Kapitel 57, i vilket Viggo vänder på sig!

Jag vet att jag skrev tillfälligt avbrott, men det här var jag ändå tvungen att rapportera så jag minns det sen. Idag har Viggo lärt sig vända från rygg till mage. Duktigt va? Han har oavbrutet vänt på sig all vaken tid i eftermiddag. Tyvärr kan han inte vända tillbaks och blir apsur när han måste ligga på mage så det är bara att vända tillbaks honom direkt. Men han kanske lär sig det också sen när han kommer på knepet. Bara att hålla mer koll på honom nu när han ju faktiskt kan ta sig en bit med hjälp av vändtekniken. Förut har han kunnat hasa runt lite genom att åla sig (han brukar ofta hamna på tvären när han sover i vår säng tex, men det är ju som det brukar vara, att barn och djur tar upp all plats så jag och ic får sova i varsitt hörn utan täcke ;)

När jag nu ändå skriver så kan jag ju rapportera att vi ska på läkarbesök på östra imorgon, hos neo-läkare. Vet inte riktigt vad de ska göra men tror det aär en vanlig koll på det som kan bli komplikationer på förtidia bäbbor. Skönt att få kolla att allt är ok, och att det hanns med innan flytten så vi slipper åka så långt. Jag är lite bekymrad över hans luftvägar då han blir väldigt väsig i andningen när han anstränger sig, men förhoppningsvis är det inte nåt farligt.

På fredag blir vi husägare. Och så onsdag nästa vecka kommer flyttgubbarna och hämtar alla våra grejor (som vi inte börjat packa än, hoppsan!), det står 60 (!) flyttlådor i hallen och ger oss dåligt samvete. De tar upp större delen av hallen så de är svåra att ignorera.

Vad jag däremot har gjort är att få klart julkorten, de är frankerade och ligger och väntar på att bli skickade i julkortskuvertet vi fick från posten idag... Nu väntar jag bara på att det ska bli december så de inte kommer fram för tidigt, kanske inte alla är lika julgalna som jag och uppskattar julkort i november... Konstigt folk isåfall ;)

Kanske jag skriver lite när jag hinner ändå, det här har jag saknat. Det är bara så irriterande när man inte har sin vanliga dator med bokmärken och automagiskt ihågkomna lösenord till grejor. Det är lixom inte så kul att surfa när man inte har ett enda stackars bokmärke kvar (men däremot har jag hittat några nya att ersätta dem med). Kanske tomten kan laga min laptop till jul... Att sitta vid stationära med Viggo går ju fetbort, jag är ju så närsynt att jag alltid sitter lutad över tangentbordet för att se nåt och med en 6-7 kg klump i famnen funkar det ju inte alls. Och det är just i famnen (eller iaf tätt intill en) han vill sitta hela dagarna. Annars blir det bara gråt och skrik. Så kan vi ju inte ha det!

Om ni vill se min Viggo i tidningen så finns han i både norran och NSD, titta på norran.se och/eller nsd.se under personligt och bb-bilder eller vad det nu heter så finns han där med ett leende på läpparna. Så nu slipper svärmor tjata längre.

Nu ska jag avvika, det var kul att rapportera lite igen, ska försöka göra det oftare nu, i vart fall efter flytten är färdig. Lovar!

Tillfälligt avbrott

Eftersom jag blivit efterlyst (gud så kul att vara saknad *glad*) så tänkte jag bara lite snabbt säga att jag och Viggo mår finfint! Flyttlasset till nya huset går den 6:e december och dessutom har min laptop pajat. Så pga det så kommer jag att vara osynlig här fram till mitten av december. Men sen lovar jag att komma tillbaks och skriva igen så ni slipper oroa er över mig :)

Kram på er och ta det lugnt med julstöket!

Kapitel 56, i vilket vi får se lite fina bilder.

Viggo är glad



Gosparty i soffan...



Viggo och pappa pratar allvar ;)



Duktig Viggo kan lyfta huvet högt!



Mer glad Viggo...

Kapitel 55, i vilket Viggo visar vems morgon humör han ärvt.

Inte är det mitt iaf. När jag vaknar och tittar in i vaggan så möts jag av ett brett flin. Det är som om han vill säga att det är roligt att se mig! Sötunge! Idag lyckades jag även få några små fnitter också, det har jag inte hört förut. Man smälter som is i Sahara när man ser honom ligga där och le med tungan ute, Viggo style. Nu ligger han och pratar med mobilen (inte en sån mobil, en sån som snurrar och spelar).

