och vill sova och inte ska behöva städa och laga fika och sånt... Hmmm... För det gör vi ju alltid när vi får besök... haha!) och så skulle man göra knipövningar för annars skulle jorden gå under. Gräshoppor och pest skulle drabba oss och himlen skulle falla ned. Varje gång vi ser barnmorskan i korridoren skulle vi tänka på knipövningar sa hon, och gav massa skräckexempel på vad som skulle hända annars. Lalala. Ska genast lägga in en kvart på morgonen, en på dan och en på kvällen då jag ska knipa för kung och fosterland. Hmmm... Kanske inte... Men jag vill helst inte att gräshopporna ska äta upp våra jordgubbsplantor så jag får väl vara lite duktig iaf. Hon lyckades ju få mig att börja ta mina vitaminer vareviga dag, jag som är glömsk som få. Men jag tror det var nåt liknande som skulle drabba mig om jag inte tog vitaminerna som om man inte kniper. Så nu tar jag dem. Varje dag. Dutti Maya!

Ojoj, nu är jag trött. Vill ha godis! Som vanligt... känns som fredag dessutom, men det är ju inte riktigt det än. Är i vart fall inte trött på grund av järnbrist så jag slipper börja äta järntabletter än. Skönt!

Kapitel 142, i vilket Viggo trotsar.

Hela dagen hra gått till att säga nej Viggo! Eller jaga, då han bara garvar när man säger åt honom. Jag bär ut honom i tråkiga hallen när han gör nåt han inte får. Vet inte om det är pedagogiskt förkastligt eller ej, men det tar i vart fall några fler sekunder innan han är tillbaks där han inte får vara. Om man bara plockar ned honom så är han tillbaks innan jag hinner säga flasklock. Jag blir så frustrerad när han bara skrattar åt mig när jag säger nej. Han riktigt kollar så jag ser vad han gör och sen när jag blir sur och går för att hämta honom skrattar han lika förtjust som när vi busar och jag ska kittla honom eller nåt. Vet inte vad man ska göra för skrika och bråka vill jag inte. Tror inte han bryr sig om det heller, när han är på hundarna så de blir less och de morrar och skäller till ordentligt så skrattar han bara och tycker det är skoj. Till och med hundarna har gett upp och flyttar sig istället. Som tur är så är det bara vissa dagar han är sån här, det är som att han har trotsdagar för att se hur mycket han kan komma undan med. Sen är han hur snäll som helst nån dag och så tänker man att det kanske funkade att vara konsekvent så testar han igen. Fast jag måste ju säga att jag faktiskt är konsekvent, där han inte får vara, där får han inte vara oavsett hur mycket han nöter på mig först. Det funkar bättre, han fattar det ju, han bryr sig bara inte.

Jaja, han verkar lite snorig idag och har nyst och hostat lite. Kanske det är en förkylning på g. Vem vet. Det har inte varit nåt farligt än, men tidigare har han bara hostat lite på nätterna och jag tänkte att det var en rest från förkylningen, men just idag har han snorat också så det är väl en ny då.

Jag hann måla en lucka ett varv idag när han sov. Sen testade jag en schablon på en färdig lucka. Jag hade tänkt göra dem på väggen direkt först, men tänkte att det är enklare att måla om en lucka om det blir fel. Tur det för först försökte jag med en sån stöppel som ska användas till just schabloner. Men då blev det helt bubbligt. Sen testade jag med en schablonroller, men det blev inte bättre av det. Det enda som hände var att pennan som jag använt för att rita schablonen med på plasten löstes upp och spred sig i den genomskinliga lackfärgen. Sen tog jag en pensel och då blev ytan bra, men hela trycket blev ljusblått pga färgen som löst upp sig. Bara att slipa bort och måla om luckan. Det blir inga schabloner. Kanske det blir nåt annat men jag tvivlar. Nu ska jag försöka göra klart dörrarna bara. Det är synd för schablonen hade jag gjort av det gamla tapetmönstret i rummet. Det var gamla mörkgröna medaljongtapeter innan och jag ritade av medaljongerna på plast och skar ut. Det skulle blivit riktigt snyggt, men schablonen var jättejobbig att få ren också och jag orkar inte skära ut flera. Det tog hundra år att skära ut den enda jag hade. Så nu får det vara helt enkelt!

I helg pratade jag med mamma och pappa och de skulle äta varma mackor. Nu är jag så sugen så jag dör snart. Men vi ska inte handla förän på torsdag när lönen kommer. Ska jag kunna klara mig så länge tro? Bättre sug än godis och kakor i alla fall. Imorgon ska jag till MVC och då tar de väl blodsockret, vågar aldrig äta sötsaker dagen innan jag ska dit. Dessutom ska jag ju få tid för glukosbelastning igen, vill inte behöva erkänna att jag är sockerjunkie. Har aldrig ätit så här mycket snask i mitt liv. Tror jag ska gå på sockeravvänjning snart, det brukar ge mig huvudvärk och konstiga avvänjningssymptom. Humörsvägningar och sånt. Det är nog ett tecken på att socker är hemskt beroendeframkallande. Det är ju bara det att jag har ju alla såna konstiga saker redan, humörsvägningar och konstiga symptom alltså. Så vågar inte tänka hur jag blir utan socker. Låter farligt. Har iaf inte ätit snask sen i lördags, det är ju två hela dagar nu. Dutti maya!

Nu ska jag vila huvudet, sover fortfarande som en kratta och dagen har varit lång. Blir en tidig kväll tror jag. Fast först måste jag ju berätta om mina knäppa drömmar kom jag på. Först drömde jag att jag vaknade på sjukhuset och de hade gjort kejsarsnitt och jag fick en pojke som vägde 2400 gram. Ingen kunde förklara varför jag hade fått kejsarnitt och jag kom inte ihåg att jag kommit dit ens. Snittet gjorde inte ont heller. Jag försökte få se min lilla kille men pappans släktingar skulle hålla och var ivägen hela tiden så jag såg bara en skymt av nåt som såg ut som en orm i en sån plastbalja som de har som säng på bb. Pappan såg jag inte röken av, men det var nog inte ic för de jobbiga släktingarna hade jag aldrig sett innan, inte ens barnets farmor. Jag visste att jag fött tidigt igen, men ingen kunde säga hur tidigt det var och jag kunde inte komma ihåg det själv. Helknäppt! Sen vaknade jag till.

När jag somnade om sen drömde att ic satte sig upp i sängen. Han sa att han hörde ljud och jag hörde också att nån gick i trappan och det var nån i vardagsrummet. Ic ställde sig och gläntade på sovrumsdörren och kollade ut i vardagsrummet men såg inte nåt. Så då bad han mig att jag skulle kolla vad det var som hände för han vågade inte. Så gravida lilla jag fick dra på mig en morgonrock och så kollade jag runt i huset. Då visade det sig att vi hade inbrott och de hade tagit allt utom möblerna. Jag hörde att nån var kvar i huset och gick runt och letade. Till slut hittade jag en kille på nedervåningen, det var agent Kryschek från X-files, han den där som ersatte Mulder ett tag innan han blev tagen av aliens och blev ond. Jag tog iaf och bankade ned honom och stod och sparkade på honom och var apförbannad över att han brytit sig in, sen bar jag upp honom till ic och ringde polisen. De andra tjuvarna kom undan med våra grejor. Fast då kom jag på att jag skulle köpa en tvärflöjt på blocket, fast vin inte hade några pengar och inga grejor längre. Det var en skitstor tvärflöjt som jag knappt orkade lyfta men den skulle vara jättebra så jag köpte den för 700 kr fast jag inte lyckades spela på den. Sen vaknade jag och var sur på ic för att han tvingade sin gravida flickvän att gå och jaga inbrottstjuvar mitt i natten. Hmpf... Fegis!

Kapitel 141, i vilket jag målar lite fler luckor.

Jag måste erkänna direkt att jag inte gjort allt jag sa att jag skulle. Hundarna bråkades hela natten och det ledde till att Viggo vaknade flera gånger och alla sov dåligt. När jag vaknade vid halv elva så satt ic och Viggo och åt frukost/lunch i köket. Vid det laget hade de hunnit kolla en film och baka limpa. Jag är hemskt besviken att jag missade limpbaket för jag har ju aldrig sett ic baka. Men jag fick ju äta nybakad limpa i vart fall och det var gott!

När husse, lillhusse och hundarna var på promenad så kom jehovas vittnen på besök. Lite lustigt för jag och ic sa det igår, att det var konstigt att de inte ringt på en enda gång än. Kanske det beror på vart man bor hur ofta de dyker upp? Jaja, jag hade morgonrock och de fick genast bråttom därifrån, men först hann ena påstå att paganism är samma som satanism, vilket jag skrattade åt just då men sen efter de gått kände jag mig ändå rätt putt. De brukar faktiskt vara riktigt trevliga att prata med när man har tid, men den yngre av de här två var faktiskt inte trevlig. Han kanske skulle fundera lite mer på sitt val av kall. Eller måste alla Jehovas knata runt och fråga folk om de vill leva sitt liv i fred. Kom på att jag måste fråga nästa gång vad de egentligen vill åstadkomma med sina besök. För de verkar inte vara sådär jätteintresserade av att omvända en, så vad ska det då vara bra för? Kan ju inte vara kul att knata omkring och besvära massa ointresserade folk på söndagförmiddagarna.

Sen blev det i vart fall att måla lite luckor igen, nu är två stycken helt klara och en har snickerierna klara. Det är bara så jobbigt att vänta på att färgen ska torka så man kan måla andra varvet. Det blir liksom så hackigt, särskillt snickerifärgen som inte går att måla över på 18 timmar, den andra färgen kan man måla över efter två timmar och det är ju mycket bättre!

Annars vet jag inte om jag gjort nåt vettigt alls idag. Jag och Viggo tog en kvällsdusch i mörkret. Jag har tvättat all tvätt nu, men inte vikt den än. Viggo blev jätteglad när jag kom upp med tvättkorgen och började glatt sprida ut tvätten över rummet. Sen plockade han in hälften av tvätten i korgen igen plus lite duploklossar och några leksaker. Sen stängde han locket och såg hemskt nöjd ut. Han gillar det där med att plocka in saker nu. I morse hällde han ut alla duploklossar över hela golvet. Sen plockade han ihop dem igen i lådan och efter varje kloss han lade i lådan kollade han på mig och såg omåttligt stolt ut och skrattade. Ja, alltid hittar han på nåt nytt och roligt. Han är rätt lättroad faktiskt. Han och ic satt och läste lite i soffan också på eftermiddagen medan jag lagade mat. Han verkade tycka det var skoj, förut har han inte kunnat koncentrera sig så länge i taget. Men nu kommer han med den rackarns djungeldjursboken hundra ggr per dag och så ska man läsa den. Han tycker papegojan är roligast. Jag börjar tycka boken är måttligt rolig vid det här laget. Kanske skulle skaffa ett lite större bibliotek av pixieböcker. Laban ficklar runt gillar jag, men den kommer han med och så får man läsa första meningen, sen sliter han bort den och vill att man ska läsa djungeldjuren istället. Kanske den är roligare för att den rimmar? Han gillar kattresan också, den är ju lite grym när katten spricker tycker jag.

Nåja, han är söt min lille skrutt. Han sover nu, betydligt mer lättsövd idag än igår. Då var ic borta så länge att jag tyckte synd om hundarna som brukar få sin kvällstur när Viggo somnat. Alla byxor var i sovrummet och jag ville inte störa om han höll på att somna så jag hittade ett par gamla täckbyxor i en låda som knappt gick över rumpan nu. Sen knatade vi ut och av nån outgrundlig anledning bestämde jag mig för att gå en lång runda. Det var visserligen skönt ute men aj vad ont jag hade i fogarna sen. Glömde det när jag skulle på toa i natt och blev aningens förvånad när jag fick tokont. Men det känns bättre nu, har lite ont i svankryggen istället efter att ha stått böjd över skåpluckorna. Nu känns det att man är två i kroppen.

Imorgon är det vardag igen, på tisdag ska jag till MVC igen och sen på info om bb, neo och sånt. Tycker redan jag varit fler gånger på MVC än jag var på hela förra graviditeten, kanske jag minns fel. Nu skulle de ta järnvärde och blodgruppering och massa prover. Jippie, jag som älskar att bli stucken.

Undrar vad jag ska stoppa i mig ikväll förresten. Är som vanligt sötsugen, men vet inte om jag har nåt hemma. Igår blev det delicatobollar, det var mumsigt!

Kapitel 140, i vilket vi är effektiva.

Jag gjorde en otrolig upptäckt idag. Fönstret i ytterdörren är genomskinligt! Om man tog lite vatten och ajax och en skrapa och tvättade båda sidorna på det så ser man faktiskt ut. Häftigt va? Undrar när det förnstret var tvättat sist. Undrar när nåt av våra fönster var tvättade sist... Skrämmande tanke...

Väcktes med amerikanska pannkakor på sängen idag, lördag är ju pannkaksdag numera. Jag gillar pannkaksdagar. Fast de är fortfarande misstänkt lika plättar. Sen tog alla karlarna en promenad, det var bara 2 grader ute. Brrrr! Jag satt i morgonrocken i soffan under en filt och surfade medan de var ute. Sen drog ic igång dammsugaren till Viggos stora förtjusning. Det slutade med att hela dammsugaren blev nyservad. Ny påse, rensade filter och hjul i munstycket och nån pappersbit eller liknande som satt fast lyckades jag pilla bort. Viggo hjälpte till och drog ut sladden ibland, red på dammsugaren, trasslade in sig i slangen och bar omkring de olika munstyckena och lade dem ovanpå dammsugaren. Han försökte också dammsuga lite själv genom att sätta röret vid munnen (när det inte satt fast i dammsugaren) och antingen suga eller blåsa. Vet inte om det gjorde nån skillnad.

Sen gick jag ner och började leta i lådorna efter nåt som jag kunde trolla till gardin till dörrfönstret. Hittade inget tyvärr men tvättade fönstret ändå eftersom jag tänkt göra det sen vi flyttade in. Sen började ic städa i lådrummet och så plockade jag undan i gästrummet så jag kunde måla lite luckor. Känner hur framstegen liksom rufsar om i håret på mig i den fart som det går nu. Målade snickeriet på tre garderobsdörrar, mer ryms inte i taget. Sen städade vi lite i datarummet, satte upp ett bord och packade upp symaskinen och hela hobbyrumslådan så man kan pyssla lite där om man har lust. Lite trångt blev det men det bordet ska stå i biblioteket sen om det nån gång blir klart (nuvarande lådrummet). Sen hade Viggo sovit i nästan tre timmar så då tyckte jag det var tid att väcka honom.