I måndags ringde jag neo och frågade om provsvaren. Järnvärdet var superbra på 122 och retikolyterna (eller hur det stavar) var mindre bra, men det jämnade ut sig sa de. Så nu slipper han äta niferex och vi ska inte på fler provtagningar. Jag tror att det är därför han är så mycket gladare, hans mage mår säkert mycket bättre nu utan järnet. Han är nästan som en ny unge. Jag är också glad att vi slipper ränna till neo i tid och otid för tester. Nu har vi fått läkartid på Östra, de ville ju kolla hans lungor så det inte var nåt fel på dem eftersom BVC-läkaren tyckte han var snabbandad. Vi håller tummarna för att det inte är nåt fel, lungproblem vill vi inte dras med om vi slipper.

Annars har vi inte gjort så mycket spännande sen helgen. Jag har hamnat långt ned i julträsket nu så nu är allt jag kan tänka på glitter och julpyssel. Helst vill jag dra igång en av alla mina julskivor också men av tradition får man inte det förän första advent. Min senaste idé ar att sy en julbonad. Vi har inte så mycket pynt att det räcker till nya huset och jag tänkte att jag borde ha lite hemgjort pynt också. Inte bara sista minuten köpt plastigt pynt. Så om jag syr en bonad om året har jag några om ett tag. Men jag lär väl inte få tummen ur. Det är ju inte så svårt att göra egna bonader om man hittar nåt snyggt motiv att sno, men tyvärr så hittar jag inga snygga gammeldags tomtar på nätet nånstans. Frihandstomtar är nog inte min starka sida. Jag gjorde en fin bonad när jag gick på högstadiet, i jugendstil med julstjärnor på. Men på den tiden var jag mer händig med pennan, nu har jag inte målat eller ritat på flera år tror jag.

I pysslets tecken var jag och Viggo en snabbsväng till stan igår och gick på Panduro. Där gick jag och plockade på mig grejor jag tyckte jag kunde behöva och märkte aldrig att det började bli dyrt. När jag skulle betala hade jag inte nog med pengar på kortet så fick lägga bort lite. Det tyckte jag var pinsamt. Viggo var nöjd med sin utflykt, han låg och log eller sov i vagnen hela vägen. Vi åkte på förmiddagen för att det inte skulle vara så mycket folk på vagnen men av nån anledning var det ändå smockat. Idag hostar och snorar Viggo lite så jag är orolig att jag gett honom en förkylning till genom att trängas på vagnen. Men vad ska man göra?

Nu är han hungrig här bredvid så det är bäst att göra nåt åt det. Senare ska vi till poststället och hämta paket med böcker. Bland annat den som alla snackar om: Växa och upptäcka världen. Får se om den är så bra som alla säger!

Kapitel 54, i vilket vi har en trevlig helg.

Igår hade vi besök av Maggis och Calle. Jag tog mig till Frölunda torg på förmiddagen för att handla lite mat och en present åt Calle som fyller år idag. Jag knatade planlöst runt lite och hittade en pyamas åt mig på Åhléns. JAg har velat hitta en länge nu så att ajg inte fryser på natten när jag är uppe och matar Viggo och sen att den täcker det mesta av min nya ännu osexigare kropp är ju inget minus precis. Saknar att vara gravid, jag kände mig så vacker då, magen hade ju en funktion då typ. Nu bara hänger den där, jag ska nog vara glad att Viggo tittade ut i förtid för annars skulle den väl hänga nere vid knäna. Känns väl sådär med tanke på att jag inte direkt var nöjd innan.

Nåväl, jag var även förbi apoteket för att hämta ut nya spiralen. Jag har visst handlat mycket mediciner i år för jag behövde bara betala drygt 400 kr för den och BM sa att den skulle kosta över 1000 kr. Då blir man inte lessen direkt tycker jag! Sen blev det mathandling och så hem för att röja upp lite i röran. Ic var snäll och tog det värsta eftersom min rygg fortfarande inte hämtat sig från utfärden till sjukhuset. Men jag städade lite i köket i alla fall, och röjde undan och dammtorkade lite snabbt i vardagsrummet, så det var riktigt fint här hemma för första gången på länge. Sen gjorde jag ett riktigt fint paket åt Calle, synd att presenten inte var lika inspirerad. Men det är ju tanken som räknas, eller hur?