Sen blev det tidig middag, fiskpinnar. Mycket originellt. Nu ligger jag och vilar ryggen lite och jag tror pojkarna river huset där ute i vardagsrummet. Ic ville baka limpa sen, nåt recept han fått av sin mamma. Det ska bli intressant, har faktiskt aldrig på de sju år vi varit ihop sett honom baka nåt överhuvudtaget. Vi har dessutom ätit upp alla bullarna nu så jag funderar på att baka nya imorgon. Fast jag ska också ge Viggo sitt veckliga bad(dusch är det ju egentligen) och städa toan har jag sagt, men man kan ju inte göra allt på en dag. Nåt ska vi ju ha kvar till imorgon.

Nä, nu ska jag börja på en ny bok. Frågan är om det blir Stephen Kings "liseys story" eller Anna wilsbys "Innan du föder". Tror det lutar mot den senaste. Hinner bara läsa korta stycken i taget och det blir så knäppt med en roman då. Jag har så hemskt dåligt minne om jag inte läser länge i taget. Sparar nog King till jag ska på nästa glukosbelastning, då har jag två ostörda timmar i väntrummet på mvc att fördriva. Då passar king bättre.

Kapitel 139, i vilket solen skiner och det är fredag.

Nu är det helg! Väldigt trevligt tycker jag. Vi har varit och handlat upp barnbidraget också så nu är kylen full igen. Dessutom blev det kaffe och doughnuts på McDonalds på väg hem, oj vad gott!

Igår försov sig Viggo till babyrytmiken. Han sover mycket på dagarna nu så jag ville inte väcka honom, han behöver det säkert. Dessutom var jga inte på humör för att sjunga heller. Vaknade på fel sida igår, körde över lilltån med döören och skrapade upp hela tån det första jag gjorde på morgonen. På eftermiddagen var jag gladare igen.

I morse gick jag in i en av barngrindarna, den var öppen så jag gick in i själva pinnarna på "kortsidan", den ena gick in i låret och den andra i tån jag skrapade upp igår. Jag har uppfunnit helt nya svordomar upptäckte jag. Förstår inte hur klumpig jag blivit på sistone, jag bara dräller och går in i saker. Inte konstigt att ic inte vill låta mig hänga ut ur ett fönster på andra våningen för att tvätta utsidorna. Lika bra det, nåt ska man ju ha att störa sig på.

Vet inte vart dagen tog vägen egentligen. Ovanligt med dagar som går så här fort. Dessutom har jag babblat i telefon hela eftermiddagen medan Viggo fipplat på lite för sig själv. Brukar aldrig få prata i telefon annars, men han var på så bra humör idag och nöjd med att leka själv. Sen somnade han i min famn och nu sover han en stund. Ska väcka honom om tio minuter så han kan sova sen när det är sovdags, men han missade luren tidigare för vi åkte och handlade. Han kom förresten på en ny grej idag. Först spridde han ut alla duploklossarna över vardagsrumsgolvet. Så då frågade jag om han inte skulle plocka in dem igen och då gick han och plockade ihop alla klossar och lade i lådan igen, utom de som var ihopbyggda. Sen var han nöjd. Det har han definitivt ärvt av sin far, jag står oftast för utspridandet av saker och ic för ihopplockandet.

Nu är det dags att laga middag, Viggo vaknade igen, hundra gånger mer missnöjd än när han somnade. Kanske hungrig. Eller så sov han bara förlite. Det är sängdags snart i alla fall så det är inte hela världen, han blir nog gladare snart igen. Nu ska jag njuta av helgen och kanske få nåt gjort för en gångs skull, känner mig halvenergisk just nu. Får se om det håller i sig.

Kapitel 138, i vilket jag bakar scones.

I natt sov jag i gästrummet. tänkte se om jag kunde få en natts vettig sömn utan hundar och annat som stör. Axeln slutade göra ont och det var ju bra, men annars sov jag som en kruka ändå. Drömde att jag kramades med frusna ärtor. Helknäppt! Måste varit en av kuddarna som blev kall, det är rätt svalt där nere och jag har massor av kuddar som jag lägger här och där för att stödja och avlasta när jag inte kan sova som jag brukar pga magen. Fick besök på morgonen av tokglad Viggo som blev ännu gladare när han fick leka med min väckarklocka (som för övrigt inte ringt en enda gång sedan Viggo föddes).

Eftersom vi hade nästan slut bröd hemma och barnbidraget kommer i övermorgon så fick jag ett rycka och bakade scones till frukosten. Viggo "hjälpte till" genom att försöka kasta sig ur barnstolen och vara allmänt besvärlig. Han ville inte hjälpa att knåda, han såg ut som om förslaget var uräckligt. Stoppa händerna i det där liksom... Urk! Jaja, vi hade varma scones på bordet när ic kom upp för att äta frukost och jag kände mig hemskt huslig. Bullmamma :) Det var alldeles för gott så jag åt till jag höll på att explodera. Fy katten, varför minns jag aldrig att min mage inte rymmer så mycket om det ska finnas plats för lungor också?

Sen förljde Viggo med ic och hundarna ut i solen, ic sköter sina jobbsamtal medan han promenerar och jag är så nöjd med en stund för mig själv när jag kan duscha eller surfa lite eller nåt. Sen kom de hem och Viggo busade medan ic hade lunch. Han skulle då inte sova, fast han såg rätt trött ut. Vid ett lyckades jag söva honom och då hade han varit rätt grinig ett bra tag. Sen sov han helt magiskt i 2 timmar och 40 minuter innan jag bestämde att nu får det väl vara nog. Vad ska jag syssla med under dagen om han bara sover??? Känner mig som överflödig då, fast det är skönt att hinna vila huvet lite. Medan han sov hittade jag ett oväntat brev i posten. Viggo fick sin id-bricka som han ska ha när han gör lumpen. Vad katten? Är det inte lite tidigt att börja planera för lumpen, han är ju bara 16 månader! Han kommer att ha jätteproblem att hinna med de stora killarna och tjejerna med sina korta ben, han kan ju knappt gå än... Vet inte om jag är redo att släppa iväg honom än, tror han får vänta tills han blir 18. Sen får han göra som han vill... Frågan är om vi hittar igen den där brickan då om han nu ska göra lumpen.

Till frukost behagade unge herrn mest äta macka och scones. Till mellis vägrade han youghurt och banan och ville bara ha havreringar. Tror han är långt ned i mackträsket nu. Fast till middag åt han en stor portion pölsa och potatis och var nöjd med det så lite riktig mat får han i sig också. Kanske är mackeriet bara en fas? Tror han äter det han behöver.

Ska passa på att svara på ett par kommentarer nu. Per: Ja, jag ÄR matfixerad nu. Eller i vart fall godsaksfixerad. Funderar på att snöra ihop lite chokladbollar just nu faktiskt. Tror att du bara är avis för att du inte får några :-P Eva: Vi saknar dig också här hemma, tur att vi ska ses om inte allt för länge!

Nu ska jag kolla lite på tv. Onsdag är Tv4 Fakta-kväll. Fast känner mig inte jätteengagerad idag. Är lite för trött nu... Och sugen på choklad! Mmmm... Chokladbollar... Orkar jag?

Kapitel 137, i vilket Viggo sover och jag har tråkigt.

Sitter här och väntar på att åka in till stan, ska på info om fölossningar och smärtstillande. Är aptrött för jag har sovit konstigt i natt igen, igår sov jag på armen och hade jätteont i axeln hela kvällen och natten. Nu känns det lite bättre men jag är trött. Viggo sover lite nu och jag har surfat genom alla mina sidor och orkar inte hitta på nåt vettigt att göra. Så då babblar jag lite här istället då. Viggo vaknar säkert strax, han brukar göra det när jag hittat på nåt att sysselsätta mig med. Han har ett osedvanligt bra sinne för timing.

Igår kom Viggo på nåt nytt och roligt. Vi har en sån låda med klossar av olika former som man ska sätta ned i rätt hål i locket. Igår kom han på hur man gjorde för första gången och gissa om det var kul! Han skulle stoppa i klossar hela eftermiddagen och nu kan han de runda, de fyrkantiga och de trekantiga funkar lite ibland. Men han har stenkoll på vilka klossar som hör till lådan för han hämtar dem runt om i rummet och tar inte med några duploklossar eller annat utan bara de sompassar i lådan. Hur han nu vet vilka det är. Han har väl inte nån vidare finmotorik, han tar en kloss och bankar ned den i locket och så slår han på den tills den hamnar nånstans där den passar och far ned. Fast den runda kan han lite bättre med, den lyckas han nästan alltid peta ned. Är han inte begåvad min son? Efter det har han fått lite mer självförtroende och gett sig på att försöka få ihop duploklossarna också, de brukar han annars mest ta isär.

Annars är han på jättebra humör och då är vi också det. Som doktor Phil brukar säga "Aint momma happy aint nobody happy" Fast i det här fallet är det Viggo som behöver vara glad. Den åttonde tanden har helt kommit genom nu så det var den han var arg på. Bara 12 kvar... Kanske det blir bättre när han blir lite större? Hoppas det.

Inatt låg jag vaken och nojjade över att jag inte kunde komma på vart jag hade nåt anteckningsblock. Har ju inte varit på föreläsning på hundra år och jag vet att jag måste ha nåt att skriva på för att överleva. Har fortfarande inte orkat leta upp nåt, och nu vaknade Viggo hör jag. Bäst jag går och hämtar honom, måste åka om 20 minuter och han har inte ätit mellis än. Får överleva utan block.

Kapitel 136, i vilket jag blir bullmamma.

Veckan var hemsk, men helgen har varit lysande! Igår vaknade jag av mig själv, tassade ut i köket där ic höll på att steka amerikanska pannkakor och mata Viggo. Han tänker göra lördag till pannkaksdag (de får heta pannkakor för de är amerikanska, men nog katten ser de ut som ett mellanting av plättar och småplättar) förklarade han för mig. Viggo som är brödnarkoman äter glatt plättar också såklart, men inte är det som riktig macka. Han är galen den ungen. Efter frukosten tog vi en tur ut i hösten hela familjen med hundar och allt. Jag har undvikit promenader på sistone för fogarnas skull, men det var en sån skön lördag att jag inte kunde låta bli. Vi knatade hyfsat långt, det var bara 2+ ute så vi drog på Viggo massa kläder och åkpåsen som inte varit framme sen förra vintern och han somnade på studs. hundarna var glada och det luktade verkligen höst ute. Fast när vi hade gått nästan hela varvet kände jag att aj, kanske skulle tagit det lite lugnt ändå. Hemma fick Viggo sova klart ute. Sen läste jag lite förlossningsbok i sovrummet medan killarna busade i vardagsrummet. Sen blev det blodpudding till middag eftersom Viggo sov sent och vi kollate på tv och glömde bort tiden. Private Practice kollar vi lite på nu, en spinoff på Greys Anatomy. Inte i närheten av lika bra, men ska ge det några avsnitto ch se om det blir bättre sen. En del serier är ju lite sega i starten. en annan ny serie som vi ser nu är Reaper, den är rolig! En kille fyller 21 och upptäcker att hans föräldrar sålt hans själ till djävulen. Det är ju lagom kul liksom, men han fixar det rätt bra ändå. Han blir prisjägare och måste samla in själar som rymt från helvetet. Faktiskt riktigt roligt!

Dagen har också varit bra. Jag har sovit som en kratta i natt. Gimli har öroninflammation och eftersom han kliar i örat så han har fått sår har vi testat ha tossor på baktassarna. Men igår tänkte vi att en dumstrut kanske behövdes. Han satt i sängen och blängde på oss med sin strut. Han gnisslade och gnällde tills vi gav upp och tog bort den. Tossor på igen. Sen låg han och slickade på nåt i en halv evighet. Jag vaknade flera gånger av hans slaskande och av Viggo som hostade och snorade och mumlade och hade sig. Sen vaknade jag och var kissnödig. Självklart sov Viggo jätteoroligt då och det var typ en halvtimma innan han brukar vakna och råkar man väcka honom då så somnar han inte om. Till slut hade han varit tyst i fem minuter och då kastade jag mig ur sängen och ut genom dörren innan han såg mig. Sen somnade jag som en kubbad sock och vaknade inte fast det var min tur att kliva upp idag (jag trodde dessutom det var måndag).

Ic har någon gång under veckan letat fram får diskbänk som inte synats till på väldigt länge nu. Detta gjorde mig inspirerad och äntligen tog jag mig för att baka bullar. Kom dessutom på att vi fått tillbaks brödkroken till vår assistent och det gjorde ju inte saken sämre. Det är ju tokenkelt att baka bullar, fattar inte varför jag inte gör det oftare! Visserligen fattades den där plastskrapan fortfarande men jag tog en slickepott och petade ned degen med så det gick bra ändå. Så nu har vi tre påsar bullar som väntar på att bli uppätna, mums! Nu kan jag äntligen kalla mig bullmamma, för jag har nog inte lyckats baka bullar en enda gång sen Viggo föddes tror jag. Fast nu ska jag baka oftare. Matbröd också. Bara man ryms i köket så går det bra!

Sen blev det fläskkotletter till middag, det var också gott. Viggo gillade det väldigt mycket, han ville ha mer mat efter en stor portion plus efterrätt, men då var det slut. Blev ett par bitar mackor istället och sen var han nöjd. Han verkar ha varit glad och go hela dagen och det syns mer av tanden så det var väl den som var jobbig. Han är verkligen mysig när han är nöjd. Nu vill han leka så mycket med en också och man ska läsa hans favvo-pixiebok hundra ggr om dagen och räkna kulorna i kulramen. Han har hittat på massa nya bus nu också och ramlat ned från armstödet på soffan också idag. Nu sussar han så sött, hoppas det goda humöret håller i sig nästa vecka!

Kapitel 135, i vilket det äntligen blir helg.

Puh, vilken vecka. Man kan nästan räkna med att en vecka som börjar med tandläkarbesök på måndag kl 8.30 knappast kan bli sådär jättebra. Viggo håller på att få en tand tror jag. Den har som varit på g i omgångar och snart måste den ut innan jag blir tokig. onsdag och torsdag har varit gnäll, gnäll, gnäll. Jag är helt slut i huvet, efter ett tag vet man ju inte vad man ska hitta på riktigt. Igår var han dessutom rödflammig om kinderna och hade lite feber på kvällen. Lite alvedon i vällingen gjorde susen så han sov som en klubbad sock. Idag var han gladare och piggare, inte lika klängig och mammig/pappig. Däremot var han värsta ligistungen idag. Han gjorde allt han inte får göra. Ställde sig på soffryggen, bankade legobitar mot tvn, spelade trämarrachas mot fönstret osv. Allt jag gjort ida har varit att säga nej Viggo, inte där Viggo, ajajaj akta! försiktigt nu! NEJ, sluta! Grrrr... Maken till envis unge! Nu sover han lite motvilligt. Ic har tagit helg och jag vill bara till månen och vila ett tag.