Sen dök de upp vid femtiden och det var jättekul att träffa Calle igen, har nog inte sett honom sen jag flyttade hit, eller kanske på halloweenfesten när jag var upp till Luleå samma höst som jag flyttade. Jag och Maggis installerade oss i köket, Maggis hade med sig så hon gjorde tunnbrödrullar med lufttorkad skinka och pepparrotsröra som vi smaskade på med lite folköl medan lammet stekte i ugnen och vi hjälptes åt att skala och skära grönsaker som skulle vara till. För att vara första gången jag lagar lammstek och dessutom utan recept så vart det supergott! Maggis och Calle hade med sig mumsigt Chilenskt rödvin att dricka till maten. Alla tyckte det var supergott och vi hade hemskt trevligt! Inget blev över oah alla var mätta och glada. Sen blev det karaoke i vardagsrummet, följt av Buzz när det började bli sent. Viggo var jättesnäll hela kvällen och sov mest i början. Efter kvällsmålet var han vaken och satt och tittade skeptiskt när vi ylade i kapp till gamla låtar i Singstar. Undrar vad han funderade på... Men han har ju varit med på karaokefest tidigare, på nyår när han låg i magen var han ju med! Sen somnade han i vaggan med lite hjälp av pappa som sövde honom. Tänk vad snäll vår bäbis är!

Idag är jag trött, inte van att vara vaken till halv tre på natten, jag börjar nog bli gammal! Är glad att jag slapp åka över halva stan efter det som Maggis och Calle var tvungen. Men trevligt var det! Idag har det mest blivit att slappa och glo på tv. NCISs halloweenavsnitt var skoj att se. Nu är jag trött så trött och vill helst gå och sova. Problemet är att imorgon är dagen S som i spiralisättning och jag vill inte! Det gjorde så djävulusiskt ont sist att jag är sketaskraj nu. Fy katten vad man utsätter sig själv för. Men nu är jag i vart fall förberedd på att det gör ont. Men jag tycker nästan det är värt det, jag slipper så gärna mensen! Och det är ju bara en gång man behöver sätta in den, sen sitter den ju där. Önskar att de kunde komma på nåt sätt att plåga karlarna istället som var lika säkert. Man tycker ju att det skulle finnas nåt sätt att knocka de små simmande rackarna innan de hinner nånstans. Det är ju inte så att de simmar runt i hela kroppen och härjar så att det är svårt att hitta dem eller nåt. Men det är väl karlar som forskar i det där och ni vet ju hur känsliga de är när det kommer till deras privata delar. Där får man inte vara och mucka, då blir de griniga som små pojkar. Men när nån tar och bänder upp ens livmoderhals och trycker in konstiga metallmojar så är det ingen som säger ett pip. Fnys! Orättvist är det! (fast det är ju inte de som behöver bära bäbis i sig i nio, eller i mitt fall sex, månader. Så kanske är det säkrast att själv vara den som ser till att det inte händer nåt när man inte är redo)

Ja gud så mycket svammel det blev. Trött är jag och svamlig, ska återkomma när min hjärna hämtat sig lite och är mer utsövd. Viggo sover i amningskudden med Castors huvud på armen, de verkar ha det mysigt där. Jag och Gimli gosar här i andra änden av soffan. Ska nog leta fram en bra bok och lägga mig i sängen och läsa lite innan jag sover.

Kapitel 53, i vilket vi är på återbesök i Mölndal.

Idag, efter två uppskjutna besök till Mölndal för att kolla Hb-värdet, så ansåg jag oss äntligen vara nog friska för att inte smitta ned hela avdelningen. Så jag packade in Viggo i vagnen med vinteroverall och vintermössa och sånt, och packade in mig i massa kläder och så begav vi oss iväg i vinterkylan. Ja om man inte är från norrland, för då var det inte alls vidare vinterkallt. Jag var lite nervös för jag har aldrig åkt buss med Viggo förut. Det gick iaf förhållandevis bra. Bussen var en sån gammal landsvägsbuss och bakre dörren gick inte att öpna utan chauffören fick komma och banka lite på den och hjälpa mig att lyfta upp vagnen för trappan. Men Viggo var snäll som ett litet lamm, sov mest hela vägen och verkade ha det rätt gosigt där.

På sjukhuset så var det alla våra favvosköterskor som jobbade så det var jätteskoj! Alla kom och beundrade Viggo och tyckte han var så söt och så stor och att det var så roligt att se honom. Han verkade tycka det var kul att se dem med för han var på sitt charmigaste humör. Gud så söt han är när han är sån. Men när det står tre brudar plus mamma och gullar med en så kan man ju inte vara annat än glad antar jag. Men inte gick han på det gamla tricket med sockervatten i munnen när de stack honom längre utan han blev tvärarg och vrålade allt han kunde och slingrade sig så att blodet skvätte överallt. Men de fick sitt prov ändå och han hade visst pluggat bra för nu låg Hb-värdet på 117 mot 97 som han hade sist (och jag måste erkänna att jag nog slarvat rätt mycket med järnet) så jag ska ringa och höra i eftermiddag vad det andra provet visar och om vi måste fortsätta med järnet. Det är ju inte så snällt mot hans mage och dessutom tycker han att det smakar pest. Det är nog svårt att minnas att ge AD-dropparna som bara ska ges en gång om dagen. Nå, vi får väl se då.