Min lillebror skriver blogg från afrika och har varit på besök i kåkstad idag. Det ser väldigt spännande ut att vara där han är. Varmt och trevliga människor. Billig öl (som jag ändå inte får dricka nu) och massor av häftiga upplevelser. Han ska på safari en vecka sen. Undrar om jag tar mig iväg på safari medan det finns några vilda djur att kolla på? Blir väldigt ressugen ibland, men sen känns det mest jobbigt så det går över. Nu såg jag att de börjar flyga direktflyg till Spanien från Landvetter, från 650 kr. Som hittat. Om man bokar tio år i förväg eller så (det är SAS). Men ändå bekvämt. Kan tänka mig att åka till Spanien nån gång, de gillar barn där och det är ju ett plus. Har bara varit på kanarieholmarna och det räknas ju inte. Teneriffa i november var mer som pensionärshem i england. Bara brittiska tanter och gubbar överallt. Ja och så vi. Fast det var hemskt trevligt ändå. Fast undvik Teneriffiskt vin, det smakar apa och död rutten snok. Vi hälldet ut det och det gjorde även en annan jag känner som vi varnade för vinet (och ändå var tvungen att köpa det).

Hoppas helgen blir bra och att Viggos tand dyker upp snart. Igår vaknade jag på dåligt humör, jag läste en bok om förlossningar innan jag somnade och födde barn hela natten. Jag var jättetrött när jag vaknade. Igårkväll såg vi en tv-serie där folk blev attackerade av insekter på kvällen. Eftersom det är en vanligt förekommande mardröm för mig så tog jag och läste lite i förlossningsboken efteråt så jag skulle ha nåt annat i huvet när jag somnade. Därför drömde jag både om att bli jagad av insekter och om att föda barn. Jag var ännu tröttare i morse. Mer uppgiven och inte så sur. Nu känner jag mig sur igen. Kanske det går över? Tror man ska äta mycket sött för att bota surhet. Får se om jag testar det. Ska laga fläskkotletter i alla fall. Fast är inte sugen på mat, eller sött, just nu.

Kapitel 134, i vilket jag äter världens godaste chokladbollar.

Igår kväll blev jag plötsligt toksugen på chokladbollar. Jag trodde att jag nog skulle trilla av pinn om jag inte fick mig några typ igår. Men då var jag så rackarns trött att jag inte orkade baka några och det var för sent att handla. Så idag när Viggo sov sin lur så gjorde jag en sats och de var så fruktansvärt goda att jag trodde jag skulle dö! Alltså, de var de godaste chokladbollar jag ätit i mitt liv. Så jag var tvungen att äta allihop (utom tre som ic snodde *morr*). sen var inte jag så hungrig när det var dags för middag... Men det var det värt. Tror jag skulle kunna leva på chokladbollar faktiskt. Det är ju havregryn i, då måste det ju vara nyttigt!

För tredje dagen i rad nu så har Viggos bästa vän varit en lime som han fick när ic gjorde salsa i söndags. Han har med sin lime överallt och inte får man låna den heller. Alla andra leksaker vill han leka "tack" med, man säger "får mamma vaddetnuär" och så ger han den så säger mamma "tack tack" sen säger mamma "varsågod" och ger tillbaks den så säger Viggo "dack dack", sen börjar man om. Men limen får inte mamma. Den håller han fram och när man ska ta den garvar han bara och drar bort den och säger "dack dack". Fast efter lite övertalande fick jag ändå låna den och bollade lite med den och det var visst skitskoj för då skrattade han jättemycket och så kom han och gav den till mig hela eftermiddagen så jag skulle bolla med den. Han är lättroad lilleman.

Andra lekar som är roliga nu är klassikern "tittut" då han tittar upp över armstödet på soffan så måste jag säga "tittut" och så hukar han sig så bara fingrarna syns. Då ska jag säga "vart tog Viggo vägen???" då tittar han fram och ser pillemarisk ut och så säger jag "tittut" och så skrattar han. Idag har han ocks kommit dragande med alla sina mjukisdjur och så ska man fråga hur de låter, sen ska man härma djuren "kossan säger muuu muuu... Vad säger kossan Viggo?" då säger han "määää" och är hur nöjd som helst. Ankan är rolig också och idag var fåret hans favorit, fast han härmar bara kossan än så länge.

Fick ett sms av moster Eva idag, hon har bokat biljett till jul och kommer och firar med oss. Det ska bli jätteroligt! Julen blir alltid mycket juligare när Eva är där. Dessutom var det lite konstigt att fira bara vår lilla familj förra julen, men rätt mysigt också. När man firar jul med min familj så måste man spela minst en omgång alfapet och oftast blir det lite TP också. Jag är inte så förtjust i alfapet annars, men på julen är det helt ok. Oftast är det jag och lillebror som spelar. Förra året spelade vi onlinealfapet har jag för mig, tror han var i Kiruna då. Försökte bjuda in honom också men han skulle sura hemma i soffan hela julen sa han. Ha påstår att han är till besvär för att han är vegetarian, nåt som är helfånigt för han äter ju fisk! Han kan äta sill och potatis, gravad lax, omelett med svampstuvning och jag kan garanterat fixa några sojakorvar eller qornköttbullar eller liknande åt honom. Tror bara han är avis för att han inte får äta nån skinka ;) Årets julfråga är dock huruvida jag ska göra ett sista försök med riktig gran eller ge upp och skaffa plastgran. Har haft riktig gran två år och båda gångenra har barren trillat av omgående, typ efter bara nån dag. Jag har ändå varit noga med att inte låta den torka ut och även sågat av den innan jag stoppat den i vatten. Tror jag har omvänt gröna fingrar. Det enda som överlever här hemma är mina trogna garderobsblommor, fast en håller på att dö nu. Gjorde misstaget att flytta dem till köket där de får både sol och mer vatten än en gång i halvåret eller så. Måste nog flytta dem igen om jag vill att de ska överleva. Man kan inte pina dem i flera år för att sen börja ta hand om dem, det verkar vara dumt.

Jag går fortfarande omkring och är lycklig över att jag inte har hundra hål i tänderna. Men nu har jag plötsligt så smått insett att jag faktiskt måste laga två hål nästa månad och glädjen har skata övergått till att fundera ur varför jag borde skjuta på lagningen. Fast det funkar ju inte, för om jag skjuter det en månad så blir det ju december och då ska man ju ha råd med juligheter och månaden efter kommer jag ju att vara tokgravid och sen har jag ju en bäbis och då kommer jag inte ifrån på minst ett halvår. Ja, kanske lite överdrivet, men får jag inte det lagat nu så blir det nog inte på länge i vart fall. Så jag ska försöka fortsätta vara glad över att mina tänder inte håller på att ramla ut på egen hand som jag trodde och inte tänka på att jag måste laga två.

Nu är det nog vällingdags där ute. Viggo har varit så snäll idag, han börjar bli en förståndig kille (när han är på det humöret), han förtjänar massor med godnattpussar idag (fast det gör han ju alltid).

Kapitel 133, i vilket jag är till tandläkaren.

I morse var det dags igen, har verkligen försökt hitta på en ursäkt för varför jag inte ska gå till tandläkaren. Ekonomin är ju inte den bästa och därför flyttade jag fram besöket en månad. Men ekonomin är ju alltid knagglig och flyttar jag mer så går jag äldrig dit tänkte jag snusförnuftigt förra veckan. Igår jobbade jag febrilt på att drabbas av ebola eller nåt så jag skulle slippa gå. Jag har nämligen blivit förmanad av min tandläkare som vet att jag är en avbokare (jag sa det första gången jag var dit och skulle rotfylla, att om jag bokar av samma dag eller dagen innan så ska de fråga om jag verkligen är sjuk... oj vad jag ångrar mig) att hans tid är dyr och att om jag tänkt boka av samma dag får jag skaffa mig en ny. Jag råkar gilla min tandläkare, trots att han faktiskt är tandläkare så jag behåller honom gärna. Så därför klev jag upp och gav mig ut i kylan i morse (fick skrapa rutorna på bilen, huga!) och såg bilder av enorma tandläkarräkningar framför ögonen. Jag har ju nämligen inte varit till en tandläkare på 11 år innan jag var tvungen att rotfylla en tand i somras. Jag har alltså inte gjort en enda undersökning på den tiden och därför var jag ju helt övertygad om att jag hade minst tre tänder som behövde rotfyllas och säkert 7-8 vanliga lagningar.

Gissa om jag blev förvånad då. Två ynka hål har jag. Varav minst en (kanske båda) är gamla hål som plomberna ramlat ut från. Annars fick jag så mycket beröm för mina välskötta tänder att jag hade vett att skämmas lite. För jag har faktiskt slarvat med tandborstningen, jag menar 11 år och en övertygelse om att alla tänder är paj och behöver bytas mot nya gör att det känns som en mindre grej att inte orka borsta innan man lägger sig nån kväll. Sen slipade han bort lite tandsten och nu har jag vita, blanka jätterena tänder. Ett besök till och ca 2000 kr och sen har är det klart! En 11 år gammal tyngd har lyfts från mina axlar och jag känner mig som om jag springer på små moln av lättnad. Tänk om jag vetat det tidigare, att det kostade ca 700 kr att få bort både tandsten och ångest på en gång. Det kan man ju faktiskt leva med.

Annars är allt rätt bra. Gårdagen var trevlig, jag slogs av det ironiska med att fira med kladdkaka, glass och coca cola kvällen innan det stora tandläkarbesöket. Men det gick ju bra ändå verkar det som. Nu är jag aptrött som vanligt efter jag varit till tandläkaren, jag spänner mig i en vecka innan eller så. Fast den här gången var jag inte rädd för att det skulle göra ont, bara för att jag skulle få dra ut alla tänder och sätta in nya. Ska tillbaks om en månad, ska förtränga det så länge. Nu ska jag kolla till lilleman som sover ute i vagnen. Eftersom mina fogar inte vill promenera så mycket mer så är ic snäll och tar med Viggo på promenad med honom och hundarna ibland så han ska få lite frisk luft. Samtidigt sköter han sina jobbsamtal med mobilen. Vem har sagt att killar bara kan göra en sak i taget? En dag såg jag ic prata i telefon, surfa och underhålla Viggo samtidigt, jag ligger helt klart i lä där!

Kapitel 132, i vilket vi firar 7 år ihop.

Grattis till oss! Har inte mycket mer att skriva idag faktiskt. Ligger fortfarande i morgonrock, har krypit ned i sängen igen fast jag egentligen gick till sovrummet för att klä på mig. Ic gjorde fattiga riddare till frukost, det var rätt gott men lite märkligt. Kunde inte komma på om det var något sött och onyttigt (typ plättar eller liknande) eller salt och onyttigt (som stekta ägg) eller rentutav nyttigt (det var halvgrovt bröd i och jag tror inte det var vare sig salt eller socker i smeten). Jag testade en med lite kaviar till, det är ju ändå ägg. Det var gott men inte när kaviaren blev varm. Sen testade jag en med sylt och det var också rätt gott, som plättar typ. Och den sista fick lite ost på, ost gör det mesta godare och även fattiga riddare, men det var inte heller optimalt. Tror det är nåt man måste vara uppvuxen med för att förstå sig på. Men det var gott ändå, bara lite konstigt.

Har läst lillebrors reseblogg, han är i NAmibia om jag inte skrev det. Konstigt att tänka att han är på andra sidan jorden nu och i skuggan är det varmt som svensk högsommar. Här är det 7 grader och dimma. Undrar hur det kommer sig att jag saknar honom mer när han är i afrika än när han är i Umeå? Jag träffar honom inte i vilket fall och vi pratar sällan i telefon. Det är bara konstigt att han är på ett så helt annorlunda ställe istället för att frysa rumpan av sig i Umeå. Mycket märkligt.

Nu ska jag faktiskt hoppa i lite kläder, fryser om fötterna, undrar om jag kan hitta ett par sockar. Fick ett par fleecesockar av en trevlig amerikanske en gång i tiden för jag var så impad av hennes. De skulle komma till sin rätt nu. Annars tror jag fortfarande på min idé om trasmattor vävda av fleecetygrester. Varmt och gosigt för fötterna att gå på...

Ic ska göra hemagjorda tacos sen, jag är mycket nyfiken på hur det ska smaka, har aldrig ätit andra tacos än såna kryddade från påse. Dessa är gjorda på kött marinerat i hemmagjord specialsås. Dessutom blir bröden också hemmagjorda. Mycket spännande och troligtvis gott. Jag har också förberett lite kvällsfika till Viggo har somnat. Jag hade mycket besvär med att släpa hem en fryst kladdkaka och ett storpack glass från affären igår (två påsar kanelbullar slank också med och en chokladkaka som tog slut igår). Det kommer att krävas mycket möda att stoppa kakan i micron i 1,5 minuter och ta fram glassen ur frysen. Bäst jag börjar värma upp genast så jag inte sträcker mig. Är lite ledsen att jag inte hann köpa present åt ic i Göteborg som jag tänkt. Men gravidhormonerna har påverkat min hjärna till det sämre, den är trött jämt och väldigt trög. Allt den duger till är att busa med Viggo tror jag och knappt det. Nåja, 7 år är inte jämt. Inte ens jämt delbart med två. 7 år är jättelänge, men inte ovanligt länge. Det enda jag har hört om 7 år ihop är att man drabbas av nån konstig sjuårskris. Men det har jag hört om tre år och fem år också. Har inte varit med om nån kris än och väntar mig inte nån de närmaste dagarna. Inte så länge jag håller mitt sockerintag på hög nivå, för en sockerjunkie utan socker är inte rolig att tas med. Tror de där kriserna kommer när folk inser att år som inte är delbara med två inte är så spännande att fira, så då får de hitta på en kris istället så de kan fira att de inte gjorde slut sen. Eller att de gjorde det. Ja, vad vet jag, har aldrig firat 7 år innan. Men kan meddela att efter femårsfirandet har det gått utför. Då var vi till Köpenhamn, jättemysigt. Vi åt supergod mat och strosade håglöst runt på gatorna i väntan på att få gå och lägga oss. Vi sov väldigt mycket och länge. Det var skönt. Maten var god. Vi bytte presenter, jag fick en supersnygg klocka (har inte haft den på mig sen Viggo föddes) och ic fick säkert nåt spännande också. En bok och nåt mer tror jag. Det var en bra semester! (jag köpte tre handväskor!). Sexårsfirandet glömde vi bort. Tror vi kom på det i november. Nu kom vi ihåg att fira i alla fall. Det går framåt igen, kanske ett sakta uppvärmande för tioårsjubiléet? Det behövs lång startsträcka nuförtiden känns det som. Nåja, jag ser fram emot god mat och kaka och en tidig kväll idag. Jag är sååååå trött! Jätteromantiskt va?