På vägen hem upptäckte jag att jag lyckats paja ryggen för det gör jätteont i svanken, till och med när jag bara går. Inget skoj alls. Samma buss och samma busscaufför på vägen tillbaks, vi skrattade lite åt det. Han var betydligt trevligare nu, jag tyckte han var rätt sur första gången. Det visade sig att han slutade för dagen nu så det var väl därför han var gladare. Viggo fortsatte sköta sig trots att han var hungrig, när vi kommit in på innergården började han gnälla och så skrika när vi kom innanför ytterdörren. Tur att jag hade förberett en flaska att ha med oss så han fick mat på studs när vi kom in.

Annars vet jag inte vad jag ska skriva om veckan som varit. Jag har varit lite nere av nån anledning. Kan inte riktigt somna på kvällen och är trött hela dagen sen. Men det kanske ger sig, idag är jag på rätt bra humör.

Vi har frisknat till iaf, Viggo fick åka till BVC på måndagen så att Ulla fick lyssna på hans väsande andning, men hon trodde också det kom från näsan, det var bara jag som nojade och trodde det satt i luftvägarna. Han väser fortfarande till och från, men inte så farligt. Hostar gör han också och så kommer det massa slem som han kräks upp över sina och våra kläder. Men han verkar mycket piggare och gladare. Han är så härlig när han är på det här humöret, även om det innebär att jag knappt kan lämna soffan för läggar man ned honom nånstans så blir han suuuuur! Han ska vara nära nära hela tiden, och så ska man helst prata med honom också. Eftersom jag flyter bort i bärsjalen så blir det soffläge mest hela dagarna, gissa om jag kan tv-tablån vid det här laget! Skulle vilja ha saker gjorda, men har inte energi till det just nu, dessutom så blir Viggo som sagt var sur när man inte är nära så det komplicerar saker lite. Men nu när han är frisk kanske man kan ta lite mer promenader, det kändes inte riktigt rätt att släpa ut honom i kylan när han var sjuk.

Jag var till Maggis och hälsade på där hon jobbade i onsdags. Hon gör ex-jobb på Volvo och behövde testpersoner till det så jag ställde upp för jag har aldrig varit där innan. Det var ju superstort där! Jag fick ha en tight skidoverol med bollar på och så filmade de olika rörelser och så blev jag till en streckfigur på datorn. Rätt kul faktiskt. Träffade de hon jobbar med också och de verkade väldigt trevliga. Fattar inte att hon nästan är klar med skolan, vi som började samtidigt i Luleå för 6 år sen nu tror jag. Fast Ida har ju varit klar länge nu känns det som. Men när man tänker efter så har jag ju bara ett år kvar jag med, om jag inte går två, men det känns inte som om jag är så sugen på det just nu. Ett år känns ju toklite när man funderar på det... Snartär det ju ett halvår sen Viggo föddes (ok, 5 månader sen nu i dagarna) och det har ju gått superfort!

I helgen ska Maggis och Calle komma hit och äta middag. Calle fyller år så han kommer ned hit då och det blir nog skoj tror jag. Vet inte vad jag ska laga dock. Handlade en lammstek på vägen hem från Volvo, de hade extrapris, men vet inte om typ 900 gram räcker till fyra pers. Ska rådfråga Maggis vad hon tycker. Kan ju göra nån förrätt så borde det räcka, trots att jag och ic äter för fyra bara vi. Lammstek med potatis och nån sås och sallad kanske... Eller lammstek och rostade grönsaker kanske, men det skulle behövas en extra ugn för det kanske. Om jag inte gör lammet i järngrytan istället... Jag såg ju på Martha hur man brässerar (tror det hette så) och det verkade inte vidare svårt, bara man är ute i tid. Fast enklast är ju att laga i ugn. Ja, det ger väl sig skulle jag tro!

Sitter här och är sugen på chips, har såna i köket men borde laga mat istället. Hann knappt få i mig nån frukost i morse så nu är jag hungrig som få. Hur kommer det sig att hur mycket tid man än har så är man ändå alltid sen. Jag tyckte att jag hade tokmycket tid och ändå höll jag på att missa vagnen. Det är älltid nåt man kommer på att man ska göra (förbereda flaska med Nan, låsa upp vagnen, packa ned bäbis, hitta busskortet osv). Jaja, kanske man vänjer sig att bäbiskompensera planeringen nån gång. Annars är jag dömd att vara en kvart sen till allt här i livet i framtiden. Inte kul för en tidsfaschist som jag, jag hatar att vara sen!

Nä, nu ska jag plundra kylen i jakt på nåt ätbart!


Viggo hälsar, här var han sjuk men det syns inte på bilden.