Kapitel 131, i vilket det äntligen är helg igen.

I morse blev jag väckt med frukost på sängen. Ic hade lagat amerikanska pannkakor med sylt på och de var supergoda. Värsta lyxen! Imorgon har han tänkt göra hemmagjorda mjuka tacobröd (kommer aldrig ihåg vad de heter) och salsa och allt. Vi firar 7 år ihop imorgon så vi tänkte fira lite, jag är helt säker på att det blir smaskens, även om han verkar lite osäker. Jag lovade att stå för nåt gott till kvällen, men mitt huvud känns helt segt och jag har lite ont i kroppen efter shoppingen igår så jag kanske köper en kladdkaka och lite glass, det är ändå så gott att det blir svårslaget. Dessutom vet jag hur jag blir när jag blir mätt, orkar inget alls på ett par timmar för det är liksom så trångt i magen nu och jag kommer aldrig ihåg att sluta i tid. Tror det blir bra att fira lite i alla fall, och ännu bättre när jag slapp laga mat. Vilken karl man hittat!

Igår var vi ju till Göteborg en sväng. Det blev en bra tur, alldeles lagom. Vi parkerade vid frölunda torg och tog vagnen därifrån för att slippa leta parkering. Jag träffade Anna vid Linnéplatsen och så gick vi på vårt vanliga fik och smaskade i oss fika. Jag åt en supergod räkmacka följt av en stor bit cappuchinotårta som var helt underbar! Viggo var nöjd med att sitta i Annas knä och försöka snatta av hennes chokladtårta och var hur snäll som helst. Sen mötte ic upp oss utanför och så knatade vi ner till järntorget, tanken var att jag skulle hitta nåt att shoppa men jag var helt enkelt inte på humör. Vi var in på lite barnklädesaffärer på vägen och jag hittade underbart söta Molo-vantar men jag tyckte de var för dyra. Massa söta kläder hade de, men jag bestämde mig för att spara pengarna till nåt annat. Det blev till sist en jättefin långärmad tröja åt Viggo från Villervalla. Sen insåg jag att mina fogar inte skulle orka med IKEA också om vi inte gav upp då. Anna for hem för att hämta Emmis på dagis och vi tog vagnen tillbaks och sen smet jag in en sväng på PoP och dregglade lite på deras kläder som jag var för snål för att handla. Funderade på ett par vantar som var ännu dyrare än Molo-vantarna men lade tillbaks dem till slut. Sen drog vi på IKEA. Tog ett rekordsnabbt varv på övre plan, provsatt några fåtöljer, har fått en fix idé om att vi måste ha en i vardagsrummet. De billiga IKEA-fåtöljerna är faktiskt riktigt bekväma märkte jag. Men vi hade vare sig pengar eller plats i bilen så det var mest en testkörning av dem än så länge.

Sen hamnade vi i caféet och Viggo diggade IKEAs köttbullar, han delade en stor portion med ic och jag fick kotlettrad som vanligt. Sen blev det såklart chokladmousse till efterrätt, något som inte lilleman uppskattade alls. Han såg ut som han fått rabies när han fick testa grädden.

Det slutade ovanligt billigt, vi handlade bara nån liten grej åt Viggo och ett par ljushållare åt oss. Ja och några glas som vanligt, ic har sönder dem på löpande band ;) Tur att de är billiga! Sen sov Viggo i stort sett, klockan var ju ändå sovdags när vi kom ut i bilen. Hemma fick han ett snabbyte och Välling och sen sövde jag honom. Han vaknade när jag lade honom i sängen för jag hade lite bråttom och han är rätt söt när han är trött men inte vill sova. Han är lite som en mal mot en lampa. Han vänder och vrider sig tills han rullar in i ena sidan av sängen, sen rullar han till andra sidan, sätter sig upp och lägger sig i fotändan, kryper upp så han slår huvet i kortänden, rullar åt sidan tills han slår i långänden, ställer sig upp, sätter sig ned, lägger sig på mage i kudden, rullar tills han ligger som ett L i hörnet och så börjar han om. Så småningom slutade han rulla och somnade ordentligt. Han kan vara rätt underhållande att titta på. I vart fall om man inte har ont i fogar och träningsvärk i benen (för att jag stod dubbelvikt och planterade en miljard lökar i förrgår) och alla möjliga krämpor. Då kan det vara lite jobbigt faktiskt. Tur att han är gullig, då står man ut med mycket och ler ändå.

Sen på natten bråkade hundarna hela tiden. Trampade runt och kliade sig och fluppade med öronen och trampade runt lite till. Mest Castor faktiskt för ovanlighetens skull. Jag drömde en konstig dröm om att de var jättedumma med mig på Tempo och vaknade av att jag grinade för de kastade ägg på mig och sa dumma saker och jag visste inte vart jag skulle handla om jag inte kunde handla där mer. Hu vad trött och seg jag känner mig idag. Inuti är jag full med projekt som jag vill göra, men jag ooooorkar inte bara! Tror det är boar-instinkten som kommit igång, stämmer bra med förra gången tror jag. Synd bara att inte den där berömda energin kommit än.

Ska bläddra lite i mina förlossningsböcker tror jag. Kanske åka på tempo och handla ägg sen (ironsikt nog, hoppas de inte mobbar mig och kastar ägg på mig), vi skulle åkt till stan och handlat men antingen får ic åka eller så gör vi det imorgon för jag är trööött! Ska äta Spaghetti carbonara idag, har varit sugen länge nu. ska bara leta fram ett bra recept. *gääääsp*

Kapitel 130, i vilket jag bestämmer mig för att jag inte vill se en vårlök igen, nånsin.

Ok, jag vet att jag ÄR en soffpotatis. Jag har spenderat stora delar av denna regniga sommar i soffan gosandes med busungen. Så, nu är jag avslöjad. På sistone har jag en halvhyfsad ursäkt i vart fall. Om jag knatar för mycket får jag foglossning som inte gör jätteont men som är besvärlig ändå på kvällen. Så idag när jag äntligen lyckades ta mig iväg till babyrytmiken och sen när jag kom hem planterade 70 vårlökar (varav minst 20 kommer att bli uppätna av rådjuren gissar jag) så känner jag mig rätt slut. Puh!

Babyrytmiken var skoj, höll på att missa den helt, men ringde en av mammorna och frågade och fick stressa som en tok för att hinna, jag hade helt fel tid i huvudet. Det var bara en av de gamla mammorna från vårterminen, två nya mammor och en pappa. De andra barnen verkade vara runt 9 månader, utom Fanny som snart blir ett. Så Viggo var störst och förståndigast såklart. Det bevisade han genom att klänga sig krampaktigt fast vid mig hela sångstunden, som en liten apa som hänger i sin mammas päls. Sen tinade han upp när vi ställde oss upp och sjöng lite mer action-betonade sånger när man skulle hoppa och dansa och sånt. Efter att ha fått smaska lite kex så var han helt återställd och gav sig ut på golvet och hittade en skitrolig anka som spelade melodier när man tryckte på knappar. Den stal Fanny sen, men det gjorde visst inget för han var så nöjd ändå där han lekte med lite grejor med ett annat barn. Han vill alltid ge grejor till folk, praktiskt att han inte slåss om kul saker i vart fall. Hemma har han börjat bitas lite väl mycket, men han var hur snäll som helst med de andra barnen.

Sen kom jag hem och bestämde mig för att utnyttja solen för att plantera de rackarns lökarna. 50 st rådjurssäkra som jag planterade ihop. Nästa gång vi köper trädgårdsverktyg ska vi undvika de trepack med små spadar och kratta som kostar typ 19 kr. Först lossnade handtaget och sen böjdes spaden i 90 graders vinkel. Gräset var skithårt att gräva upp och jag tror jag får blåmärken i handflatorna imorgon. Viggo tyckte inte det var kul att kolla på när jag grävde och gav ifrån sig mindre uppmuntrande illtjut emellanåt. Men jag var envis och kämpade på i vart fall. När jag grävt ned de 20 tulpanlökarna såg jag att jag grävt ned dem precis bredvid en hög med rådjursbajs. Smart! Rådjur älskar tulpanlökar är jag rätt säker på att jag har läst. Undrar om man kan köpa varpink och hälla där som de testade att göra runt vägarna i norrland för att hålla vargarna borta? De verkar då inte vara rädda för våra små fjollvargar, för det ligger alltid högar med bajs överallt på gården. Nåja, kanske en eller två lökar överlever? Vem vet... Nu är de i jorden i vart fall och nu ska jag inte ha fler lökar. Inte förän nästa höst när jag tänker hur fint det skulle vara med ett par miljoner tulpaner som blommar utanför fönstret när solen börjar titta fram igen. Minnet är sånt. Mitt är det i alla fall. Selektivt. Dessutom är jag nog ändå optimist, innerst inne nånstans.

Imorgon ska vi till Göteborg. Skoj, skoj. Hoppas Viggo är på shoppinghumör! Får väl rasta honom i slottsskogen om han lessnar. Han kanske vill kolla in de stinkande pingvinerna eller nåt.

Nu orkar jag inte skriva mer för mina händer gör ont efter allt planterande. Hatar vårlökar! Fast en sak till måste jag ändå skriva. viggo gick hela vägen från tv-bänken till soffan helt själv utan att ramla. Han klev till och med på ett lock till en låda och snubblade inte ändå! Snart springer han! Cool kille!

Kapitel 129, i vilket vi är friska igen.

Nu är vi hyfsat friska och krya här hemma. Skönt! Det har dessutom inte regnat på ett par dagar så livet känns rätt ok just nu. Jag handlade 70 vårlökar på coop igår, nu ska jag bara lista ut vart jag ska gräva ned dem. Om det är fint väder imorgon så gräver jag ned dem på nåt slumpmässigt ställe för längre än tre dagar kan det väl knappast vara uppehåll? Igår morse när jag åkte och handlade lite frukost luktade det snö. Jag har i stort sett alltid rätt när jag säger att det luktar snö så det var lite konstigt eftersom solen sken och det var 11 grader plus. Ja och oktober i Borås då. Inte snödag direkt. Men på natten var det minsann minusgrader och även om det inte låg snö på marken på morgonen så hävdar jag bestämt att det kom minst två snöflingor under natten.

Viggo har börjat sova bara en lur om dagen nu. Men han sover länge! Tre dagar i rad har han nästan sovit till kl 16 på eftermiddagen och de senaste två dagarna har han somnat redan vid ett. Därför har han missat mellanmålet kl 24 och vi har fått skjuta på middag och sovtid. Mycket märkligt att ha så mycket egentid på dagen, förut har han kanske sovit två gånger 20 minuter eller max en timma i sträck. Men däremot är han på strålande humör hela dagen nu, världens gosigaste busunge! Gud vad jag älskar den där lilla skrutten! Helt galet! Nu håller ic på att söva honom och jag väntar på att Specialfall: Förlossning ska börja på 4 Fakta.

Idag var det en vecka sen jag var på MVC och lämnade GBS-prov. Har inte hört nåt av dem än så det är ju bra, hon skulle ju bara höra av sig om det visade nåt. Håller tummarna för att hon inte ringer imorgon heller men sen behöver jag nog inte vara orolig längre. Skönt! Inte för att jag egentligen var orolig, men det är ju skönt att veta att man inte behöver oroa sig. Har beställt två böcker idag för att förbereda mig lite. Att föda av G. Abascal som ska vara jättebra har jag hört och så en om psykoprofylax, vill gärna lära mig andas rätt, sist kved jag mig mest genom värkarna och det slipper jag gärna den här gången. Känns bra att förbereda sig lite även om det är länge kvar. Fast det vet man ju aldrig, jag var ju bara fem veckor mer gravid när Viggo kom än vad jag är nu så...

På fredag ska vi åka till Göteborg. Jag och Viggo ska fika med Anna på vårt gamla stamfik och det ska bli så roligt att få träffas som förr lite. Fast då var ju inte Viggo med. Ic ska på nåt möte så han får inget fika. Men han får följa med på IKEA sen för vi behöver en ny leksaksbehållare åt Viggo och lite tallrikar och sånt. Viggo ska få testa IKEAs köttbullar tror jag också. Men roligast ska det bli att få fika lite med Anna, om lilleman inte blir för less på storstan.

Sen längtar jag nu helt galet mycket efter första advent, vet inte om jag skrivit att jag ska på julshopping i stockholm med Ida och Maggis då? Har biljetter och hotell fixat och betalt så det är bara att åka då. Sen ska jag även träffa lite folk som jag träffat på nätet och det ska bli jättekul! Längtar, längtar, längtar!

Imorgon är det kanelbullens dag, bara att frossa då! Jag har varit sugen på bullar länge nu men är för lat för att baka. Men om Viggo tar en lika lång lur imorgon kanske jag bakar lite, annars har jag köpebullar i frysen. Hoppas de räcker till imorgon! Ska nog tjuväta några sen när ic är färdig med nattningen. Hoppas han är klar snart så jag slipper lösa av honom och missar mitt förlossningsprogram... Hundarna måste också ut snart. Nåja, får se reprisen i helg annars.

Förresten så är min lillebror på väg till Namibia nu, han ska vara där i två månader och skriva nån sorts uppsats eller nåt. Konstigt att ha honom så långt borta! Fast ic sa att det är väl bara samma avstånd som till Kiruna fast två gånger extra eller nåt, så då kan man ju nästan promenera dit.

Viggo är dessutom jätteglad för han har fått veta att han ska få en liten pojkkusin i februari. Han diggar ju sin kusse stenhårt så en till kille kommer nog att gå hem hos honom! Det är så kul att vi ska få barn nästan samtidigt jag och brorsan!

Så, nu har jag svammlat färdigt för i kväll, det var nåt helt annat jag tänkte skriva om egentligen men jag minns inte alls vad det var längre. Det får bli en annan dag!